2018 > 09

Nu var det ett tag sedan jag skrev, så nu blir det en liten uppdatering på vad som hänt det senaste.

För er som inte vet så hoppade jag av gymnasiet i februari och sedan dess har jag jobbat på Tovedals cafe, här i Varberg och även lyckats ta körkort. Ett liv utan skolan har varit väldigt skönt och mindre stressigt men för att jag eventuellt ska kunna läsa vidare, så måste jag ha någon sorts utbildning!

Så nu har jag hamnat på Löftadalens folkhögskola som ligger i Åsa. En folkhögskola är en skola för alla över 18 år, där man kan läsa Allmän kurs om man vill plugga upp något från gymnasiet. Sen kan man även plugga något som man är intresserad av, till exempel musikproducent eller musikal. Den folkhögskolan som jag går på nu är ett internat, vilket betyder att många som går på skolan även bor där. Jag bor dock hemma.
 
Första dagen i skolan var jobbig, klassrummen, lärarna och nytt folk. Det är en stor anspänning att hela tiden vara trevlig och ta in så många intryck. Klumpen i magen som funnits med i skolan de senaste åren kom tillbaka och jag ville egentligen bara dra därifrån. Men nu efter en månad i skolan känner jag mig rätt nöjd. Allt är väldigt annorlunda. Vi kallas deltagare istället för elever då de vill förmedla att det vi gör är frivilligt. Vi har inte vanliga lektioner, vi har block. De dagarna då vi har block pratar vi om ett visst tema där vi svetsar samman de olika ämnena. Exempel om vi pratar om jämställdhet, då är det samhällskunskap (SO), och sedan kanske vi pratar om skillnader i kroppen mellan man/kvinna och då blir det biologi (NO) och så skriver vi en uppsats om detta (SV). Det är ett väldigt smart koncept som även den "vanliga" skolan skulle kunna använda.
 
Vi börjar 09:00 varje dag. På måndagar samlas hela skolan 10:00 i en stor sal där vi har något som kallas ”Äntligen måndag” då går vi igenom veckans aktiviteter och även sjunger några låtar. 10:20 varje dag har vi fika i 20 minuter. Vid 12 har vi 1 timmas lunch rast och 14.20 slutar vi. På tisdagar mellan 14:40 – 16:00 har vi något som heter ”livsluft”, vi väljer då en aktivitet som vi är intresserade av, jag har valt psykologi. Vi har inga läxor som görs hemma, gör man allt i skolan så har vi alltså inga hemuppgifter.
 
De två första veckorna hade vi inga lektioner alls, vi fick inget schema och inga läxor. Vi var i skogen och gjorde team-building övningar. Det var mycket prat om hur vi ska behandla varandra och mycket grupparbeten. Jag höll på att bli galen, jag gick runt och frågade mig själv ”vad gör jag här?”. Det enda jag ville ha var en skrivuppgift och ett schema. Häromdagen sa jag till mamma att jag tycker vi har för lång lunchrast och hon svarade ”Hör du hur sorgligt det låter, du är verkligen en produkt av skolan”.
 
När jag berättade för min pojkvän om hur denna skolan fungerade så skrattade han bara och undrade varför jag skulle gå där. Helt ärligt så kanske inte detta är den ultimata skolan för mig heller, ”vanliga” skolan är extrem åt sitt håll och folkhögskolan jag går på är extrem åt det andra hållet. Men fick jag välja en av dem så hade jag valt folkhögskola alla dagar i veckan.

Sista saken jag ska ta upp, innan detta blir ett allt för långt inlägg, är betyg eller som det här kallas, omdöme. Vi får inte omdöme för varje ämne, inte heller för uppgifterna vi gör. Omdöme skalan går från 1 – 4, där räknas många delar in. I slutet av terminen sätter sig alla lärare ner och diskuterar den enskilda deltagaren. Skillnaden här är att lärarna tar hänsyn till just mig, hur jag mår, om jag har någon psykisk ohälsa eller något annat som gör att jag har det svårt i skolan. Men de räknar även in hur jag behandlar mina klasskompisar, om jag visar respekt och motivation. Detta är nog det jag skulle rekommendera mest för användning i det vanliga skolsystemet. Min lärare berättade att 99% av alla elever går vidare till gymnasiet från 9:an, men att bara 60% klarar av hela gymnasieutbildningen. Något i vår skolvärld måste ändras. Allting utvecklas, vården, elektroniken och politiken MEN inte skolan. Skolan är densamma...

Sammanfattningsvis mår jag ganska bra nu, jag håller på att landa i det nya livet. Och som stöd har jag fortfarande min fantastiska psykolog som peppar mig emellanåt. Något som jag verkligen rekommenderar till alla, unga som gamla!

