2017 > 02

Nästan 2 veckor sedan jag landade i Sverige, februarivädret och i en "vanlig" svensk vardag. För att sammanfatta den perioden skulle jag kunna skriva grått, många eldar i öppna spisen och många måsten. För så måste det förstås bli när mycket ska fixas och beställas för att familjen ska kunna återgå till en vardag i Sverige.

Men tankarna när jag står i garaget och plockar i alla saker som vi glömt och som fortfarande inte fått någon plats inne i huset, går till Sri Lanka-tiden och vad jag egentigen fått med mig efter detta "äventyr". Vad har jag lärt mig och vad kan jag faktiskt ta med mig hit, till ett helt vanligt liv i Sverige? Inte helt lätt att svara på den frågan. När vi var på Sri Lanka trodde jag kanske att vi ändå kommit ifrån shoppinglust, slit och släng och prylfixering. Men nu när vi kommit hem och gamla halvmoderna kläder plockas upp ur flyttlådorna så vill i alla fall jag bara springa till närmaste shoppingcenter och sätta sprätt på en massa pengar, alla vissna torkade krukväxter vill jag byta ut mot nya pigga varianter och våra slitna möbler vill jag genast  slänga ut och inhandla nya moderna på något hippt möbelvaruhus. Och det känns ju inte så bra...

Så var ska vi lägga ribban efter denna resa och har vi egentligen lärt oss något? Kanske lite tidigt att svara på den frågan. Men kanske är det så att vissa saker kan man aldrig helt ändra, man får ta små steg som också fungerar i en svensk vardag. Men det som jag säkert vet att vi fått med oss är att banden till familjen är starka och viktiga för oss alla fyra, och just nu är jag så tacksam och glad för den lärdomen. 

Läs hela inlägget »
Visst blev det hur bra som helst? Kom gärna förbi och se det live! Visst blev det hur bra som helst? Kom gärna förbi och se det live!

Jaha, så har de två första arbetsdagarna blivit avklarade. Jag kan inte säga annat än att det har varit jobbigt...nästan som en liten käftsmäll och så detta dystra dimmiga februariväder upptill. Men det känns ändå bra att komma igång och kul att träffa så många härliga kollegor igen. På riktigt, back in business!

I Hikkaduwa och på Jippie the villa händer det också en del. Ubbe pinnar på därnere och servar gäster och fixar med lokaler. Nu är den finfina målningen färdig, som Karin har gjort på muren utmed vägen. Ingen kommer någonsin gå förbi Jippie the villa och undra vad hotellet heter. Nu är det hur tydligt som helst. I stora gröna bokstäver lyser vår glada logga. Helt enkelt underbart, och ännu mer härligt är det ju när en av våra gäster erbjuder sig att måla den. Det värmer gott i en hotelldirektörs hjärta kan jag lova...

Äntligen så har de omdiskuterade palmstubbarna nu också kommit till användning. Innan jag åkte hem sprayade jag de sex mest raka och jämna i vit sprayfärg. Nu är de torra och fina och får agera piedestal för växterna i de virkade krukorna inne i samtliga rum. Hur nöjd som helst känner jag mig och min käre man verkar faktiskt också ganska nöjd med arrangemanget efter många diskussioner. Små, små pusselbitar som läggs på plats och ytterligare ett gäng bitar väntar...men tålamod är ju en dygd och nu får vi ta en sak i taget...

Läs hela inlägget »
Hemma i härliga vinterSverige, -8 grader. Hemma i härliga vinterSverige, -8 grader.

Ibland kommer det över mig, att tänk vad livet skulle vara lättare om jag bara hade valt den breda vanliga vägen som majoriteten faktiskt väljer. Istället för att ta den krokiga smala vägen där så få går... Speciellt känner jag detta när jag de senaste dagarna står med flyttlådor upp till anklarna i vårt hus, där allt verkligen är huller om buller. Saker som till exempel hudlotion, förvaringsburkar och värmeljus trängs tillsammans med gamla bankpapper och nylonstrumpor i alla möjliga färger. Detta är priset jag och vi betalar för att ta den där krokiga smala vägen. Just där och då går funderingarna...är det verkligen värt det?...Men jag vet att senare så finns inget annat alternativ för mig, jag måste välja den smala krokiga vägen och efter ett tag är det verkligen värt det och nödvändigt för mig, för att kunna leva ett liv som tillfredsställer mig! Men ack så tröttsamt emellanåt...Som tur är har jag en familj som hänger med mig på de där krokiga vägarna och det är jag så lycklig för!

