Lycklig mamma med isärplockat hjärta

Otroligt vad livet blir mer tomt och tyst när barnen försvinner. Helt plötsligt behöver man inte anpassa sig till när de vill äta frukost eller lunch. En väldigt annorlunda känsla,antagligen precis så det är när barnen flyttar hemifrån. Vi får helt enkelt se detta som en tuff men god träning;) Men ack så hjärtskärande det är...

Vad som värmer ett mammahjärta extra mycket dessa dagar är när vänner och familj står där på Kastrup klockan 6.00 och faktiskt välkomnar tjejerna till Sverige en helt vanlig vardag. Vilken lycka för oss på andra sidan jordklotet att det finns en hel uppsjö med härliga människor som fakiskt tänker på våra döttrar denna dag! Ett stort tack till er alla!

Vi lämnade av tjejerna på flygplatsen efter en bra stunds tårdrypande hulkande gråt. Hjärtat kändes som att det höll på att brista och under hemvägen i bilen var tystnaden kompakt och tankarna vandrade för oss båda. Stina och Maja hade minsann inte haft det så tungt, visade det sig senare. Maja hade fått fotmassage i någon fin lounge och Stina mumsade gratis snacks. När vi var uppe vid 2-tiden på natten för att kolla så att allt gick bra till i Doha där de skulle byta flyg, så åkte de golfbil inne i flygplatsen och hade världens äventyr. Så det gick verkligen ingen nöd på tjejerna, inte alls som det gick på de stackars föräldrarna...

Men nu har de landat i huset utanför Varberg med farmor, kaninen Kolan, kompisar och en härlig släkt. Allt verkar vara toppen och vi sitter här lite förvånade och förstås väldigt lättade över att allt har gått så bra! Nu gäller det att öva på att vara en liten familj och faktiskt njuta av det! Det ska nog gå bra även om halva hjärtat just nu befinner sig i ett hus utanför Varberg!