...och så var det vädret...

Att vakna en söndagsmorgon och höra att regnet öser ner utanför fönstret är ju helt ljuvligt och det är så mysigt att ligga kvar i sängen . Men att höra regnet ösa ner utanför fönstret när man har besök från Sverige känns inte alls mysigt utan bara trist. Men vad kan man göra åt det då? INGENTING!

Vi laddade batterierna för att hitta på något som inte var väderberoende. Vi drog iväg till en sköldpaddsfarm för att spana in lite coola sköldpaddor. På Sri Lanka finns fem sorter. De flesta sorterna lever i cirka 80 år och flera av dem äter maneter. Ett stort problem för dessa sorter är alla plastpåsar som flyter runt i havet och precis ser ut som små maneter. Sköldpaddorna äter plasten och får påsen i halsen vilket gör att de inte längre kan äta utan dör. Väldigt, väldigt sorgligt och plastpåsar på Sri Lanka och i många andra länder är ett stort problem. Utav 80 små nykläckta sköldpaddsungar som de släpper ut i havet klarar sig bara en. Så det är ett styvt arbete att föda upp sköldpaddor men ack, så viktigt. Om ni kommer till Sri Lanka, besök en sköldpaddsfarm! Det är en häftig upplevelse!

Eftermiddagen spenderade vi på det lilla anspråkslösa Tsunaminmuseet i Hikkaduwa. En liten privatbostad som blivit ett litet känslosamt museum uppbyggt av privata fotografier som skänkts av människor som var med. Otroligt starkt!
Visste ni att efter Indonesien var Sri Lanka det land som var mest drabbat med cirka 40 000 dödsoffer? Till skillnad från Thailand som hade lite drygt 5400 dödsoffer. Hikkaduwa drabbades hårt av tsunamin och bland annat blev ett tåg offer för vågen och cirka 1500 människor omkom bara i tåget. En bit innan museet ligger ett monument som är byggt för alla tsunamins offer. Där under ligger cirka 1000 personer begravda.

Massgrav och monument över tsunamins alla offer.
Massgrav och monument över tsunamins alla offer.

Man kan förstå att det lankesiska folket har haft sina prövningar. Inte nog med att inbördeskriget höll på i 26 år! fram till 2009 utan att de också drabbades hårt av tsunamin. Kanske är det därför lankeserna håller sina familjer nära, ofta är väldigt vänliga och hjälper varandra? Vilken historia och vilket folk!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln