2018

Idag blir det ett tungt men kort blogginlägg. Som vissa vet så har jag börjat på Löftadalens  folkhögskola i Åsa. Alla elever på skolan är väldigt snälla och jag har känt mig mer välkommen än på någon annan skola. Lärarna är bra och speciellt en lärare, Zaid. När vi började skolan fick vi två lärare som mentorer varav en var Zaid. Han hade pluggat psykologi i USA och dessutom jobbat som lärare på IB vilket direkt fick mig att känna ett band till honom. För ett tag sedan var vi tvungna att byta lärare så vi inte skulle ha Zaid något mer, lite tråkigt men vi fick en annan bra lärare. Dessutom hade jag fortfarande psykologi med honom. 

I söndags vaknade jag och fick reda på en fruktansvärd nyhet. Jag trodde det var något absurt skämt, men det var sant. Under torsdags natten hade Zaid drabbats av en massiv hjärtattack och gått bort. Jag brast ut i tårar. Hur kan någon bara försvinna sådär? Över en natt var han borta, 57 år gammal med barn och fru. 

Idag (måndag) har varit en extremt jobbig dag, alla har gråtit och tänkt på Zaid. Han var en fantastisk lärare som alltid spred glädje runt om sig och fick alla att känna sig bra nog. Det är så fruktansvärt orättvist och det gör så ont att inse att han inte finns mer, när han fanns för bara några dagar sedan. 

Så med detta sagt så vill jag bara påminna alla att uppskatta varje dag och ta vara på tiden med de ni älskar. Att alltid säga hejdå när ni skiljs åt och att inte vänta med saker. Passa på nu och ta inte för givet att ni har all tid i världen på er. Älska, skratta och lev för de som inte fick chansen att leva livet ut. 

Vila i frid Zaid 

Läs hela inlägget »

Nu var det ett tag sedan jag skrev, så nu blir det en liten uppdatering på vad som hänt det senaste.

För er som inte vet så hoppade jag av gymnasiet i februari och sedan dess har jag jobbat på Tovedals cafe, här i Varberg och även lyckats ta körkort. Ett liv utan skolan har varit väldigt skönt och mindre stressigt men för att jag eventuellt ska kunna läsa vidare, så måste jag ha någon sorts utbildning!

Så nu har jag hamnat på Löftadalens folkhögskola som ligger i Åsa. En folkhögskola är en skola för alla över 18 år, där man kan läsa Allmän kurs om man vill plugga upp något från gymnasiet. Sen kan man även plugga något som man är intresserad av, till exempel musikproducent eller musikal. Den folkhögskolan som jag går på nu är ett internat, vilket betyder att många som går på skolan även bor där. Jag bor dock hemma.
 
Första dagen i skolan var jobbig, klassrummen, lärarna och nytt folk. Det är en stor anspänning att hela tiden vara trevlig och ta in så många intryck. Klumpen i magen som funnits med i skolan de senaste åren kom tillbaka och jag ville egentligen bara dra därifrån. Men nu efter en månad i skolan känner jag mig rätt nöjd. Allt är väldigt annorlunda. Vi kallas deltagare istället för elever då de vill förmedla att det vi gör är frivilligt. Vi har inte vanliga lektioner, vi har block. De dagarna då vi har block pratar vi om ett visst tema där vi svetsar samman de olika ämnena. Exempel om vi pratar om jämställdhet, då är det samhällskunskap (SO), och sedan kanske vi pratar om skillnader i kroppen mellan man/kvinna och då blir det biologi (NO) och så skriver vi en uppsats om detta (SV). Det är ett väldigt smart koncept som även den "vanliga" skolan skulle kunna använda.
 
Vi börjar 09:00 varje dag. På måndagar samlas hela skolan 10:00 i en stor sal där vi har något som kallas ”Äntligen måndag” då går vi igenom veckans aktiviteter och även sjunger några låtar. 10:20 varje dag har vi fika i 20 minuter. Vid 12 har vi 1 timmas lunch rast och 14.20 slutar vi. På tisdagar mellan 14:40 – 16:00 har vi något som heter ”livsluft”, vi väljer då en aktivitet som vi är intresserade av, jag har valt psykologi. Vi har inga läxor som görs hemma, gör man allt i skolan så har vi alltså inga hemuppgifter.
 
De två första veckorna hade vi inga lektioner alls, vi fick inget schema och inga läxor. Vi var i skogen och gjorde team-building övningar. Det var mycket prat om hur vi ska behandla varandra och mycket grupparbeten. Jag höll på att bli galen, jag gick runt och frågade mig själv ”vad gör jag här?”. Det enda jag ville ha var en skrivuppgift och ett schema. Häromdagen sa jag till mamma att jag tycker vi har för lång lunchrast och hon svarade ”Hör du hur sorgligt det låter, du är verkligen en produkt av skolan”.
 
När jag berättade för min pojkvän om hur denna skolan fungerade så skrattade han bara och undrade varför jag skulle gå där. Helt ärligt så kanske inte detta är den ultimata skolan för mig heller, ”vanliga” skolan är extrem åt sitt håll och folkhögskolan jag går på är extrem åt det andra hållet. Men fick jag välja en av dem så hade jag valt folkhögskola alla dagar i veckan.

Sista saken jag ska ta upp, innan detta blir ett allt för långt inlägg, är betyg eller som det här kallas, omdöme. Vi får inte omdöme för varje ämne, inte heller för uppgifterna vi gör. Omdöme skalan går från 1 – 4, där räknas många delar in. I slutet av terminen sätter sig alla lärare ner och diskuterar den enskilda deltagaren. Skillnaden här är att lärarna tar hänsyn till just mig, hur jag mår, om jag har någon psykisk ohälsa eller något annat som gör att jag har det svårt i skolan. Men de räknar även in hur jag behandlar mina klasskompisar, om jag visar respekt och motivation. Detta är nog det jag skulle rekommendera mest för användning i det vanliga skolsystemet. Min lärare berättade att 99% av alla elever går vidare till gymnasiet från 9:an, men att bara 60% klarar av hela gymnasieutbildningen. Något i vår skolvärld måste ändras. Allting utvecklas, vården, elektroniken och politiken MEN inte skolan. Skolan är densamma...

Sammanfattningsvis mår jag ganska bra nu, jag håller på att landa i det nya livet. Och som stöd har jag fortfarande min fantastiska psykolog som peppar mig emellanåt. Något som jag verkligen rekommenderar till alla, unga som gamla!

Läs hela inlägget »

Ja, faktiskt kan det vara så att just nu känner jag balans i mitt liv. Vågskålen väger helt jämnt mellan arbetslivets stress, vardagens lugn och en harmonisk familj. Just här och nu har jag nog den perfekta blandningen av en anställning, ett företag och en stor dos egentid. Dessutom hyfsat nöjda familjemedlemmar som ger min själ ro och frid. Halleluja! Hur länge det varar? Ingen som vet...

Fantastiskt att det ska ta en halv livstid att hitta det, men desto större anledning att njuta och faktiskt vara här och nu...
Det är verkligen en fröjd att få styra en stor del av sin egna tid, bre ut sina vingar och samtidigt så underbart att också få tillhöra en grupp på ett jobb, med ett gäng som ger mig bekräftelse, utmaningar och en stor social bit.

Bredvid min säng har jag skrivit en lapp med texten "Hur ska jag göra för att fortsätta leva detta livet?". En fråga som jag varje morgon och kväll ställer mig, men som jag tänker att mitt undermedvetna ska få jobba med när jag sover. Jag tänker inte lägga någon kraft på att fundera, inte just nu.  För just nu känns det som att allt är möjligt, och lösningarna kommer till en om man bara vågar att vänta. Och just nu njuter jag bara och väntar...

