2019

Ibland kan jag sakna tiden vi bodde i Sri Lanka så otroligt mycket. När jag kollar igenom min kamerarulle så är ungefär en tredjedel av alla bilder tagna under det ett och ett halvt år vi bodde i lilla Hikkaduwa.

Mitt hjärta slår lite extra för de bilderna och ibland kan jag nästan bli lite ledsen för att jag vet att vi aldrig kommer tillbaka till det som var då. Jag saknar tiden vi hade där, den oändliga tiden och den minimala stressen. Det var bara vi fyra, jag, mamma, pappa och Stina. Bara vi... Sena kortspelskvällar, mysiga eftermiddagar på stranden och långa kvällsmiddagar där vi satt och pratade utan att oroa oss om vad klockan var. Tiden med familjen som snabbt togs för givet efter några månader i Sri Lanka men som nu saknas och uppskattas mer än någonsin.

Här i Sverige kan jag känna att tiden inte räcker till och helt plötsligt har alla i familjen en massa egna saker. Sommarjobb, fotboll, kompisar, bygga altan, möten, jobb osv. Tiden går för snabbt. Det som har funkat i vår familj sedan vi kom hem är de gemensamma middagarna, speciellt på helgerna. Såklart är vi ju inte alltid alla hemma, men när vi väl är allihopa så uppskattas det. Långa middagar med mycket prat och skratt (ibland lite bråk).
 
Tillbaka till Sri Lanka, såklart fanns det dåliga saker med att bo där också, som man uppskattar här i Sverige. Det kunde bli ganska ensamt, även om det alltid var vi fyra i familjen så kunde man sakna att umgås med vänner och träffa nytt folk då det var svårare att träffa vänner där.
 
När jag och Stina började i skolan så var vi totalt fyra tjejer, varav jag och Stina var två, och de två andra var 12 år gamla. Vi var elva elever totalt i klassen och åldrarna och nationaliteterna var blandade. Men trots att vi inte blev bästa vän med någon i klassen så hade vi kul ihop ändå. Det kändes så lätt och inte alls konstigt att vara ute en hel rast och leka tagen eller spela fotboll. Där var inga sociala medier eller mobiler med, vi sprang runt barfota i våra skoluniformer och svettades och skrattade.

Nu när jag beskriver detta så tänker jag såklart bara på de bra tiderna jag hade i skolan och de bra tiderna från Sri Lanka. Det var mycket som var tufft och jobbigt också, men jag har aldrig känt att jag ångrat att vi åkte dit. Det var värt allt det där jobbiga också.
 
Kände bara att jag behövde dela med mig av mina tankar, hoppas att så många som möjligt vågar följa sina ”drömmar” och senare kunna se tillbaka på sina äventyr. Att känna sig nöjd och lycklig över något som faktiskt kan ha känts väldigt jobbigt just då. 
 
Ha en fin torsdag, Maja. 

Läs hela inlägget »

Går man in på på UD:s hemsida just nu så avråds man som turist att åka till Sri Lanka. På samma sida avråds man också att resa till Thailand, Turkiet och Egypten. Så hur säkert att det då att nu bege sig till Sri Lanka?

Sri Lankas president Sirisena säger att läget på Sri Lanka är säkert för turister och att 99% av de involverade i påskens terrorattacker har gripits. Svaret på frågan är givetvis mer komplicerad än så.
Terrorattacker runt om i världen görs för att skapa rädsla, och det är så som terrorismen fungerar för att uppnå sitt mål. När och var dessa inträffar vet ingen…

Men innan du fattar ditt beslut, här är lite tankar kring paradisön:
Sri Lanka är ett ömtåligt land som återhämtar sig från ett av de mest blodiga krigen i historien då över 100 000 civila och 50 000 soldater dödades. Tsunamin 2004, som dödade över 30 000, drabbade landet hårt och nu terroristdåden i påsk som dödade flera hundra oskyldiga människor på ön.
Trots detta, fortsätter Sri lanka och dess invånare enträget att utstråla skönhet, kärlek, vänlighet, medkänsla och nyfikenhet. Denna eviga optimism bland lokalbefolkningen är beundransvärd och källan till att vi bara älskar Sri Lanka.
 
