Nu var det ett tag sedan jag skrev, så nu blir det en liten uppdatering på vad som hänt det senaste.

För er som inte vet så hoppade jag av gymnasiet i februari och sedan dess har jag jobbat på Tovedals cafe, här i Varberg och även lyckats ta körkort. Ett liv utan skolan har varit väldigt skönt och mindre stressigt men för att jag eventuellt ska kunna läsa vidare, så måste jag ha någon sorts utbildning!

Så nu har jag hamnat på Löftadalens folkhögskola som ligger i Åsa. En folkhögskola är en skola för alla över 18 år, där man kan läsa Allmän kurs om man vill plugga upp något från gymnasiet. Sen kan man även plugga något som man är intresserad av, till exempel musikproducent eller musikal. Den folkhögskolan som jag går på nu är ett internat, vilket betyder att många som går på skolan även bor där. Jag bor dock hemma.
 
Första dagen i skolan var jobbig, klassrummen, lärarna och nytt folk. Det är en stor anspänning att hela tiden vara trevlig och ta in så många intryck. Klumpen i magen som funnits med i skolan de senaste åren kom tillbaka och jag ville egentligen bara dra därifrån. Men nu efter en månad i skolan känner jag mig rätt nöjd. Allt är väldigt annorlunda. Vi kallas deltagare istället för elever då de vill förmedla att det vi gör är frivilligt. Vi har inte vanliga lektioner, vi har block. De dagarna då vi har block pratar vi om ett visst tema där vi svetsar samman de olika ämnena. Exempel om vi pratar om jämställdhet, då är det samhällskunskap (SO), och sedan kanske vi pratar om skillnader i kroppen mellan man/kvinna och då blir det biologi (NO) och så skriver vi en uppsats om detta (SV). Det är ett väldigt smart koncept som även den "vanliga" skolan skulle kunna använda.
 
Vi börjar 09:00 varje dag. På måndagar samlas hela skolan 10:00 i en stor sal där vi har något som kallas ”Äntligen måndag” då går vi igenom veckans aktiviteter och även sjunger några låtar. 10:20 varje dag har vi fika i 20 minuter. Vid 12 har vi 1 timmas lunch rast och 14.20 slutar vi. På tisdagar mellan 14:40 – 16:00 har vi något som heter ”livsluft”, vi väljer då en aktivitet som vi är intresserade av, jag har valt psykologi. Vi har inga läxor som görs hemma, gör man allt i skolan så har vi alltså inga hemuppgifter.
 
De två första veckorna hade vi inga lektioner alls, vi fick inget schema och inga läxor. Vi var i skogen och gjorde team-building övningar. Det var mycket prat om hur vi ska behandla varandra och mycket grupparbeten. Jag höll på att bli galen, jag gick runt och frågade mig själv ”vad gör jag här?”. Det enda jag ville ha var en skrivuppgift och ett schema. Häromdagen sa jag till mamma att jag tycker vi har för lång lunchrast och hon svarade ”Hör du hur sorgligt det låter, du är verkligen en produkt av skolan”.
 
När jag berättade för min pojkvän om hur denna skolan fungerade så skrattade han bara och undrade varför jag skulle gå där. Helt ärligt så kanske inte detta är den ultimata skolan för mig heller, ”vanliga” skolan är extrem åt sitt håll och folkhögskolan jag går på är extrem åt det andra hållet. Men fick jag välja en av dem så hade jag valt folkhögskola alla dagar i veckan.

Sista saken jag ska ta upp, innan detta blir ett allt för långt inlägg, är betyg eller som det här kallas, omdöme. Vi får inte omdöme för varje ämne, inte heller för uppgifterna vi gör. Omdöme skalan går från 1 – 4, där räknas många delar in. I slutet av terminen sätter sig alla lärare ner och diskuterar den enskilda deltagaren. Skillnaden här är att lärarna tar hänsyn till just mig, hur jag mår, om jag har någon psykisk ohälsa eller något annat som gör att jag har det svårt i skolan. Men de räknar även in hur jag behandlar mina klasskompisar, om jag visar respekt och motivation. Detta är nog det jag skulle rekommendera mest för användning i det vanliga skolsystemet. Min lärare berättade att 99% av alla elever går vidare till gymnasiet från 9:an, men att bara 60% klarar av hela gymnasieutbildningen. Något i vår skolvärld måste ändras. Allting utvecklas, vården, elektroniken och politiken MEN inte skolan. Skolan är densamma...

Sammanfattningsvis mår jag ganska bra nu, jag håller på att landa i det nya livet. Och som stöd har jag fortfarande min fantastiska psykolog som peppar mig emellanåt. Något som jag verkligen rekommenderar till alla, unga som gamla!

Läs hela inlägget »

Ja, faktiskt kan det vara så att just nu känner jag balans i mitt liv. Vågskålen väger helt jämnt mellan arbetslivets stress, vardagens lugn och en harmonisk familj. Just här och nu har jag nog den perfekta blandningen av en anställning, ett företag och en stor dos egentid. Dessutom hyfsat nöjda familjemedlemmar som ger min själ ro och frid. Halleluja! Hur länge det varar? Ingen som vet...

Fantastiskt att det ska ta en halv livstid att hitta det, men desto större anledning att njuta och faktiskt vara här och nu...
Det är verkligen en fröjd att få styra en stor del av sin egna tid, bre ut sina vingar och samtidigt så underbart att också få tillhöra en grupp på ett jobb, med ett gäng som ger mig bekräftelse, utmaningar och en stor social bit.

