2017 > 04

Mera mod!

Under veckan som gått har Kungsbacka varit värd för två stora konferenser, en lokal med 600 deltagare och en nationell med 450 deltagare. Båda konferenserna har handlat om det viktiga ämnet, samverkan mellan skola och arbetsliv/näringsliv och samtliga deltagare leter efter inspiration för att vässa skolan ytterligare kring denna fråga.
Eftersom jag i mitt jobb som näringslivsutvecklare jobbar med detta område har veckan varit väldigt intensiv och när jag inte deltagit i arbetet kring konferensen har jag fått möjligheten att faktiskt sitta ner och bli inspirerad av många härliga människor med så kloka tankar.

Under fredagen fick jag återigen höra på Björn Söderberg, en person som verkligen har blivit en stor förebild. Har ni möjlighet att lyssna på honom så gör det! Vilken kille, ingen direkt utstrålning, ser allmänt bortkommen ut på scenen men det han säger är klokt, tårfyllt och får ens hår på armarna att resa sig. Förutom att han gjort ett enormt stort socialt arbete i Nepal under de 16 år han bott där, så har han så många kloka tankar om den svenska skolan. Han menade att dagens skolsystem bara premierar elever/barn som tyst gör sina uppgifter. Skolan måste också premiera barn som visar mod och vågar misslyckas! Vi behöver ungdomar och barn som har mod! Mod att förändra världen och stå upp för sina ideal.

Alla måste vi hjälpas åt!
Alla måste vi hjälpas åt!

Det är så mycket i världen som behöver förändras i framtiden, bland annat när det gäller klimatförändringar och rasism och de som går i skolan nu har en stor uppgift i sitt kommande arbetsliv. Enligt FN har vi  fram till 2030 på oss att förändra jordens klimatförändringar, och hur länge vi har på oss innan rasismen hugger klorna i Europa är det ingen som vet. En väldigt tung tanke men otroligt viktig. Vi måste alla dra vårt strå till stacken i dessa frågor!

När jag satt och lyssnade på honom fick jag så många aha-känslor. Dels attt göra som han, driva ett social företag, fast för min del på Sri Lanka i framtiden och dels att vi måste ladda våra barn med mod att stå upp och våga förändra. Frågan är bara hur?

Vill du veta mer om inspirerande Björn, klicka här

Läs hela inlägget »

Halloj igen, jag/Maja som skriver idag. Gör det som jag brukar göra när jag skriver, lite om vad som hänt på sistone och vad som snurrar runt i huvudet. 
 
Påsklovet var lyckat, jag träffade vänner, festade, umgicks med familjen och åkte till Halmstad. Det gick lite för fort för min smak men det är inte så långt kvar tills sommarlovet nu. Längtar tills man kan gå utanför dörren med de kläderna man har på sig inomhus utan att frysa. Nu vet jag inte om jag någon gång kommer vara nöjd med värmen i Sverige eftersom att jag jämför med Sri Lanka, men det får väl duga. Jag nämnde det innan när jag satt och åt med mamma och pappa. Det är underskattat, solljuset, vilken skillnad det är ändå. På vintern ser man inte solen många timmar men på sommaren går den ner någon gång runt 11. I Sri Lanka kommer man hem från skolan och runt 6 på kvällen blir det becksvart och sen klockan 6 går den upp igen. Varje dag, hela året om.

Tillbaka till påsklovet och Halmstad. Jag var och bodde hos min kusin Evelina, en väldigt actionfylld dag då brandkåren kom på besök. Det är (lyckligtvis) första gången jag sett brandkåren in action på nära håll. Det var nämligen så att när jag stod och tog en dusch så kom Evelina inspringandes och sa till mig att skynda mig ut ur huset. Deras panna hade börjat brinna, så ut sprang jag i handduk och inväntade två stora brandbilar med sirener påslagna. Som tur var så blev det inget allvarligt, men det var då när jag satt i handduk och iakttog brandmännen som jag förstod hur häftigt det måste vara att jobba med det. Eller kanske inte häftigt men mäktigt, att rädda människor som yrke (i princip).  

