Tick, tack...

Tick, tack, tick, tack...tiden rullar obönhörligt på och jag kastas mellan att ömsom vilja hinna med så mycket som möjligt och ömsom att bara lukta, titta och njuta av att vara här. Ena sekunden brister mitt hjärta av längtan till barnen hemma i Sverige och andra sekunden stiger tårarna i ögonen när jag tänker på allt jag måste åka ifrån. Tänk om man ändå kunde stanna tiden...

Nu är det som det är, jag och Ubbe har bestämt oss för att njuta "ändå in i kaklet" och det tänker vi göra...så det så. Allting löser sig och detta är faktiskt något som vi valt själva och vi ångrar oss INTE!!

Idag har listan över vad som måste göras blivit lite kortare...tur att det är två dagar kvar innan jag lämnar härliga Sri Lanka för ett kyligare men ett såååå lyxigt Sverige. Vi har hängt upp finaste handsydda sängöverkastet på övervåningen och jag har börjat vitspraya palmstubbar som ska in i rummen. Att ha ont om tiden är ibland en bra sporre;)

Trots fullt schema kommer det stundande avskedet över mig lite då och då. Någon sa att det är nyttigt att längta efter varandra...säkert så sant men också säkert så hjärtslitande...