Bredvid min säng har jag skrivit en lapp med texten "Hur ska jag göra för att fortsätta leva detta livet?". En fråga som jag varje morgon och kväll ställer mig, men som jag tänker att mitt undermedvetna ska få jobba med när jag sover. Jag tänker inte lägga någon kraft på att fundera, inte just nu.  För just nu känns det som att allt är möjligt, och lösningarna kommer till en om man bara vågar att vänta. Och just nu njuter jag bara och väntar...

Läs hela inlägget »
Omvårdnad för både blomma och själ... Omvårdnad för både blomma och själ...

Så kom då dagen när jag helt plötsligt inte har någon tid att passa och inte några framlagda "jobbkläder" att hoppa i! Första dagen som icke-anställd på väldigt lååååång tid!
Ja, vad gör man då en sådan dag med sin alldeles purfärska frihet.
Jag har ätit värsta frukosten jättelänge, suttit på toan jättelänge, läst en bok, åh, så länge... suttit i solen jättelänge, varit ute och gått en väldigt lång promenad och framför allt har jag kört ner mina händer i jorden och planterat om, bättrat på med jord och bara njutit av att placera ut krispiga härliga vårplantor på altanen. Detta kanske är precis vad en trött sliten kommunal tjänsteman just nu behöver. Koppla bort hjärnan och bara köra ner de fina kontorshänderna i jorden...Tror faktiskt att precis som de små övervintrade förskrämda pelargonierna som knappt lever, så behöver också den glåmiga, trötta, slitna jag lite energi och omvårdnad för att kunna blomma vidare i mitt liv!

Låter som värsta "Halleluja"-stämningen just nu och ja, då får det faktiskt vara det. För just nu känns det så och det tänker jag suga på ett tag! Har "lånat" ett inlägg från Maria i Falun som i sin tur citerar Maria Sivertsdotter. Så underbart och så alldeles perfekt för mig, just nu! "Så kom dagen då drömmarna inte kunde vänta". Nu kör jag!

Läs hela inlägget »
Livet är gott! Livet är gott!

Nu har jag varit borta från skolan i mer än 2 månader, dagen efter jag officiellt skrev ut mig från skolan släppte jag allt. Inga läxor, inga lärare, inga tider att passa, ingen ångest och ingen klump i magen. Klumpen i magen och ångesten kan komma tillbaka lite då och då, jag kan få ångest över framtiden, hur ska det gå för mig utan gymnasieutbildning? Jag kan få ångest över vänner då jag inte träffar lika mycket folk nu så som man gör i skolan. Jag kan känna mig extremt ensam och misslyckad ibland. Det får man göra, det är jobbigt men det är betydligt färre dagar än när jag gick i skolan och det kommer gå öve.
 
Helt ärligt så har mitt liv förändrats, jag njuter av mitt liv. Jag kan faktiskt säga att jag är väldigt lycklig och nöjd just nu, det jag är mest glad över är mitt jobb. Tovedals cafe ligger i stadsbiblioteket och det är där jag jobbar med så himla underbara tjejer. När jag får mina pass så blir jag faktiskt glad, det kanske inte är det roligaste jobbet i sig men det blir väldigt roligt när man trivs med de man arbetar med. Detta tror jag är en stor faktor till om man känner sig lycklig i livet. Precis som jag inte trivdes i skolan och kände mig ledsen och ångestfylld tror jag att det kan vara likadant på jobbet när man inte tycker om det man gör och inte heller de man arbetar med. Ett bra exempel är min mamma, hon har inte mått så bra hela tiden på sitt jobb och nu efter 8 år har hon äntligen tagit steget och sagt upp sig. Nu är det bara en dag kvar innan hon officiellt inte behöver gå upp en viss tid och ta sig till sitt jobb, då hon kan gå upp när hon vill och gå ut i trädgården och bara ta det lugnt. Jag kan se det i hennes ögon när vi pratar om det, hur glimten i ögat kommer tillbaka.

Förändring är läskigt och jag förstår att just detta med jobb kan vara krångligt då man behöver pengar för att överleva, men om där finns en minsta chans att ändra på något i vardagen som kan få dig att må bättre så ta chansen! Lite kliché, men vi har ju faktiskt bara ett liv, se till att omge dig med folk du tycker om. Det kanske inte går hela tiden men så mycket som möjligt. Sprid kärlek, alla funkar olika men ett bra exempel för mig är när jag ser någon på gatan som tigger och jag har några mynt. Det leendet, man ofta får tillbaka av denna stackars människa, får mig att bli varm i hjärtat och jag går därifrån med ett leende. Bara ett ”hej” när du går förbi någon du känner kan göra att man blir glad, bara en fråga om hur dagen har varit eller en komplimang om ens nya skor. Små saker gör skillnad, och det känner jag att jag mycket mer kan uppskatta i det liv jag lever nu!

Läs hela inlägget »
Styrkekram Styrkekram

Jag går inte i skolan längre, jag har ”hoppat av”. Shit, bara sådär, nu vet ni. Alla föräldrars mardröm, kanske ungdomars mardröm också. I hela 11 år har jag gått i skolan, suttit av mina timmar och lyssnat på lärare efter lärare. Helt ärligt har jag längtat efter att gå ut och ta studenten sedan 8:an. Skolan har inte varit min grej, inte för att jag haft svårt för skolarbete men svårt för vänner och lärare. Jag måste ändå säga att efter 5 olika skolor har jag stött på en jävla massa fruktansvärt dåliga lärare och några få bra. Det är sorgligt. 
 