Vad är då viktigast när man kommer hem efter dryt 1,5 års vistelse på Sri Lanka? Förutom att få lukta och pussa på de underbara "ongarna" så faktiskt helt otippat, inte maten!!! För mig var det den där sköna känslan av att dricka kallt och klart vatten direkt ur kranen. Vilken lyx, gång på gång var jag tvungen att bara lapa detta underbara fräscha vatten som helt naturligt strömmar ut ur kranen. Som nummer två på att göra listan kom helt självklart...klippa mig. Det hänger på håret, nästan helt bokstavligt! Är man inte fin i håret så finns det inga kläder som kan kompensera detta! Alltså, så idag har jag klippt och slingat håret och simsalabim, vilken pingla jag helt plötsligt blev;) Lyx och välmående i ett! Nu känner jag mig rustad att möta arbetslivet på torsdag. Kungsbacka, here I come!

Styrkan sitter absolut i håret!
Styrkan sitter absolut i håret!
Läs hela inlägget »

Dags för mig (Maja) att rapportera igen, från kalla och dessutom snöiga Sverige. Nu är det nästan en månad sedan som jag skrev och det har rullat på sedan dess, desto längre tiden går desto mer kommer man in i den svenska vardagen med skolan, aktiviteter och vänner. Jag har åkt fram och tillbaka mellan Halmstad och Varberg på helgerna och Varberg och Kungsbacka på vardagarna. Nu fattar jag varför pappa tycker att det är så jobbigt att pendla mellan Varberg och Göteborg varje dag, jisses. Häromdagen hoppade jag på tåget till Kungsbacka och fick världens panik när jag kom på mig själv att jag somnat, är lite rädd att jag någon gång ska somna och vakna upp i Göteborg. 

Den stora nyheten nu är ju att vi faktiskt börjar närma oss en hel familj på samma kontinent. Igår kväll åkte jag, Stina, grannen Mia, mormor, morfar och moster Bettan upp till Landvetter flygplats för att ta emot min älskade pepparkaksbruna mamma. Kändes helt underbart att få krama henne och känna hennes doft ”live” istället för att sniffa på hennes sjalar eller koftor här hemma. Fast jag kunde ändå inte vara glad fullt ut när jag visste att pappa var kvar på andra sidan jorden, men jag vet att han är stark och att han har Pippi och massa andra härliga människor där. 

Så när vi hämtat hem mamma till lilla Kärradal så blev det lite mat och tårta, eld i öppna spisen (underbara 23 grader i huset) och en allmänt mysig kväll.

Så idag var vi tvungna att hasa oss ut ur det varma huset och ut i de hemska minusgraderna mot Coop. Mamma körde bil första gången på ett och ett halvt år, jag var inte helt avslappnad i sätet bredvid men det gick bra hela vägen. Efter en ganska lång dag så ska vi nu sätta på en film och bara mysa ner oss i soffan. 

Ha en bra fredagskväll, kramar Maja :)

Läs hela inlägget »
Finfint sängöverkast gör sig fint på den stora väggen! Finfint sängöverkast gör sig fint på den stora väggen!

Tick, tack, tick, tack...tiden rullar obönhörligt på och jag kastas mellan att ömsom vilja hinna med så mycket som möjligt och ömsom att bara lukta, titta och njuta av att vara här. Ena sekunden brister mitt hjärta av längtan till barnen hemma i Sverige och andra sekunden stiger tårarna i ögonen när jag tänker på allt jag måste åka ifrån. Tänk om man ändå kunde stanna tiden...

Nu är det som det är, jag och Ubbe har bestämt oss för att njuta "ändå in i kaklet" och det tänker vi göra...så det så. Allting löser sig och detta är faktiskt något som vi valt själva och vi ångrar oss INTE!!

Idag har listan över vad som måste göras blivit lite kortare...tur att det är två dagar kvar innan jag lämnar härliga Sri Lanka för ett kyligare men ett såååå lyxigt Sverige. Vi har hängt upp finaste handsydda sängöverkastet på övervåningen och jag har börjat vitspraya palmstubbar som ska in i rummen. Att ha ont om tiden är ibland en bra sporre;)

Trots fullt schema kommer det stundande avskedet över mig lite då och då. Någon sa att det är nyttigt att längta efter varandra...säkert så sant men också säkert så hjärtslitande...