Detta leder vidare till något jag tänkte på när jag kom hem från Halmstad och sa till mamma och pappa "Jag vill nog bli brandman". Ni vet hur föräldrar har en sådan där blick eller ett visst tonfall som man kan läsa, man vet exakt vad de menar fast de inte vill säga det rätt ut. Som när man visar mamma en fin klänning och säger "Åh va fin den här är!" och mamma ger en blick, man vet direkt vad hon menar. Den blicken gav de varandra innan de sa "Jo visst det kan du bli". Jag vill inte döma föräldrar eller någon. Sedan jag varit 12 så har jag fått höra fördomar kring yrken/jobb, inte bara från mina föräldrar utan från alla människor runt om mig. Klart att jag också har dem, man tänker inte ens på det. Men jag måste bara säga att det förstör så mycket, jag har haft många tankar kring vad jag vill bli. Ett tag ville jag bli konstnär -det kan man inte försörja sig på. Psykolog -då blir man knäpp. Journalist -det är extremt slitigt. Brandman -det får man inget betalt för. Jag vet att lite av det är sant men det spelar ingen roll, om jag älskar att måla så låt mig. När jag blir vuxen och om jag har kvar en passion för att måla så kommer jag antagligen förstå att det blir svårt att försörja sig på att måla men jag fortsätter för att jag älskar det och kanske skaffar ett extra jobb. Men när man får höra att det aldrig kommer gå, gång på gång på gång så ger man upp direkt. 
 
När jag gick i 5:an så pratade läraren om arbeten, hon frågade en av killarna i klassen vad han ville bli när han blir stor. "Fotbollsproffs" sa han med stolthet i rösten. Hon skrattade och sa "Det kommer aldrig hända, du får tänka mer realistiskt". Killen spelar nu i ungdomslandslaget, visst han kanske inte kommer kunna försörja sig på det, men ojj vad han kan gå långt. Det är så fruktansvärt onödiga kommentarer, även om det är orealistiskt, säg inget! Låt oss drömma!
 
Nu har jag sagt mitt för denna gång, måste bara säga att jag tycker det är så roligt att skriva, många som har svarat positivt och det är häftigt att man kan påverka människor bara genom att skriva vad man tycker och tänker. Så fortsätt drömma!  Kramar från Maja 

Läs hela inlägget »
Vårblomman scilla som blygsamt tar plats bland barrväxter! Vårblomman scilla som blygsamt tar plats bland barrväxter!

Just nu är det inte riktigt "guld och gröna skogar" i familjen Ternön. Alla går runt på sitt håll och funderar över livet, den svenska vardagen och hur man ska återanpassa sig. Inte helt lätt att landa i den svenska vardagen efter många månaders lankeisiskt liv, varken för gammal eller ung. MEN...det känns bättre och bättre och lättare och lättare. Inte minst gör den härliga svenska våren sitt med att pigga upp och bidra med både ljus och lite, lite värme...

Tittar man ut och runt blir man helt varm i hjärtat av alla vårtecken. För det är inte mycket i världen som slår en ljus, krispig svensk vår. De små blommorna tittar blygsamt och förskrämt upp ur jorden, studsmattorna tar svulstigt plats i de svenska trädgårdarna och den väldoftande tvätten brer ut sig på diverse tvättställ. Ingen annanstans vill  vi vara denna årstid. Inte ens på Sri Lanka. En härlig och innerlig upplevelse att nu igen få uppleva denna årstid. Kanske mer intensiv just för att vi missade förra...Gott folk, njut av det som spirar och ta hand om varandra!

Ett säkert vårtecken...som doftar ljuvligt!
Ett säkert vårtecken...som doftar ljuvligt!
Läs hela inlägget »
Snart hela familjen i samma säng! Snart hela familjen i samma säng!