I slutet av 8:an fick vi prata med en SYV, jag minns att hon frågade mig ”Vad vill du bli?” som att hela mitt liv hängde på just denna frågan. Jag hade och har fortfarande ingen aning om vad jag vill bli. Iallafall så var det väldigt mycket snack om ”det stora valet”, vilken linje och vilken skola. Jag förstår att alla lärare vill elevernas bästa (hoppas jag), de vill få oss att förstå att utbildning är väldigt viktigt, men herrejävlar vad de har misslyckats med deras förmedling och budskap som ska vara för vår fördel. Det har förvandlats till något som förstör så många ungdomar. Det enda som är viktigt är vad för betyg man får eller vilken linje man kommer in på.
 
All denna press får ungdomarna att bli vettskrämda, valet av linje/gymnasium blir fyllt av ångest och antagligen blir det något de inte ens tycker är roligt. Detta leder till utmattning, depression och ångest. Mer än dubbelt så många barn lider av psykisk ohälsa än för 10 år sedan i Sverige. Vi är ett framgångsrikt land och ändå mår så många dåligt. Varför?
https://www.svt.se/nyheter/val2018/psykisk-ohalsa-okar-bland-barn-och-unga-vuxna
 
Finland sägs ha världens bästa skolgång, jag och mamma kollade på en dokumentär där en amerikanare åkte runt i olika länder för att hitta bra ideologier, han åkte till Finland för att se hur de drev skolorna. I intervjuerna frågade han lärarna ”Vad är viktigast i skolan?” de svarade ”Att eleverna är lyckliga”. Helt ärligt, så hade jag nog satt i halsen om jag hört någon av de lärarna jag haft säga det helt självmant. Jag tror verkligen att svenska skolan borde ta del av Finlands system, för att lyckas i skolan måste man känna sig glad och motiverad. Vi skulle behöva en uppdatering när det gäller vårt skolsystem. 
 
Jag gick IB linjen i ca 1 och ett halvt år, jag missade första delen av 1:an och fick plugga ikapp allt. För de som inte vet så är IB som natur/samhäll fast allt är på engelska, vilket gör det till en ganska svår linje. Först gick jag på Aranäsgymnasiet i Kungsbacka, sedan bytte jag till Sannarpsgymnasiet i Halmstad när jag började 2:an. Jag trivdes inte så bra med varken lärare eller elever och pendlade tre timmar varje dag vilket till slut fick mig att må väldigt dåligt. Det har egentligen varit som en kopp som fyllts upp efter åren i skolan och som nu rann över, det blev för mycket. Så nu går jag inte i skolan längre, jobbar och tar körkort istället. Jag mår bättre och bättre för varje dag som går, det är en paus för mitt eget bästa. Och det är okej, det är okej att misslyckas och det är okej att må dåligt. Det är okej att få ett F, det är okej att byta linje, byta skola och att inte klara av något. Man lär sig och man gör om eller hittar en ny väg. Många av mina ”misslyckanden” har lett till andra bra grejer i mitt liv, jag lär mig och växer av det. Jag hoppas att vårt samhälle kommer börja förstå att tjatet kring bra betyg och hårt arbete får oss att tro att det inte är acceptabelt att säga ”nej, jag orkar inte mer”. Desto mer vi öppnar upp oss och accepterar våra ”misslyckanden” desto bättre tror jag att det kommer bli i vårt samhälle. Så prata med dina barn, kompisar eller föräldrar, berätta om skolan du mådde dåligt i, berätta om ditt prov du fick F på och berätta om tiden du mådde dåligt och stötta dom omkring dig som går igenom något liknande.
 
Kramar, Maja

Läs hela inlägget »

Skräckblandad förtjusning var det jag kände när jag satt mittemot min chef denna morgon...och kanske en liten gnutta stolthet. Orden var sagda och det fanns ingen återvändo.

Efter att vi åkte till Sri Lanka den där sensommaren 2015 så har saker förändrats, vi har förändrats. Och det går liksom inte att spola tillbaka.Man ser saker på ett annat sätt och har med sig erfarenheter som förstås inte går att ta bort...Livet kräver liksom lite mer luft under vingarna, nu efter det äventyret.

Och nu hade jag precis sagt de magiska orden "Jag säger upp mig". Det kändes som att göra slut i en relation men så var det gjort! Med en märklig känsla och pirr i magen. Inget annat alternativ i sikte, detta var ett beslut som måste komma, förr eller senare...

Nu börjar ett annat äventyr för mig, här, hemma i Sverige. Hur ser planen ut kan man ju undra...jo, vidareutveckla hotellverksamheten, försöka mig på någon import från Sri Lanka, kanske skriva en lite resebok om våra erfarenheter från denna vackra ö, starta upp Naturhjältarna för barn som vill ut i skogen och sedan hoppas jag ju på att många människor gärna anlitar mig för att jag är trevlig, kunnig, driven och bara helt underbar:), som Askungen säger om balen på slottet.

Så nu är det 3 månader fram till att mina vingar fylls med lite extra luft...ser framemot detta med många olika känslor, men hur det än blir kommer jag aldrig ångra att jag i alla fall vågade testa...Företagsvärlden! Here I come!!!

Och för övrigt: är ni intresserade av mitt jobb, Kba kommuns roligaste jobb? Skicka en spontanansökan till Näringslivschefen!

Läs hela inlägget »

Jag vet inte hur det är med andra, men jag är en rastlös själ som väldigt lätt tröttnar på vardagen. Jag är nog en ganska trevlig person och lätt att umgås med, tror jag, men att leva med mig nära inpå, det är inte helt lätt. När man är så rastlös och hela tiden letar nya kickar. Ni förstår kanske nu vem det var, först och främst, som drog iväg familjen till Sri Lanka. Det är jag som är gasen i vårt äktenskap och Ubbe är förstås bromsen! Vi kompletterar varandra men jag kan bli, ack så jobbig. Den som lider mest i det här förhållandet över att jag ständigt gasar, är nog jag själv...