Viktigt med njutningsstunderna...
Viktigt med njutningsstunderna...
Läs hela inlägget »
Konstnären med "ölsupportsman";) Konstnären med "ölsupportsman";)

Jag har sagt det innan och jag säger det igen...vi har de bästa gästerna man kan önska. Visst kan ett hotell vara fint, med god frukost och bra service, men ett hotell blir aldrig personligt och inbjudande utan härliga gäster. Och det har vi...i mängder! Vilken fröjd det är att få träffa dessa intressanta människor och höra om deras historia. Just nu har vi Karin och Pehr på besök från Kungsbacka som förutom att de är enormt trevliga så är de också väldigt drivna och kreativa. Så nu har Karin bestämt sig för att rita vår logga på muren på hotellets utsida. Hur fräckt som helst och man blir väldigt tacksam för att någon på sin semester faktiskt kan tänka sig att offra ett gäng timmar för hjälpa oss. Stort tack...och det kommer att bli jättefint! Bild på det färdiga konstverket kommer senare...

Förutom gästerna inne på hotellet så har vi också en del ofrivilliga gäster utanför hotellet. Bland annat en lite skränig tupp som gärna vill höras runt 4-tiden på morgonen. Tyvärr håller den till precis utanför vår lägenhet, vilket gör att dess skräniga "kuckeliku" genljuder väl i vårt sovrum. Charmigt kan en del tycka, och ja, litegrann kan jag tycka. Men ibland är det faktiskt lite "tuppmordsvarning" vid just denna tiden på morgonen. Så just nu precis innan sängdags sänder jag en liten tanke just till den skräniga tuppen i, Hikkaduwa, att vara lite extra morgontrött imorgon. Det är ju ändå lördag!!! God natt på er!

Där sitter den lilla morgonpigge tuppen och laddar...
Där sitter den lilla morgonpigge tuppen och laddar...
Läs hela inlägget »

2017 > 02

Nästan 2 veckor sedan jag landade i Sverige, februarivädret och i en "vanlig" svensk vardag. För att sammanfatta den perioden skulle jag kunna skriva grått, många eldar i öppna spisen och många måsten. För så måste det förstås bli när mycket ska fixas och beställas för att familjen ska kunna återgå till en vardag i Sverige.

Men tankarna när jag står i garaget och plockar i alla saker som vi glömt och som fortfarande inte fått någon plats inne i huset, går till Sri Lanka-tiden och vad jag egentigen fått med mig efter detta "äventyr". Vad har jag lärt mig och vad kan jag faktiskt ta med mig hit, till ett helt vanligt liv i Sverige? Inte helt lätt att svara på den frågan. När vi var på Sri Lanka trodde jag kanske att vi ändå kommit ifrån shoppinglust, slit och släng och prylfixering. Men nu när vi kommit hem och gamla halvmoderna kläder plockas upp ur flyttlådorna så vill i alla fall jag bara springa till närmaste shoppingcenter och sätta sprätt på en massa pengar, alla vissna torkade krukväxter vill jag byta ut mot nya pigga varianter och våra slitna möbler vill jag genast  slänga ut och inhandla nya moderna på något hippt möbelvaruhus. Och det känns ju inte så bra...

Så var ska vi lägga ribban efter denna resa och har vi egentligen lärt oss något? Kanske lite tidigt att svara på den frågan. Men kanske är det så att vissa saker kan man aldrig helt ändra, man får ta små steg som också fungerar i en svensk vardag. Men det som jag säkert vet att vi fått med oss är att banden till familjen är starka och viktiga för oss alla fyra, och just nu är jag så tacksam och glad för den lärdomen. 

Läs hela inlägget »
Visst blev det hur bra som helst? Kom gärna förbi och se det live! Visst blev det hur bra som helst? Kom gärna förbi och se det live!

Jaha, så har de två första arbetsdagarna blivit avklarade. Jag kan inte säga annat än att det har varit jobbigt...nästan som en liten käftsmäll och så detta dystra dimmiga februariväder upptill. Men det känns ändå bra att komma igång och kul att träffa så många härliga kollegor igen. På riktigt, back in business!

I Hikkaduwa och på Jippie the villa händer det också en del. Ubbe pinnar på därnere och servar gäster och fixar med lokaler. Nu är den finfina målningen färdig, som Karin har gjort på muren utmed vägen. Ingen kommer någonsin gå förbi Jippie the villa och undra vad hotellet heter. Nu är det hur tydligt som helst. I stora gröna bokstäver lyser vår glada logga. Helt enkelt underbart, och ännu mer härligt är det ju när en av våra gäster erbjuder sig att måla den. Det värmer gott i en hotelldirektörs hjärta kan jag lova...

