Äntligen fredag!

Ont i halsen i ett jättevarmt land, är det möjligt? Ja, den skrönan kan jag ta död på! För imorse vaknade jag med ett rejält skav i halsen och tjock i hela systemet. Inte alls kul när det är 30-gradar varmt och en hel massa saker som måste göras:(
Nåväl, livet går vidare och idag var det återigen dags för ett besök på skolan. Eleverna skulle redovisa arbeten om indianer i Nordamerika samt visa bilder och berätta om "campen" som var i helgen. Sötisarna redovisade för hela skolan och några tappra föräldrar(4 stycken). Det hela avslutades med GIC- sången som alla elever och personal sjöng , som handlar om skolan och hur fantastisk den är (lite Amerikainfluenser, kan man gissa).

Efter skolan tog tjejerna bussen hem och jag och Ubbe fortsatte med vespan till Galle för att komplettera det sista med visumansökan. Det är konstigt här, för hela tiden ändras förutsättningarna för hur man ska göra och lankeserna tittar på en som om man inte fattar någonting när man ifrågasätter och undrar. Idag skulle vi ha med ett brev från skolan angående vårt visum. Fick reda på det under tiden vi var på skolan. När vi lämnar över brevet undrar de varför det inte står något om vårdnadshavarna i brevet. Men hur skulle vi kunna veta att det ska stå i brevet om ingen sagt något? De lankesiska tjänstemännen såg fullständigt chockade ut när det inte stod i brevet, som att det skulle vara en självklarhet! Men för oss som inte helt ofta håller på med dessa saker så är det mesta nytt och ganska så svårt att förstå. Nåväl, efter lovet får vi fixa ett nytt brev. För nu är det höstlov som gäller, även på Sri Lanka! Vad gäller visumhanteringen är det tålamod som gäller, inte min starkaste sida. Men det är väl därför som vi är här, för att stressa ner och ta det lugnt;) Inte alltid så lätt...