Och varje gång jag är sugen på ett äventyr, litet som stort, så går det ju inte att dra med familjen till ett främmande land i ett och halvt år. Nej, efter 48 år i livet så försöker jag nu leta upp små äventyr, för att få till en vardag som är ganska ok och ett sånt äventyr var jag med för några veckor sedan.

Jag och min syster samt bådas döttrar drog iväg för att prova på sup, eller standup paddling som förkortningen egentligen betyder. Man står på en bräda med en paddel och försöker klara sig så länge som möjligt utan att göra någon snygg liten piruett och drutta i. Ah, det är väl ungefär det som det handlar om. Vi åkte utmed en å cirka 1,5-2 tim. Men du milde göta petter, vad detta var roligt! Alltså, både ett och två ofrivilliga snedsteg togs emellanåt på brädorna, och jag och min syster som ändå är "medelålders" druttade i på de mest akrobatiska elefantliknande sätt, under höga hysteriska skrik. Och inte blev det lugnare när vi väl landat i det iskalla vattnet. En riktig kick och många goda skratt, en helt vanlig vardag!

Det är ju egentligen såna små saker som gör att livet blir mycket mycket roligare och mer värt att leva...Även på vardagarna måste man ju leva, inte bara på helgen, och då gäller det att hitta de små guldkornen även om man inte är på äventyr i Sri Lanka:) Så där har ni ett tips på ett guldkorn i vardagen!

Läs hela inlägget »
Bilden på Pippi som hamnade på Facebook. Bilden på Pippi som hamnade på Facebook.

Det började med att vår hotellgäst Lesley, la ut en bild på facebook på vår fina hotellhund, Pippi. Lesley skrev en kommentar om att hon nu efter några nätter på hotellet äntligen kunde muta Pippi med lite frukost. I kommentarsfältet under bilden var det helt plötsligt en annan kvinna, Sherylee, som skrev att hon kände igen den lilla enörade hunden och nu av en ren slump ramlade många av pusselbitarna från Pippis förra liv på plats.

Sherylee bor tydligen i Hikkaduwa ett stenkast från Babelena house, huset vi hyrde från början när vi kom till Hikkaduwa och där Pippi hittade oss. Denna kvinna visade sig ha haft en roll i Pippis liv och genom henne har vi nu fått en historia om vår fina hotellhund och en förklaring till varför hon är som hon är. 

När Pippi var drygt 4-6 veckor gammal blev hon lämnad av någon tillsammans med sin syster. En kort tid efter gick hennes syster ett tufft öde till mötes då en ödla hittade valparna och åt upp henne, efter det började den också äta på Pippi. Som tur var åt den bara upp hennes ena öra av någon anledning. Den närmaste tiden var Pippi helt ensam och hemlös och det tog inte lång tid förrän det var dags för en kull  valpar. Enligt Sherylee fick hon 9 valpar och därefter lyckades kvinnan fånga in henne och tog henne till en veterinärklink i närheten för att få henne steriliserad. Sherylee och veterinären försökte få tag på någon som var villig att ta hand om den unga tiken men utan framgång. Sherylee fick återlämna Pippi till ett liv på gatan. Under sommaren 2015 när Pippi var 3 år hittade hon till oss och Babelena house. Vi började så smått att prata med henne och ge henne mat. Under tiden hade vi i familjen många diskussioner om hur vi skulle göra, för att bara ge en hemlös hund mat fungerar ju inte på lång sikt, det gör ju bara situationen sämre för hunden. 

Till slut bestämde vi oss för att ta oss an henne och att också försöka få med henne ner till hotellet. Veterinären tillkallades, Pippi blev drogad och därefter vaccinerad mot diverse otäcka saker. Någon dag efter det stängde vi in henne i hennes hundbur, lastade den på en landmaster(typ jordfräs med släp) och körde ner henne till hotellet. Hennes nya bestående hem, som vi hoppades!!!

Dagen efter försvann hon helt under 1,5 dygn. Många timmar av letande och oro för oss alla i familjen. Så helt plötsligt, en tidig morgon är vi åt frukost, ranglade hon darrande in till oss och åt som vi aldrig sett henne äta förut. Hon hade bestämt sig för att bo hos oss. Vilken härlig känsla det var!

Så nu är vi glada att kunna presentera, Pippi, vår hotellhund. En hemlös hund som valde oss och som numera förgyller dagen både för oss när vi är på Sri Lanka och förhoppningsvis för våra gäster!

Nu har Pippi sin sovplats på mattan utanför vårt rum, alltid!
Nu har Pippi sin sovplats på mattan utanför vårt rum, alltid!
Läs hela inlägget »
Ren meditation och tankning i form av blåbärsplockning. Ren meditation och tankning i form av blåbärsplockning.

Jaha, så var den svenska sommaren i det närmaste över och likaså semestern... Dessa veckor som är "sommaren" bara flyger förbi och helt plötsligt är man tillbaka på jobbet och kvällarna blir allt mörkare.