Sri Lanka behöver sina turister. Dessa meningslösa attacker har inte bara dödat hundratals människor utan drar också undan försörjningsmöjligheterna för cirka 2 miljoner människor i landet som beroende av turismen.
 
En av våra gäster som ska bo hos oss i sommar tänkte så här: ”Vi resonerar att Sri Lanka numera är förmodligen säkrare än någonsin…”

Så ska vi resa till Sri Lanka i år? Ja, självklart. Mest för att vi har ett hotell därnere som måste ses över. MEN, vi är övertygade om att inte låta oss styras av terrorister och vår rädsla. Vi vill göra det vi VILL, inte göra som några galna fanatiker vill att vi ska göra. Givetvis får man använda sunt förnuft men VI bestämmer över våra liv!
 
Och för övrigt är det en större risk enligt statistiken, att bli jagad av en elefant på Sri Lanka än att bli dödad i en terroristattack.
 
Men om du ska resa till Sri Lanka i år är det upp till dig. Men vi hoppas förstås att vi ses i Hikkaduwa framöver!
 
 

Läs hela inlägget »

Maja här, nu är jag inne på min sista termin. Om ungefär 3 månader tar jag STUDENTEN...Sen är jag klar!

På senaste har jag varit i Sri Lanka en hel del, först en månad med familj och kille. Sist 2 veckor med kusin/bästa vän och det har varit riktigt härligt. Nu blir det sista spurten i skolan och jobb. Allt blir ju lite roligare när solen börjat titta fram och man börjar hoppas att våren är här.
 
Jag vet att jag tjatar mycket om denna förbaskade skolan, men som ni vet så är det något jag tänker på ofta. Mina åsikter och tankar behöver släppas ut för att jag ska kunna slappna av litegrann och bara släppa det en stund. Mamma säger ofta till mig att inte vara så arg över saker kring skolan, jag håller med henne till viss del men jag tror också att det är viktigt att inte släppa allt. Mitt temperament och mina starka åsikter har inte gjort min skolgång lättare, men jag hade inte ändrat på något om jag fick chansen.

Det jag tänkte på idag var just den känslan jag så många gånger känt. Uppdelningen mellan lärare och elever. Vi är här och de är där. En trist känsla och ganska onödig då jag tycker att vi alla kan lära av varandra, till en viss grad. Såklart ska läraren bestämma och känna respekt från eleverna men i slutet av dagen är vi alla människor. Det är just det jag önskar att jag hade fått uppleva.

Många gånger har jag öppnat upp mig för lärare och berättat hur jag känt, till exempel om jag blivit upprörd över något de har gjort eller om jag tyckt att någon gjort något fel. De flesta svaren jag fått har inte besvarat det jag tagit upp på något sätt. Tänk om man hade fått höra ”ja det har du rätt i, det blev lite fel där, ursäkta”. Stämningen och tilliten mellan lärare och elev hade blivit så mycket bättre om man fick känna lite ärlighet. Istället för att få ett svar som känns som att det är kopierat från läroplanen. Det gör mig besviken, det är ju ändå vuxna människor vi pratar om. Ska inte ens de kunna erkänna att de gjort fel när de själva står och försäkrar oss om att ett fel inte är farligt.

Det är väl ändå något man lärt sig sedan man var liten, om man gör en kompis ledsen så säger man förlåt. Även om man kanske inte förstår varför personen reagerade på sättet han/hon gjorde så erkänner man vad man sa/gjorde och sedan ber man om ursäkt. Vad hände med det?
 
Mina tankar skapas kring mina erfarenheter vilket betyder att när jag skriver ”lärare” så menar jag inte alla lärare. Generalisering är inget jag uppskattar, men ni förstår säkert det.
 
Så detta var mitt inlägg, inte skitkul kanske. Men skönt för mig att skriva ”ut” det. Ha det så bra och sprid lite extra mycket kärlek framöver.
 