Efter 3 månaders längtan efter barn,  föräldrar och man/fru så är det nu äntligen dags för familjens stora återförening. På tisdag sätter Ubbe sina bruna fötter återigen på svensk mark efter nästan 19 månaders vistelse i varma heta Sri Lanka. Det känns väldigt märkligt och sååå skönt. Att nu återigen bli en hel familj för att kunna stötta varandra i att ta bra beslut, få hjälp med att rensa i garaget;) och inte minst kunna turas om med all matlagning, tvätt, körning, handling, tankning, städning...

Säsongen i Hikkaduwa är mer eller mindre över och turisterna blir allt färre. Inte för att vädret blir sämre eller svalare utan för att havet blir alltmer svårbadat ju närmare vår sommar vi kommer. Det blir högre vågor och kraftigare strömmar. Men om man vill ha varmt och är nöjd med endast en strand att bada på så är det läge att åka till Hikkaduwa året om. Nu är det Janaka(vår vän och partner) som håller ställningen på hotellet tillsammans med vår personal och vi ber en bön att det ramlar in lite gäster via booking.com. Känns lite jobbigt och läskigt att lämna VÅRT hotell sådär...men "what to do"? Det är bara att luta sig tillbaka och njuta av den svenska våren, som nu äntligen är i antågande!

Nu tar den sköna Janaka över rodret på Jippie the villa.
Nu tar den sköna Janaka över rodret på Jippie the villa.

Inte bara säsongen är slut utan också den berömda Ubbe/Olle -eran, som varade i hela 3 veckor och, tror jag, var räddningen för stackars hemlängtande Ubbe. Olle kom som en räddande ängel precis när han som mest behövdes och plötsligt var det Knoll och Tott som huserade och tog hand om gästerna på Jippie the villa. Och det gjorde de sååååå bra, till och med Pippi tog några glädjeskutt under dessa veckor. Vi är så tacksamma för att just Knoll dök upp i rätt tid. Stort tack till en ny skön vän!

Bra jobbat, Knoll och Tott!
Bra jobbat, Knoll och Tott!
Läs hela inlägget »

2017 > 04

Mera mod!

Under veckan som gått har Kungsbacka varit värd för två stora konferenser, en lokal med 600 deltagare och en nationell med 450 deltagare. Båda konferenserna har handlat om det viktiga ämnet, samverkan mellan skola och arbetsliv/näringsliv och samtliga deltagare leter efter inspiration för att vässa skolan ytterligare kring denna fråga.
Eftersom jag i mitt jobb som näringslivsutvecklare jobbar med detta område har veckan varit väldigt intensiv och när jag inte deltagit i arbetet kring konferensen har jag fått möjligheten att faktiskt sitta ner och bli inspirerad av många härliga människor med så kloka tankar.

Under fredagen fick jag återigen höra på Björn Söderberg, en person som verkligen har blivit en stor förebild. Har ni möjlighet att lyssna på honom så gör det! Vilken kille, ingen direkt utstrålning, ser allmänt bortkommen ut på scenen men det han säger är klokt, tårfyllt och får ens hår på armarna att resa sig. Förutom att han gjort ett enormt stort socialt arbete i Nepal under de 16 år han bott där, så har han så många kloka tankar om den svenska skolan. Han menade att dagens skolsystem bara premierar elever/barn som tyst gör sina uppgifter. Skolan måste också premiera barn som visar mod och vågar misslyckas! Vi behöver ungdomar och barn som har mod! Mod att förändra världen och stå upp för sina ideal.

Alla måste vi hjälpas åt!
Alla måste vi hjälpas åt!

Det är så mycket i världen som behöver förändras i framtiden, bland annat när det gäller klimatförändringar och rasism och de som går i skolan nu har en stor uppgift i sitt kommande arbetsliv. Enligt FN har vi  fram till 2030 på oss att förändra jordens klimatförändringar, och hur länge vi har på oss innan rasismen hugger klorna i Europa är det ingen som vet. En väldigt tung tanke men otroligt viktig. Vi måste alla dra vårt strå till stacken i dessa frågor!