Äntligen så har de omdiskuterade palmstubbarna nu också kommit till användning. Innan jag åkte hem sprayade jag de sex mest raka och jämna i vit sprayfärg. Nu är de torra och fina och får agera piedestal för växterna i de virkade krukorna inne i samtliga rum. Hur nöjd som helst känner jag mig och min käre man verkar faktiskt också ganska nöjd med arrangemanget efter många diskussioner. Små, små pusselbitar som läggs på plats och ytterligare ett gäng bitar väntar...men tålamod är ju en dygd och nu får vi ta en sak i taget...

Läs hela inlägget »
Hemma i härliga vinterSverige, -8 grader. Hemma i härliga vinterSverige, -8 grader.

Ibland kommer det över mig, att tänk vad livet skulle vara lättare om jag bara hade valt den breda vanliga vägen som majoriteten faktiskt väljer. Istället för att ta den krokiga smala vägen där så få går... Speciellt känner jag detta när jag de senaste dagarna står med flyttlådor upp till anklarna i vårt hus, där allt verkligen är huller om buller. Saker som till exempel hudlotion, förvaringsburkar och värmeljus trängs tillsammans med gamla bankpapper och nylonstrumpor i alla möjliga färger. Detta är priset jag och vi betalar för att ta den där krokiga smala vägen. Just där och då går funderingarna...är det verkligen värt det?...Men jag vet att senare så finns inget annat alternativ för mig, jag måste välja den smala krokiga vägen och efter ett tag är det verkligen värt det och nödvändigt för mig, för att kunna leva ett liv som tillfredsställer mig! Men ack så tröttsamt emellanåt...Som tur är har jag en familj som hänger med mig på de där krokiga vägarna och det är jag så lycklig för!

Vad är då viktigast när man kommer hem efter dryt 1,5 års vistelse på Sri Lanka? Förutom att få lukta och pussa på de underbara "ongarna" så faktiskt helt otippat, inte maten!!! För mig var det den där sköna känslan av att dricka kallt och klart vatten direkt ur kranen. Vilken lyx, gång på gång var jag tvungen att bara lapa detta underbara fräscha vatten som helt naturligt strömmar ut ur kranen. Som nummer två på att göra listan kom helt självklart...klippa mig. Det hänger på håret, nästan helt bokstavligt! Är man inte fin i håret så finns det inga kläder som kan kompensera detta! Alltså, så idag har jag klippt och slingat håret och simsalabim, vilken pingla jag helt plötsligt blev;) Lyx och välmående i ett! Nu känner jag mig rustad att möta arbetslivet på torsdag. Kungsbacka, here I come!

Styrkan sitter absolut i håret!
Styrkan sitter absolut i håret!
Läs hela inlägget »

Dags för mig (Maja) att rapportera igen, från kalla och dessutom snöiga Sverige. Nu är det nästan en månad sedan som jag skrev och det har rullat på sedan dess, desto längre tiden går desto mer kommer man in i den svenska vardagen med skolan, aktiviteter och vänner. Jag har åkt fram och tillbaka mellan Halmstad och Varberg på helgerna och Varberg och Kungsbacka på vardagarna. Nu fattar jag varför pappa tycker att det är så jobbigt att pendla mellan Varberg och Göteborg varje dag, jisses. Häromdagen hoppade jag på tåget till Kungsbacka och fick världens panik när jag kom på mig själv att jag somnat, är lite rädd att jag någon gång ska somna och vakna upp i Göteborg. 

Den stora nyheten nu är ju att vi faktiskt börjar närma oss en hel familj på samma kontinent. Igår kväll åkte jag, Stina, grannen Mia, mormor, morfar och moster Bettan upp till Landvetter flygplats för att ta emot min älskade pepparkaksbruna mamma. Kändes helt underbart att få krama henne och känna hennes doft ”live” istället för att sniffa på hennes sjalar eller koftor här hemma. Fast jag kunde ändå inte vara glad fullt ut när jag visste att pappa var kvar på andra sidan jorden, men jag vet att han är stark och att han har Pippi och massa andra härliga människor där. 

Så när vi hämtat hem mamma till lilla Kärradal så blev det lite mat och tårta, eld i öppna spisen (underbara 23 grader i huset) och en allmänt mysig kväll.