Läs hela inlägget »
Läs hela inlägget »
Läs hela inlägget »
Läs hela inlägget »

2018

Idag blir det ett tungt men kort blogginlägg. Som vissa vet så har jag börjat på Löftadalens  folkhögskola i Åsa. Alla elever på skolan är väldigt snälla och jag har känt mig mer välkommen än på någon annan skola. Lärarna är bra och speciellt en lärare, Zaid. När vi började skolan fick vi två lärare som mentorer varav en var Zaid. Han hade pluggat psykologi i USA och dessutom jobbat som lärare på IB vilket direkt fick mig att känna ett band till honom. För ett tag sedan var vi tvungna att byta lärare så vi inte skulle ha Zaid något mer, lite tråkigt men vi fick en annan bra lärare. Dessutom hade jag fortfarande psykologi med honom. 

I söndags vaknade jag och fick reda på en fruktansvärd nyhet. Jag trodde det var något absurt skämt, men det var sant. Under torsdags natten hade Zaid drabbats av en massiv hjärtattack och gått bort. Jag brast ut i tårar. Hur kan någon bara försvinna sådär? Över en natt var han borta, 57 år gammal med barn och fru. 

Idag (måndag) har varit en extremt jobbig dag, alla har gråtit och tänkt på Zaid. Han var en fantastisk lärare som alltid spred glädje runt om sig och fick alla att känna sig bra nog. Det är så fruktansvärt orättvist och det gör så ont att inse att han inte finns mer, när han fanns för bara några dagar sedan. 

Så med detta sagt så vill jag bara påminna alla att uppskatta varje dag och ta vara på tiden med de ni älskar. Att alltid säga hejdå när ni skiljs åt och att inte vänta med saker. Passa på nu och ta inte för givet att ni har all tid i världen på er. Älska, skratta och lev för de som inte fick chansen att leva livet ut. 

Vila i frid Zaid 

Läs hela inlägget »

Nu var det ett tag sedan jag skrev, så nu blir det en liten uppdatering på vad som hänt det senaste.

För er som inte vet så hoppade jag av gymnasiet i februari och sedan dess har jag jobbat på Tovedals cafe, här i Varberg och även lyckats ta körkort. Ett liv utan skolan har varit väldigt skönt och mindre stressigt men för att jag eventuellt ska kunna läsa vidare, så måste jag ha någon sorts utbildning!

Så nu har jag hamnat på Löftadalens folkhögskola som ligger i Åsa. En folkhögskola är en skola för alla över 18 år, där man kan läsa Allmän kurs om man vill plugga upp något från gymnasiet. Sen kan man även plugga något som man är intresserad av, till exempel musikproducent eller musikal. Den folkhögskolan som jag går på nu är ett internat, vilket betyder att många som går på skolan även bor där. Jag bor dock hemma.
 
Första dagen i skolan var jobbig, klassrummen, lärarna och nytt folk. Det är en stor anspänning att hela tiden vara trevlig och ta in så många intryck. Klumpen i magen som funnits med i skolan de senaste åren kom tillbaka och jag ville egentligen bara dra därifrån. Men nu efter en månad i skolan känner jag mig rätt nöjd. Allt är väldigt annorlunda. Vi kallas deltagare istället för elever då de vill förmedla att det vi gör är frivilligt. Vi har inte vanliga lektioner, vi har block. De dagarna då vi har block pratar vi om ett visst tema där vi svetsar samman de olika ämnena. Exempel om vi pratar om jämställdhet, då är det samhällskunskap (SO), och sedan kanske vi pratar om skillnader i kroppen mellan man/kvinna och då blir det biologi (NO) och så skriver vi en uppsats om detta (SV). Det är ett väldigt smart koncept som även den "vanliga" skolan skulle kunna använda.
 