När jag satt och lyssnade på honom fick jag så många aha-känslor. Dels attt göra som han, driva ett social företag, fast för min del på Sri Lanka i framtiden och dels att vi måste ladda våra barn med mod att stå upp och våga förändra. Frågan är bara hur?

Vill du veta mer om inspirerande Björn, klicka här

Läs hela inlägget »

Halloj igen, jag/Maja som skriver idag. Gör det som jag brukar göra när jag skriver, lite om vad som hänt på sistone och vad som snurrar runt i huvudet. 
 
Påsklovet var lyckat, jag träffade vänner, festade, umgicks med familjen och åkte till Halmstad. Det gick lite för fort för min smak men det är inte så långt kvar tills sommarlovet nu. Längtar tills man kan gå utanför dörren med de kläderna man har på sig inomhus utan att frysa. Nu vet jag inte om jag någon gång kommer vara nöjd med värmen i Sverige eftersom att jag jämför med Sri Lanka, men det får väl duga. Jag nämnde det innan när jag satt och åt med mamma och pappa. Det är underskattat, solljuset, vilken skillnad det är ändå. På vintern ser man inte solen många timmar men på sommaren går den ner någon gång runt 11. I Sri Lanka kommer man hem från skolan och runt 6 på kvällen blir det becksvart och sen klockan 6 går den upp igen. Varje dag, hela året om.

Tillbaka till påsklovet och Halmstad. Jag var och bodde hos min kusin Evelina, en väldigt actionfylld dag då brandkåren kom på besök. Det är (lyckligtvis) första gången jag sett brandkåren in action på nära håll. Det var nämligen så att när jag stod och tog en dusch så kom Evelina inspringandes och sa till mig att skynda mig ut ur huset. Deras panna hade börjat brinna, så ut sprang jag i handduk och inväntade två stora brandbilar med sirener påslagna. Som tur var så blev det inget allvarligt, men det var då när jag satt i handduk och iakttog brandmännen som jag förstod hur häftigt det måste vara att jobba med det. Eller kanske inte häftigt men mäktigt, att rädda människor som yrke (i princip).  

Detta leder vidare till något jag tänkte på när jag kom hem från Halmstad och sa till mamma och pappa "Jag vill nog bli brandman". Ni vet hur föräldrar har en sådan där blick eller ett visst tonfall som man kan läsa, man vet exakt vad de menar fast de inte vill säga det rätt ut. Som när man visar mamma en fin klänning och säger "Åh va fin den här är!" och mamma ger en blick, man vet direkt vad hon menar. Den blicken gav de varandra innan de sa "Jo visst det kan du bli". Jag vill inte döma föräldrar eller någon. Sedan jag varit 12 så har jag fått höra fördomar kring yrken/jobb, inte bara från mina föräldrar utan från alla människor runt om mig. Klart att jag också har dem, man tänker inte ens på det. Men jag måste bara säga att det förstör så mycket, jag har haft många tankar kring vad jag vill bli. Ett tag ville jag bli konstnär -det kan man inte försörja sig på. Psykolog -då blir man knäpp. Journalist -det är extremt slitigt. Brandman -det får man inget betalt för. Jag vet att lite av det är sant men det spelar ingen roll, om jag älskar att måla så låt mig. När jag blir vuxen och om jag har kvar en passion för att måla så kommer jag antagligen förstå att det blir svårt att försörja sig på att måla men jag fortsätter för att jag älskar det och kanske skaffar ett extra jobb. Men när man får höra att det aldrig kommer gå, gång på gång på gång så ger man upp direkt. 
 
När jag gick i 5:an så pratade läraren om arbeten, hon frågade en av killarna i klassen vad han ville bli när han blir stor. "Fotbollsproffs" sa han med stolthet i rösten. Hon skrattade och sa "Det kommer aldrig hända, du får tänka mer realistiskt". Killen spelar nu i ungdomslandslaget, visst han kanske inte kommer kunna försörja sig på det, men ojj vad han kan gå långt. Det är så fruktansvärt onödiga kommentarer, även om det är orealistiskt, säg inget! Låt oss drömma!
 