Läs hela inlägget »

2018 > 09

Nu var det ett tag sedan jag skrev, så nu blir det en liten uppdatering på vad som hänt det senaste.

För er som inte vet så hoppade jag av gymnasiet i februari och sedan dess har jag jobbat på Tovedals cafe, här i Varberg och även lyckats ta körkort. Ett liv utan skolan har varit väldigt skönt och mindre stressigt men för att jag eventuellt ska kunna läsa vidare, så måste jag ha någon sorts utbildning!

Så nu har jag hamnat på Löftadalens folkhögskola som ligger i Åsa. En folkhögskola är en skola för alla över 18 år, där man kan läsa Allmän kurs om man vill plugga upp något från gymnasiet. Sen kan man även plugga något som man är intresserad av, till exempel musikproducent eller musikal. Den folkhögskolan som jag går på nu är ett internat, vilket betyder att många som går på skolan även bor där. Jag bor dock hemma.
 
Första dagen i skolan var jobbig, klassrummen, lärarna och nytt folk. Det är en stor anspänning att hela tiden vara trevlig och ta in så många intryck. Klumpen i magen som funnits med i skolan de senaste åren kom tillbaka och jag ville egentligen bara dra därifrån. Men nu efter en månad i skolan känner jag mig rätt nöjd. Allt är väldigt annorlunda. Vi kallas deltagare istället för elever då de vill förmedla att det vi gör är frivilligt. Vi har inte vanliga lektioner, vi har block. De dagarna då vi har block pratar vi om ett visst tema där vi svetsar samman de olika ämnena. Exempel om vi pratar om jämställdhet, då är det samhällskunskap (SO), och sedan kanske vi pratar om skillnader i kroppen mellan man/kvinna och då blir det biologi (NO) och så skriver vi en uppsats om detta (SV). Det är ett väldigt smart koncept som även den "vanliga" skolan skulle kunna använda.
 
Vi börjar 09:00 varje dag. På måndagar samlas hela skolan 10:00 i en stor sal där vi har något som kallas ”Äntligen måndag” då går vi igenom veckans aktiviteter och även sjunger några låtar. 10:20 varje dag har vi fika i 20 minuter. Vid 12 har vi 1 timmas lunch rast och 14.20 slutar vi. På tisdagar mellan 14:40 – 16:00 har vi något som heter ”livsluft”, vi väljer då en aktivitet som vi är intresserade av, jag har valt psykologi. Vi har inga läxor som görs hemma, gör man allt i skolan så har vi alltså inga hemuppgifter.
 
De två första veckorna hade vi inga lektioner alls, vi fick inget schema och inga läxor. Vi var i skogen och gjorde team-building övningar. Det var mycket prat om hur vi ska behandla varandra och mycket grupparbeten. Jag höll på att bli galen, jag gick runt och frågade mig själv ”vad gör jag här?”. Det enda jag ville ha var en skrivuppgift och ett schema. Häromdagen sa jag till mamma att jag tycker vi har för lång lunchrast och hon svarade ”Hör du hur sorgligt det låter, du är verkligen en produkt av skolan”.
 
När jag berättade för min pojkvän om hur denna skolan fungerade så skrattade han bara och undrade varför jag skulle gå där. Helt ärligt så kanske inte detta är den ultimata skolan för mig heller, ”vanliga” skolan är extrem åt sitt håll och folkhögskolan jag går på är extrem åt det andra hållet. Men fick jag välja en av dem så hade jag valt folkhögskola alla dagar i veckan.

Sista saken jag ska ta upp, innan detta blir ett allt för långt inlägg, är betyg eller som det här kallas, omdöme. Vi får inte omdöme för varje ämne, inte heller för uppgifterna vi gör. Omdöme skalan går från 1 – 4, där räknas många delar in. I slutet av terminen sätter sig alla lärare ner och diskuterar den enskilda deltagaren. Skillnaden här är att lärarna tar hänsyn till just mig, hur jag mår, om jag har någon psykisk ohälsa eller något annat som gör att jag har det svårt i skolan. Men de räknar även in hur jag behandlar mina klasskompisar, om jag visar respekt och motivation. Detta är nog det jag skulle rekommendera mest för användning i det vanliga skolsystemet. Min lärare berättade att 99% av alla elever går vidare till gymnasiet från 9:an, men att bara 60% klarar av hela gymnasieutbildningen. Något i vår skolvärld måste ändras. Allting utvecklas, vården, elektroniken och politiken MEN inte skolan. Skolan är densamma...

Sammanfattningsvis mår jag ganska bra nu, jag håller på att landa i det nya livet. Och som stöd har jag fortfarande min fantastiska psykolog som peppar mig emellanåt. Något som jag verkligen rekommenderar till alla, unga som gamla!

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv

Senaste kommentarer