Den vanligaste frågan efter semestern: -Haft en bra sommar?
Ja, det har varit en skön sommar för hela familjen Ternön, skulle jag nog säga. Vi har haft en sommar med väldigt låga krav och väldigt få måsten. Otroligt skönt! Eftersom att vi också hyrt ut huset i två veckor(kan man göra om pengakistan är lite tom;) och bott hos snälla vänner i gäststuga och villavagn har vi varit tvungna att emellanåt inte kunna göra någonting...vilket har varit helt underbart! Jag har laddat batterierna med långa promenader och joggingturer(inte så långa!) i skogen. Blivit peppad och tankad av mängder av människor som jag lyssnat på, bland annat har Sven Melander inspirerat, jag har fått en stor dos tacksamhet efter att ha lyssnat på Magda Gad, mina skratt har ekat i skogen ihop med Skäringer & Mannheimer(podd) och jag har blivit boostad av Magnus Helgesson. Med andra ord har jag fått en stor portion egentid, vilket är så viktigt för mig! Dessutom har vi utan någon större planering, umgåtts med gamla och nya vänner. Många har varit nya bekantskaper som vi lärt känna genom Sri Lanka på något vis. Väldigt kul med nya intryck och nya vänskaper, en härlig bieffekt av vårt äventyr!

Härliga norska vänner på besök, som vi lärt känna på Sri Lanka.
Härliga norska vänner på besök, som vi lärt känna på Sri Lanka.

Så nu vänder vi blad och börjar att ladda för vinterns säsong i Hikkaduwa på Jippie the villa. Det kommer att bli Ubbe som åker cirka 4 månader dit ner för att ta hand om hotellet och gästerna. Som det ser ut nu så kommer jag och tjejerna att komma ner ett par veckor runt jul och nyår. Det ska förstås bli väldigt roligt och härligt att återse hotellet, personalen, Pippi och de vi känner.
Så nu börjar vi tänka i banorna: Vad kan vi ta med ner och vad får plats?...Vad är det absolut viktigaste att ta med från Sverige? Just nu laborerar vi med att "brickbord" som vi hittade på Rusta. Eftersom att det saknas bord till våra stolar utomhus så funderar vi på att försöka få ner ett gäng brickbord för att använda på hotellet. Får väga och mäta och se om, och hur vi får ihop det;) Det gäller verkligen att planera och prioritera när utrymmet är begränsat...

Känns skönt att ha lite värme och sol att se framemot i vinter....
Maja har gjort en liten film om härliga Sri Lanka, klicka här!

Brickbord som eventuellt får flytta ner till Sri Lanka.
Brickbord som eventuellt får flytta ner till Sri Lanka.
Läs hela inlägget »
Här säljs det prylar! Här säljs det prylar!

Ja, så har man då acklimatiserat sig totalt till den svenska vardagen och med allt vad det innebär. Pratade häromdagen med kompisar om Sri Lanka och faktiskt känns det nästan som att vi inte ens varit där...eller i alla fall att det var väldigt längesedan!

I helgen var jag och tjejerna tillbaka på Slottskogens bakluckeloppis för att kränga en del gamla saker som vi inte längre vill ha. Ganska exakt 2 år efter att vi sålde av en del där, för att spara ihop till vår Sri Lanka-resa och där tv-teamet första gången filmade oss. Första bekantskapen med mikrofonmyggor innanför tröjan, en tv-kamera framför näsan och en coachande producent. Tror att vi definitivt sålde mer denna gång utan ett tv-team som flåsade oss i nacken;)

Sedan har jag och syster infört en ny klok sak...nämligen kvalitetstid, bara vi två. Har hunnit med en första träff, utanför Falkenberg, som är mitt emellan där vi bor. Vi tog med oss en fikakorg med goa grejer, promenerade och pratade, pratade och så pratade vi lite till. Värsta "Carinboosten". Funkar alldeles utmärkt och något jag rekommenderar! Funderar mer och mer på det där med att hitta de små guldkornen i vardagen och njuta av dessa. Kanske att jag blivit lite klokare eller kanske är det övergående;)...men just nu känns det gott att leva...just här!

Vilken natur och vilket sällskap...
Vilken natur och vilket sällskap...
Läs hela inlägget »

Nu var det ett tag sedan jag skrev, så nu blir det en liten uppdatering på vad som hänt det senaste.

För er som inte vet så hoppade jag av gymnasiet i februari och sedan dess har jag jobbat på Tovedals cafe, här i Varberg och även lyckats ta körkort. Ett liv utan skolan har varit väldigt skönt och mindre stressigt men för att jag eventuellt ska kunna läsa vidare, så måste jag ha någon sorts utbildning!

Så nu har jag hamnat på Löftadalens folkhögskola som ligger i Åsa. En folkhögskola är en skola för alla över 18 år, där man kan läsa Allmän kurs om man vill plugga upp något från gymnasiet. Sen kan man även plugga något som man är intresserad av, till exempel musikproducent eller musikal. Den folkhögskolan som jag går på nu är ett internat, vilket betyder att många som går på skolan även bor där. Jag bor dock hemma.
 
Första dagen i skolan var jobbig, klassrummen, lärarna och nytt folk. Det är en stor anspänning att hela tiden vara trevlig och ta in så många intryck. Klumpen i magen som funnits med i skolan de senaste åren kom tillbaka och jag ville egentligen bara dra därifrån. Men nu efter en månad i skolan känner jag mig rätt nöjd. Allt är väldigt annorlunda. Vi kallas deltagare istället för elever då de vill förmedla att det vi gör är frivilligt. Vi har inte vanliga lektioner, vi har block. De dagarna då vi har block pratar vi om ett visst tema där vi svetsar samman de olika ämnena. Exempel om vi pratar om jämställdhet, då är det samhällskunskap (SO), och sedan kanske vi pratar om skillnader i kroppen mellan man/kvinna och då blir det biologi (NO) och så skriver vi en uppsats om detta (SV). Det är ett väldigt smart koncept som även den "vanliga" skolan skulle kunna använda.
 