Så idag var vi tvungna att hasa oss ut ur det varma huset och ut i de hemska minusgraderna mot Coop. Mamma körde bil första gången på ett och ett halvt år, jag var inte helt avslappnad i sätet bredvid men det gick bra hela vägen. Efter en ganska lång dag så ska vi nu sätta på en film och bara mysa ner oss i soffan. 

Ha en bra fredagskväll, kramar Maja :)

Läs hela inlägget »
Finfint sängöverkast gör sig fint på den stora väggen! Finfint sängöverkast gör sig fint på den stora väggen!

Tick, tack, tick, tack...tiden rullar obönhörligt på och jag kastas mellan att ömsom vilja hinna med så mycket som möjligt och ömsom att bara lukta, titta och njuta av att vara här. Ena sekunden brister mitt hjärta av längtan till barnen hemma i Sverige och andra sekunden stiger tårarna i ögonen när jag tänker på allt jag måste åka ifrån. Tänk om man ändå kunde stanna tiden...

Nu är det som det är, jag och Ubbe har bestämt oss för att njuta "ändå in i kaklet" och det tänker vi göra...så det så. Allting löser sig och detta är faktiskt något som vi valt själva och vi ångrar oss INTE!!

Idag har listan över vad som måste göras blivit lite kortare...tur att det är två dagar kvar innan jag lämnar härliga Sri Lanka för ett kyligare men ett såååå lyxigt Sverige. Vi har hängt upp finaste handsydda sängöverkastet på övervåningen och jag har börjat vitspraya palmstubbar som ska in i rummen. Att ha ont om tiden är ibland en bra sporre;)

Trots fullt schema kommer det stundande avskedet över mig lite då och då. Någon sa att det är nyttigt att längta efter varandra...säkert så sant men också säkert så hjärtslitande...

Viktigt med njutningsstunderna...
Viktigt med njutningsstunderna...
Läs hela inlägget »
Konstnären med "ölsupportsman";) Konstnären med "ölsupportsman";)

Jag har sagt det innan och jag säger det igen...vi har de bästa gästerna man kan önska. Visst kan ett hotell vara fint, med god frukost och bra service, men ett hotell blir aldrig personligt och inbjudande utan härliga gäster. Och det har vi...i mängder! Vilken fröjd det är att få träffa dessa intressanta människor och höra om deras historia. Just nu har vi Karin och Pehr på besök från Kungsbacka som förutom att de är enormt trevliga så är de också väldigt drivna och kreativa. Så nu har Karin bestämt sig för att rita vår logga på muren på hotellets utsida. Hur fräckt som helst och man blir väldigt tacksam för att någon på sin semester faktiskt kan tänka sig att offra ett gäng timmar för hjälpa oss. Stort tack...och det kommer att bli jättefint! Bild på det färdiga konstverket kommer senare...

Förutom gästerna inne på hotellet så har vi också en del ofrivilliga gäster utanför hotellet. Bland annat en lite skränig tupp som gärna vill höras runt 4-tiden på morgonen. Tyvärr håller den till precis utanför vår lägenhet, vilket gör att dess skräniga "kuckeliku" genljuder väl i vårt sovrum. Charmigt kan en del tycka, och ja, litegrann kan jag tycka. Men ibland är det faktiskt lite "tuppmordsvarning" vid just denna tiden på morgonen. Så just nu precis innan sängdags sänder jag en liten tanke just till den skräniga tuppen i, Hikkaduwa, att vara lite extra morgontrött imorgon. Det är ju ändå lördag!!! God natt på er!

Där sitter den lilla morgonpigge tuppen och laddar...
Där sitter den lilla morgonpigge tuppen och laddar...
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv

Senaste kommentarer

  • linda » Majas torsdagstankar...:  ”Hej Maja Vilken skola gick ni på i Sri Lanka, hittar ingen bra info på nätet? Hu..”

  • Lena Gunnarsson » Majas torsdagstankar...:  ”Maja du skriver så bra och medryckande kram”

  • Britt Lodenius » En hotelldirektörs vardag...:  ”Det är allt det där i en härlig blandning som måste göra att det är så roligt at..”

  • Margareta Ramnemark » En hotelldirektörs vardag...:  ”Tack för en underbar vistelse hos er ☀️ Hoppas vi ses snart ❤️”

  • Katarina Eiderbrant » Nu kör vi !:  ”Jag kommer! Ni är helt fantastiska! Lycka till!!”