Vi börjar 09:00 varje dag. På måndagar samlas hela skolan 10:00 i en stor sal där vi har något som kallas ”Äntligen måndag” då går vi igenom veckans aktiviteter och även sjunger några låtar. 10:20 varje dag har vi fika i 20 minuter. Vid 12 har vi 1 timmas lunch rast och 14.20 slutar vi. På tisdagar mellan 14:40 – 16:00 har vi något som heter ”livsluft”, vi väljer då en aktivitet som vi är intresserade av, jag har valt psykologi. Vi har inga läxor som görs hemma, gör man allt i skolan så har vi alltså inga hemuppgifter.
 
De två första veckorna hade vi inga lektioner alls, vi fick inget schema och inga läxor. Vi var i skogen och gjorde team-building övningar. Det var mycket prat om hur vi ska behandla varandra och mycket grupparbeten. Jag höll på att bli galen, jag gick runt och frågade mig själv ”vad gör jag här?”. Det enda jag ville ha var en skrivuppgift och ett schema. Häromdagen sa jag till mamma att jag tycker vi har för lång lunchrast och hon svarade ”Hör du hur sorgligt det låter, du är verkligen en produkt av skolan”.
 
När jag berättade för min pojkvän om hur denna skolan fungerade så skrattade han bara och undrade varför jag skulle gå där. Helt ärligt så kanske inte detta är den ultimata skolan för mig heller, ”vanliga” skolan är extrem åt sitt håll och folkhögskolan jag går på är extrem åt det andra hållet. Men fick jag välja en av dem så hade jag valt folkhögskola alla dagar i veckan.

Sista saken jag ska ta upp, innan detta blir ett allt för långt inlägg, är betyg eller som det här kallas, omdöme. Vi får inte omdöme för varje ämne, inte heller för uppgifterna vi gör. Omdöme skalan går från 1 – 4, där räknas många delar in. I slutet av terminen sätter sig alla lärare ner och diskuterar den enskilda deltagaren. Skillnaden här är att lärarna tar hänsyn till just mig, hur jag mår, om jag har någon psykisk ohälsa eller något annat som gör att jag har det svårt i skolan. Men de räknar även in hur jag behandlar mina klasskompisar, om jag visar respekt och motivation. Detta är nog det jag skulle rekommendera mest för användning i det vanliga skolsystemet. Min lärare berättade att 99% av alla elever går vidare till gymnasiet från 9:an, men att bara 60% klarar av hela gymnasieutbildningen. Något i vår skolvärld måste ändras. Allting utvecklas, vården, elektroniken och politiken MEN inte skolan. Skolan är densamma...

Sammanfattningsvis mår jag ganska bra nu, jag håller på att landa i det nya livet. Och som stöd har jag fortfarande min fantastiska psykolog som peppar mig emellanåt. Något som jag verkligen rekommenderar till alla, unga som gamla!

Läs hela inlägget »

Ja, faktiskt kan det vara så att just nu känner jag balans i mitt liv. Vågskålen väger helt jämnt mellan arbetslivets stress, vardagens lugn och en harmonisk familj. Just här och nu har jag nog den perfekta blandningen av en anställning, ett företag och en stor dos egentid. Dessutom hyfsat nöjda familjemedlemmar som ger min själ ro och frid. Halleluja! Hur länge det varar? Ingen som vet...

Fantastiskt att det ska ta en halv livstid att hitta det, men desto större anledning att njuta och faktiskt vara här och nu...
Det är verkligen en fröjd att få styra en stor del av sin egna tid, bre ut sina vingar och samtidigt så underbart att också få tillhöra en grupp på ett jobb, med ett gäng som ger mig bekräftelse, utmaningar och en stor social bit.

Bredvid min säng har jag skrivit en lapp med texten "Hur ska jag göra för att fortsätta leva detta livet?". En fråga som jag varje morgon och kväll ställer mig, men som jag tänker att mitt undermedvetna ska få jobba med när jag sover. Jag tänker inte lägga någon kraft på att fundera, inte just nu.  För just nu känns det som att allt är möjligt, och lösningarna kommer till en om man bara vågar att vänta. Och just nu njuter jag bara och väntar...

Läs hela inlägget »
Läs hela inlägget »
Läs hela inlägget »
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv

Senaste kommentarer