Vi börjar 09:00 varje dag. På måndagar samlas hela skolan 10:00 i en stor sal där vi har något som kallas ”Äntligen måndag” då går vi igenom veckans aktiviteter och även sjunger några låtar. 10:20 varje dag har vi fika i 20 minuter. Vid 12 har vi 1 timmas lunch rast och 14.20 slutar vi. På tisdagar mellan 14:40 – 16:00 har vi något som heter ”livsluft”, vi väljer då en aktivitet som vi är intresserade av, jag har valt psykologi. Vi har inga läxor som görs hemma, gör man allt i skolan så har vi alltså inga hemuppgifter.
 
De två första veckorna hade vi inga lektioner alls, vi fick inget schema och inga läxor. Vi var i skogen och gjorde team-building övningar. Det var mycket prat om hur vi ska behandla varandra och mycket grupparbeten. Jag höll på att bli galen, jag gick runt och frågade mig själv ”vad gör jag här?”. Det enda jag ville ha var en skrivuppgift och ett schema. Häromdagen sa jag till mamma att jag tycker vi har för lång lunchrast och hon svarade ”Hör du hur sorgligt det låter, du är verkligen en produkt av skolan”.
 
När jag berättade för min pojkvän om hur denna skolan fungerade så skrattade han bara och undrade varför jag skulle gå där. Helt ärligt så kanske inte detta är den ultimata skolan för mig heller, ”vanliga” skolan är extrem åt sitt håll och folkhögskolan jag går på är extrem åt det andra hållet. Men fick jag välja en av dem så hade jag valt folkhögskola alla dagar i veckan.

Sista saken jag ska ta upp, innan detta blir ett allt för långt inlägg, är betyg eller som det här kallas, omdöme. Vi får inte omdöme för varje ämne, inte heller för uppgifterna vi gör. Omdöme skalan går från 1 – 4, där räknas många delar in. I slutet av terminen sätter sig alla lärare ner och diskuterar den enskilda deltagaren. Skillnaden här är att lärarna tar hänsyn till just mig, hur jag mår, om jag har någon psykisk ohälsa eller något annat som gör att jag har det svårt i skolan. Men de räknar även in hur jag behandlar mina klasskompisar, om jag visar respekt och motivation. Detta är nog det jag skulle rekommendera mest för användning i det vanliga skolsystemet. Min lärare berättade att 99% av alla elever går vidare till gymnasiet från 9:an, men att bara 60% klarar av hela gymnasieutbildningen. Något i vår skolvärld måste ändras. Allting utvecklas, vården, elektroniken och politiken MEN inte skolan. Skolan är densamma...

Sammanfattningsvis mår jag ganska bra nu, jag håller på att landa i det nya livet. Och som stöd har jag fortfarande min fantastiska psykolog som peppar mig emellanåt. Något som jag verkligen rekommenderar till alla, unga som gamla!

Läs hela inlägget »

Ja, faktiskt kan det vara så att just nu känner jag balans i mitt liv. Vågskålen väger helt jämnt mellan arbetslivets stress, vardagens lugn och en harmonisk familj. Just här och nu har jag nog den perfekta blandningen av en anställning, ett företag och en stor dos egentid. Dessutom hyfsat nöjda familjemedlemmar som ger min själ ro och frid. Halleluja! Hur länge det varar? Ingen som vet...

Fantastiskt att det ska ta en halv livstid att hitta det, men desto större anledning att njuta och faktiskt vara här och nu...
Det är verkligen en fröjd att få styra en stor del av sin egna tid, bre ut sina vingar och samtidigt så underbart att också få tillhöra en grupp på ett jobb, med ett gäng som ger mig bekräftelse, utmaningar och en stor social bit.

Bredvid min säng har jag skrivit en lapp med texten "Hur ska jag göra för att fortsätta leva detta livet?". En fråga som jag varje morgon och kväll ställer mig, men som jag tänker att mitt undermedvetna ska få jobba med när jag sover. Jag tänker inte lägga någon kraft på att fundera, inte just nu.  För just nu känns det som att allt är möjligt, och lösningarna kommer till en om man bara vågar att vänta. Och just nu njuter jag bara och väntar...

Läs hela inlägget »
Omvårdnad för både blomma och själ... Omvårdnad för både blomma och själ...

Så kom då dagen när jag helt plötsligt inte har någon tid att passa och inte några framlagda "jobbkläder" att hoppa i! Första dagen som icke-anställd på väldigt lååååång tid!
Ja, vad gör man då en sådan dag med sin alldeles purfärska frihet.
Jag har ätit värsta frukosten jättelänge, suttit på toan jättelänge, läst en bok, åh, så länge... suttit i solen jättelänge, varit ute och gått en väldigt lång promenad och framför allt har jag kört ner mina händer i jorden och planterat om, bättrat på med jord och bara njutit av att placera ut krispiga härliga vårplantor på altanen. Detta kanske är precis vad en trött sliten kommunal tjänsteman just nu behöver. Koppla bort hjärnan och bara köra ner de fina kontorshänderna i jorden...Tror faktiskt att precis som de små övervintrade förskrämda pelargonierna som knappt lever, så behöver också den glåmiga, trötta, slitna jag lite energi och omvårdnad för att kunna blomma vidare i mitt liv!

Låter som värsta "Halleluja"-stämningen just nu och ja, då får det faktiskt vara det. För just nu känns det så och det tänker jag suga på ett tag! Har "lånat" ett inlägg från Maria i Falun som i sin tur citerar Maria Sivertsdotter. Så underbart och så alldeles perfekt för mig, just nu! "Så kom dagen då drömmarna inte kunde vänta". Nu kör jag!

Läs hela inlägget »
Livet är gott! Livet är gott!