//MAJA

Läs hela inlägget »

Återigen på hemmaplan efter två månader i värmen på Sri Lanka och med jobb som att komplettera yogamattor, fixa hantverkare, inhandla diverse råvaror, beställa taxi, tipsa om restauranger m.m. Ett helt annat liv och så mitt i gråa januari landar jag åter i Sverige. Lite lätt jetlag och jäst i hjärnan på grund av skillnaden i ljus, värme och sätt att leva.

Tar mig ut en lång sväng i naturen som ligger i en massiv trött vinterdvala. Det är då jag drabbas av den där lilla pirrande känslan, den som känns alltför sällan. Känsla av lycka, faktiskt!

Jag kännner att kanske är det detta liv som jag egentligen velat ha. Det är nog så att jag helt utan att tänka har skapat ett liv som jag älskar och trivs med. Den känslan är helt obetalbar och grym! Jag har faktiskt lyckats påverka mitt liv så att jag kan leva några månader i solen och värmen på ett EGET! hotell och därefter landa i härliga Sverige och jobba med så inspirerande saker som skolutveckling, min egna webbkurs och Ung företagsamhet. Kan man ha det bättre?

Nej, tror inte att JAG kan ha det bättre. Jag är på god väg att förändra mitt liv till ett liv så som jag själv vill leva och som ger mig mest och där jag kan vara mitt bästa jag. Halleluja, vilken insikt och hur kunde det bli så här?

Inte var det genom noggrann planering... men antagligen en stor dos tur, intuition och kanske någon undermedveten tanke. Just nu känns det som att jag bara vill tacka livet...och mig själv:)

Läs hela inlägget »

2019

Ibland kan jag sakna tiden vi bodde i Sri Lanka så otroligt mycket. När jag kollar igenom min kamerarulle så är ungefär en tredjedel av alla bilder tagna under det ett och ett halvt år vi bodde i lilla Hikkaduwa.

Mitt hjärta slår lite extra för de bilderna och ibland kan jag nästan bli lite ledsen för att jag vet att vi aldrig kommer tillbaka till det som var då. Jag saknar tiden vi hade där, den oändliga tiden och den minimala stressen. Det var bara vi fyra, jag, mamma, pappa och Stina. Bara vi... Sena kortspelskvällar, mysiga eftermiddagar på stranden och långa kvällsmiddagar där vi satt och pratade utan att oroa oss om vad klockan var. Tiden med familjen som snabbt togs för givet efter några månader i Sri Lanka men som nu saknas och uppskattas mer än någonsin.

Här i Sverige kan jag känna att tiden inte räcker till och helt plötsligt har alla i familjen en massa egna saker. Sommarjobb, fotboll, kompisar, bygga altan, möten, jobb osv. Tiden går för snabbt. Det som har funkat i vår familj sedan vi kom hem är de gemensamma middagarna, speciellt på helgerna. Såklart är vi ju inte alltid alla hemma, men när vi väl är allihopa så uppskattas det. Långa middagar med mycket prat och skratt (ibland lite bråk).
 
Tillbaka till Sri Lanka, såklart fanns det dåliga saker med att bo där också, som man uppskattar här i Sverige. Det kunde bli ganska ensamt, även om det alltid var vi fyra i familjen så kunde man sakna att umgås med vänner och träffa nytt folk då det var svårare att träffa vänner där.
 
När jag och Stina började i skolan så var vi totalt fyra tjejer, varav jag och Stina var två, och de två andra var 12 år gamla. Vi var elva elever totalt i klassen och åldrarna och nationaliteterna var blandade. Men trots att vi inte blev bästa vän med någon i klassen så hade vi kul ihop ändå. Det kändes så lätt och inte alls konstigt att vara ute en hel rast och leka tagen eller spela fotboll. Där var inga sociala medier eller mobiler med, vi sprang runt barfota i våra skoluniformer och svettades och skrattade.

Nu när jag beskriver detta så tänker jag såklart bara på de bra tiderna jag hade i skolan och de bra tiderna från Sri Lanka. Det var mycket som var tufft och jobbigt också, men jag har aldrig känt att jag ångrat att vi åkte dit. Det var värt allt det där jobbiga också.
 