Nu har jag sagt mitt för denna gång, måste bara säga att jag tycker det är så roligt att skriva, många som har svarat positivt och det är häftigt att man kan påverka människor bara genom att skriva vad man tycker och tänker. Så fortsätt drömma!  Kramar från Maja 

Läs hela inlägget »
Vårblomman scilla som blygsamt tar plats bland barrväxter! Vårblomman scilla som blygsamt tar plats bland barrväxter!

Just nu är det inte riktigt "guld och gröna skogar" i familjen Ternön. Alla går runt på sitt håll och funderar över livet, den svenska vardagen och hur man ska återanpassa sig. Inte helt lätt att landa i den svenska vardagen efter många månaders lankeisiskt liv, varken för gammal eller ung. MEN...det känns bättre och bättre och lättare och lättare. Inte minst gör den härliga svenska våren sitt med att pigga upp och bidra med både ljus och lite, lite värme...

Tittar man ut och runt blir man helt varm i hjärtat av alla vårtecken. För det är inte mycket i världen som slår en ljus, krispig svensk vår. De små blommorna tittar blygsamt och förskrämt upp ur jorden, studsmattorna tar svulstigt plats i de svenska trädgårdarna och den väldoftande tvätten brer ut sig på diverse tvättställ. Ingen annanstans vill  vi vara denna årstid. Inte ens på Sri Lanka. En härlig och innerlig upplevelse att nu igen få uppleva denna årstid. Kanske mer intensiv just för att vi missade förra...Gott folk, njut av det som spirar och ta hand om varandra!

Ett säkert vårtecken...som doftar ljuvligt!
Ett säkert vårtecken...som doftar ljuvligt!
Läs hela inlägget »
Snart hela familjen i samma säng! Snart hela familjen i samma säng!

Efter 3 månaders längtan efter barn,  föräldrar och man/fru så är det nu äntligen dags för familjens stora återförening. På tisdag sätter Ubbe sina bruna fötter återigen på svensk mark efter nästan 19 månaders vistelse i varma heta Sri Lanka. Det känns väldigt märkligt och sååå skönt. Att nu återigen bli en hel familj för att kunna stötta varandra i att ta bra beslut, få hjälp med att rensa i garaget;) och inte minst kunna turas om med all matlagning, tvätt, körning, handling, tankning, städning...

Säsongen i Hikkaduwa är mer eller mindre över och turisterna blir allt färre. Inte för att vädret blir sämre eller svalare utan för att havet blir alltmer svårbadat ju närmare vår sommar vi kommer. Det blir högre vågor och kraftigare strömmar. Men om man vill ha varmt och är nöjd med endast en strand att bada på så är det läge att åka till Hikkaduwa året om. Nu är det Janaka(vår vän och partner) som håller ställningen på hotellet tillsammans med vår personal och vi ber en bön att det ramlar in lite gäster via booking.com. Känns lite jobbigt och läskigt att lämna VÅRT hotell sådär...men "what to do"? Det är bara att luta sig tillbaka och njuta av den svenska våren, som nu äntligen är i antågande!

Nu tar den sköna Janaka över rodret på Jippie the villa.
Nu tar den sköna Janaka över rodret på Jippie the villa.

Inte bara säsongen är slut utan också den berömda Ubbe/Olle -eran, som varade i hela 3 veckor och, tror jag, var räddningen för stackars hemlängtande Ubbe. Olle kom som en räddande ängel precis när han som mest behövdes och plötsligt var det Knoll och Tott som huserade och tog hand om gästerna på Jippie the villa. Och det gjorde de sååååå bra, till och med Pippi tog några glädjeskutt under dessa veckor. Vi är så tacksamma för att just Knoll dök upp i rätt tid. Stort tack till en ny skön vän!

Bra jobbat, Knoll och Tott!
Bra jobbat, Knoll och Tott!
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv

Senaste kommentarer