Nu har jag varit borta från skolan i mer än 2 månader, dagen efter jag officiellt skrev ut mig från skolan släppte jag allt. Inga läxor, inga lärare, inga tider att passa, ingen ångest och ingen klump i magen. Klumpen i magen och ångesten kan komma tillbaka lite då och då, jag kan få ångest över framtiden, hur ska det gå för mig utan gymnasieutbildning? Jag kan få ångest över vänner då jag inte träffar lika mycket folk nu så som man gör i skolan. Jag kan känna mig extremt ensam och misslyckad ibland. Det får man göra, det är jobbigt men det är betydligt färre dagar än när jag gick i skolan och det kommer gå öve.
 
Helt ärligt så har mitt liv förändrats, jag njuter av mitt liv. Jag kan faktiskt säga att jag är väldigt lycklig och nöjd just nu, det jag är mest glad över är mitt jobb. Tovedals cafe ligger i stadsbiblioteket och det är där jag jobbar med så himla underbara tjejer. När jag får mina pass så blir jag faktiskt glad, det kanske inte är det roligaste jobbet i sig men det blir väldigt roligt när man trivs med de man arbetar med. Detta tror jag är en stor faktor till om man känner sig lycklig i livet. Precis som jag inte trivdes i skolan och kände mig ledsen och ångestfylld tror jag att det kan vara likadant på jobbet när man inte tycker om det man gör och inte heller de man arbetar med. Ett bra exempel är min mamma, hon har inte mått så bra hela tiden på sitt jobb och nu efter 8 år har hon äntligen tagit steget och sagt upp sig. Nu är det bara en dag kvar innan hon officiellt inte behöver gå upp en viss tid och ta sig till sitt jobb, då hon kan gå upp när hon vill och gå ut i trädgården och bara ta det lugnt. Jag kan se det i hennes ögon när vi pratar om det, hur glimten i ögat kommer tillbaka.

Förändring är läskigt och jag förstår att just detta med jobb kan vara krångligt då man behöver pengar för att överleva, men om där finns en minsta chans att ändra på något i vardagen som kan få dig att må bättre så ta chansen! Lite kliché, men vi har ju faktiskt bara ett liv, se till att omge dig med folk du tycker om. Det kanske inte går hela tiden men så mycket som möjligt. Sprid kärlek, alla funkar olika men ett bra exempel för mig är när jag ser någon på gatan som tigger och jag har några mynt. Det leendet, man ofta får tillbaka av denna stackars människa, får mig att bli varm i hjärtat och jag går därifrån med ett leende. Bara ett ”hej” när du går förbi någon du känner kan göra att man blir glad, bara en fråga om hur dagen har varit eller en komplimang om ens nya skor. Små saker gör skillnad, och det känner jag att jag mycket mer kan uppskatta i det liv jag lever nu!

Läs hela inlägget »
Styrkekram Styrkekram

Jag går inte i skolan längre, jag har ”hoppat av”. Shit, bara sådär, nu vet ni. Alla föräldrars mardröm, kanske ungdomars mardröm också. I hela 11 år har jag gått i skolan, suttit av mina timmar och lyssnat på lärare efter lärare. Helt ärligt har jag längtat efter att gå ut och ta studenten sedan 8:an. Skolan har inte varit min grej, inte för att jag haft svårt för skolarbete men svårt för vänner och lärare. Jag måste ändå säga att efter 5 olika skolor har jag stött på en jävla massa fruktansvärt dåliga lärare och några få bra. Det är sorgligt. 
 
I slutet av 8:an fick vi prata med en SYV, jag minns att hon frågade mig ”Vad vill du bli?” som att hela mitt liv hängde på just denna frågan. Jag hade och har fortfarande ingen aning om vad jag vill bli. Iallafall så var det väldigt mycket snack om ”det stora valet”, vilken linje och vilken skola. Jag förstår att alla lärare vill elevernas bästa (hoppas jag), de vill få oss att förstå att utbildning är väldigt viktigt, men herrejävlar vad de har misslyckats med deras förmedling och budskap som ska vara för vår fördel. Det har förvandlats till något som förstör så många ungdomar. Det enda som är viktigt är vad för betyg man får eller vilken linje man kommer in på.
 
All denna press får ungdomarna att bli vettskrämda, valet av linje/gymnasium blir fyllt av ångest och antagligen blir det något de inte ens tycker är roligt. Detta leder till utmattning, depression och ångest. Mer än dubbelt så många barn lider av psykisk ohälsa än för 10 år sedan i Sverige. Vi är ett framgångsrikt land och ändå mår så många dåligt. Varför?
https://www.svt.se/nyheter/val2018/psykisk-ohalsa-okar-bland-barn-och-unga-vuxna
 
Finland sägs ha världens bästa skolgång, jag och mamma kollade på en dokumentär där en amerikanare åkte runt i olika länder för att hitta bra ideologier, han åkte till Finland för att se hur de drev skolorna. I intervjuerna frågade han lärarna ”Vad är viktigast i skolan?” de svarade ”Att eleverna är lyckliga”. Helt ärligt, så hade jag nog satt i halsen om jag hört någon av de lärarna jag haft säga det helt självmant. Jag tror verkligen att svenska skolan borde ta del av Finlands system, för att lyckas i skolan måste man känna sig glad och motiverad. Vi skulle behöva en uppdatering när det gäller vårt skolsystem. 
 