Kände bara att jag behövde dela med mig av mina tankar, hoppas att så många som möjligt vågar följa sina ”drömmar” och senare kunna se tillbaka på sina äventyr. Att känna sig nöjd och lycklig över något som faktiskt kan ha känts väldigt jobbigt just då. 
 
Ha en fin torsdag, Maja. 

Läs hela inlägget »

Går man in på på UD:s hemsida just nu så avråds man som turist att åka till Sri Lanka. På samma sida avråds man också att resa till Thailand, Turkiet och Egypten. Så hur säkert att det då att nu bege sig till Sri Lanka?

Sri Lankas president Sirisena säger att läget på Sri Lanka är säkert för turister och att 99% av de involverade i påskens terrorattacker har gripits. Svaret på frågan är givetvis mer komplicerad än så.
Terrorattacker runt om i världen görs för att skapa rädsla, och det är så som terrorismen fungerar för att uppnå sitt mål. När och var dessa inträffar vet ingen…

Men innan du fattar ditt beslut, här är lite tankar kring paradisön:
Sri Lanka är ett ömtåligt land som återhämtar sig från ett av de mest blodiga krigen i historien då över 100 000 civila och 50 000 soldater dödades. Tsunamin 2004, som dödade över 30 000, drabbade landet hårt och nu terroristdåden i påsk som dödade flera hundra oskyldiga människor på ön.
Trots detta, fortsätter Sri lanka och dess invånare enträget att utstråla skönhet, kärlek, vänlighet, medkänsla och nyfikenhet. Denna eviga optimism bland lokalbefolkningen är beundransvärd och källan till att vi bara älskar Sri Lanka.
 
Sri Lanka behöver sina turister. Dessa meningslösa attacker har inte bara dödat hundratals människor utan drar också undan försörjningsmöjligheterna för cirka 2 miljoner människor i landet som beroende av turismen.
 
En av våra gäster som ska bo hos oss i sommar tänkte så här: ”Vi resonerar att Sri Lanka numera är förmodligen säkrare än någonsin…”

Så ska vi resa till Sri Lanka i år? Ja, självklart. Mest för att vi har ett hotell därnere som måste ses över. MEN, vi är övertygade om att inte låta oss styras av terrorister och vår rädsla. Vi vill göra det vi VILL, inte göra som några galna fanatiker vill att vi ska göra. Givetvis får man använda sunt förnuft men VI bestämmer över våra liv!
 
Och för övrigt är det en större risk enligt statistiken, att bli jagad av en elefant på Sri Lanka än att bli dödad i en terroristattack.
 
Men om du ska resa till Sri Lanka i år är det upp till dig. Men vi hoppas förstås att vi ses i Hikkaduwa framöver!
 
 

Läs hela inlägget »

Maja här, nu är jag inne på min sista termin. Om ungefär 3 månader tar jag STUDENTEN...Sen är jag klar!

På senaste har jag varit i Sri Lanka en hel del, först en månad med familj och kille. Sist 2 veckor med kusin/bästa vän och det har varit riktigt härligt. Nu blir det sista spurten i skolan och jobb. Allt blir ju lite roligare när solen börjat titta fram och man börjar hoppas att våren är här.
 
Jag vet att jag tjatar mycket om denna förbaskade skolan, men som ni vet så är det något jag tänker på ofta. Mina åsikter och tankar behöver släppas ut för att jag ska kunna slappna av litegrann och bara släppa det en stund. Mamma säger ofta till mig att inte vara så arg över saker kring skolan, jag håller med henne till viss del men jag tror också att det är viktigt att inte släppa allt. Mitt temperament och mina starka åsikter har inte gjort min skolgång lättare, men jag hade inte ändrat på något om jag fick chansen.

Det jag tänkte på idag var just den känslan jag så många gånger känt. Uppdelningen mellan lärare och elever. Vi är här och de är där. En trist känsla och ganska onödig då jag tycker att vi alla kan lära av varandra, till en viss grad. Såklart ska läraren bestämma och känna respekt från eleverna men i slutet av dagen är vi alla människor. Det är just det jag önskar att jag hade fått uppleva.

Många gånger har jag öppnat upp mig för lärare och berättat hur jag känt, till exempel om jag blivit upprörd över något de har gjort eller om jag tyckt att någon gjort något fel. De flesta svaren jag fått har inte besvarat det jag tagit upp på något sätt. Tänk om man hade fått höra ”ja det har du rätt i, det blev lite fel där, ursäkta”. Stämningen och tilliten mellan lärare och elev hade blivit så mycket bättre om man fick känna lite ärlighet. Istället för att få ett svar som känns som att det är kopierat från läroplanen. Det gör mig besviken, det är ju ändå vuxna människor vi pratar om. Ska inte ens de kunna erkänna att de gjort fel när de själva står och försäkrar oss om att ett fel inte är farligt.

Det är väl ändå något man lärt sig sedan man var liten, om man gör en kompis ledsen så säger man förlåt. Även om man kanske inte förstår varför personen reagerade på sättet han/hon gjorde så erkänner man vad man sa/gjorde och sedan ber man om ursäkt. Vad hände med det?
 
Mina tankar skapas kring mina erfarenheter vilket betyder att när jag skriver ”lärare” så menar jag inte alla lärare. Generalisering är inget jag uppskattar, men ni förstår säkert det.
 
Så detta var mitt inlägg, inte skitkul kanske. Men skönt för mig att skriva ”ut” det. Ha det så bra och sprid lite extra mycket kärlek framöver.
 
//MAJA

Läs hela inlägget »

Återigen på hemmaplan efter två månader i värmen på Sri Lanka och med jobb som att komplettera yogamattor, fixa hantverkare, inhandla diverse råvaror, beställa taxi, tipsa om restauranger m.m. Ett helt annat liv och så mitt i gråa januari landar jag åter i Sverige. Lite lätt jetlag och jäst i hjärnan på grund av skillnaden i ljus, värme och sätt att leva.

Tar mig ut en lång sväng i naturen som ligger i en massiv trött vinterdvala. Det är då jag drabbas av den där lilla pirrande känslan, den som känns alltför sällan. Känsla av lycka, faktiskt!

Jag kännner att kanske är det detta liv som jag egentligen velat ha. Det är nog så att jag helt utan att tänka har skapat ett liv som jag älskar och trivs med. Den känslan är helt obetalbar och grym! Jag har faktiskt lyckats påverka mitt liv så att jag kan leva några månader i solen och värmen på ett EGET! hotell och därefter landa i härliga Sverige och jobba med så inspirerande saker som skolutveckling, min egna webbkurs och Ung företagsamhet. Kan man ha det bättre?

Nej, tror inte att JAG kan ha det bättre. Jag är på god väg att förändra mitt liv till ett liv så som jag själv vill leva och som ger mig mest och där jag kan vara mitt bästa jag. Halleluja, vilken insikt och hur kunde det bli så här?

Inte var det genom noggrann planering... men antagligen en stor dos tur, intuition och kanske någon undermedveten tanke. Just nu känns det som att jag bara vill tacka livet...och mig själv:)

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv

Senaste kommentarer

  • Era första gäster » Majas torsdagstankar...:  ”Hej! Kul att läsa om Ert äventyr och dina personliga tankar. Hoppas många blir ..”

  • Loulou Andersson » Majas torsdagstankar...:  ”Hej. Förstår Dig..det var så häftigt när vi var o hälsade på i Ert fina hotell. ..”

  • Lena Gunnarsson » Majas torsdagstankar...:  ”Så fint och målande du skriver om er tid där borta.”

  • Paula » Majas torsdagstankar...:  ”Hej Maja! Så fint skrivet! Det kommer nog alltid vara så att man tittar tillbaka..”

  • Camilla » Rapport från en skoltrött 19-åring:  ”Du är så himla vettig i vad du skriver! Håller med dig i allt! Lycka till under ..”