Jag gick IB linjen i ca 1 och ett halvt år, jag missade första delen av 1:an och fick plugga ikapp allt. För de som inte vet så är IB som natur/samhäll fast allt är på engelska, vilket gör det till en ganska svår linje. Först gick jag på Aranäsgymnasiet i Kungsbacka, sedan bytte jag till Sannarpsgymnasiet i Halmstad när jag började 2:an. Jag trivdes inte så bra med varken lärare eller elever och pendlade tre timmar varje dag vilket till slut fick mig att må väldigt dåligt. Det har egentligen varit som en kopp som fyllts upp efter åren i skolan och som nu rann över, det blev för mycket. Så nu går jag inte i skolan längre, jobbar och tar körkort istället. Jag mår bättre och bättre för varje dag som går, det är en paus för mitt eget bästa. Och det är okej, det är okej att misslyckas och det är okej att må dåligt. Det är okej att få ett F, det är okej att byta linje, byta skola och att inte klara av något. Man lär sig och man gör om eller hittar en ny väg. Många av mina ”misslyckanden” har lett till andra bra grejer i mitt liv, jag lär mig och växer av det. Jag hoppas att vårt samhälle kommer börja förstå att tjatet kring bra betyg och hårt arbete får oss att tro att det inte är acceptabelt att säga ”nej, jag orkar inte mer”. Desto mer vi öppnar upp oss och accepterar våra ”misslyckanden” desto bättre tror jag att det kommer bli i vårt samhälle. Så prata med dina barn, kompisar eller föräldrar, berätta om skolan du mådde dåligt i, berätta om ditt prov du fick F på och berätta om tiden du mådde dåligt och stötta dom omkring dig som går igenom något liknande.
 
Kramar, Maja

Läs hela inlägget »

Skräckblandad förtjusning var det jag kände när jag satt mittemot min chef denna morgon...och kanske en liten gnutta stolthet. Orden var sagda och det fanns ingen återvändo.

Efter att vi åkte till Sri Lanka den där sensommaren 2015 så har saker förändrats, vi har förändrats. Och det går liksom inte att spola tillbaka.Man ser saker på ett annat sätt och har med sig erfarenheter som förstås inte går att ta bort...Livet kräver liksom lite mer luft under vingarna, nu efter det äventyret.

Och nu hade jag precis sagt de magiska orden "Jag säger upp mig". Det kändes som att göra slut i en relation men så var det gjort! Med en märklig känsla och pirr i magen. Inget annat alternativ i sikte, detta var ett beslut som måste komma, förr eller senare...

Nu börjar ett annat äventyr för mig, här, hemma i Sverige. Hur ser planen ut kan man ju undra...jo, vidareutveckla hotellverksamheten, försöka mig på någon import från Sri Lanka, kanske skriva en lite resebok om våra erfarenheter från denna vackra ö, starta upp Naturhjältarna för barn som vill ut i skogen och sedan hoppas jag ju på att många människor gärna anlitar mig för att jag är trevlig, kunnig, driven och bara helt underbar:), som Askungen säger om balen på slottet.

Så nu är det 3 månader fram till att mina vingar fylls med lite extra luft...ser framemot detta med många olika känslor, men hur det än blir kommer jag aldrig ångra att jag i alla fall vågade testa...Företagsvärlden! Here I come!!!

Och för övrigt: är ni intresserade av mitt jobb, Kba kommuns roligaste jobb? Skicka en spontanansökan till Näringslivschefen!

Läs hela inlägget »

Jag vet inte hur det är med andra, men jag är en rastlös själ som väldigt lätt tröttnar på vardagen. Jag är nog en ganska trevlig person och lätt att umgås med, tror jag, men att leva med mig nära inpå, det är inte helt lätt. När man är så rastlös och hela tiden letar nya kickar. Ni förstår kanske nu vem det var, först och främst, som drog iväg familjen till Sri Lanka. Det är jag som är gasen i vårt äktenskap och Ubbe är förstås bromsen! Vi kompletterar varandra men jag kan bli, ack så jobbig. Den som lider mest i det här förhållandet över att jag ständigt gasar, är nog jag själv...

Och varje gång jag är sugen på ett äventyr, litet som stort, så går det ju inte att dra med familjen till ett främmande land i ett och halvt år. Nej, efter 48 år i livet så försöker jag nu leta upp små äventyr, för att få till en vardag som är ganska ok och ett sånt äventyr var jag med för några veckor sedan.

Jag och min syster samt bådas döttrar drog iväg för att prova på sup, eller standup paddling som förkortningen egentligen betyder. Man står på en bräda med en paddel och försöker klara sig så länge som möjligt utan att göra någon snygg liten piruett och drutta i. Ah, det är väl ungefär det som det handlar om. Vi åkte utmed en å cirka 1,5-2 tim. Men du milde göta petter, vad detta var roligt! Alltså, både ett och två ofrivilliga snedsteg togs emellanåt på brädorna, och jag och min syster som ändå är "medelålders" druttade i på de mest akrobatiska elefantliknande sätt, under höga hysteriska skrik. Och inte blev det lugnare när vi väl landat i det iskalla vattnet. En riktig kick och många goda skratt, en helt vanlig vardag!

Det är ju egentligen såna små saker som gör att livet blir mycket mycket roligare och mer värt att leva...Även på vardagarna måste man ju leva, inte bara på helgen, och då gäller det att hitta de små guldkornen även om man inte är på äventyr i Sri Lanka:) Så där har ni ett tips på ett guldkorn i vardagen!

Läs hela inlägget »
Bilden på Pippi som hamnade på Facebook. Bilden på Pippi som hamnade på Facebook.

Det började med att vår hotellgäst Lesley, la ut en bild på facebook på vår fina hotellhund, Pippi. Lesley skrev en kommentar om att hon nu efter några nätter på hotellet äntligen kunde muta Pippi med lite frukost. I kommentarsfältet under bilden var det helt plötsligt en annan kvinna, Sherylee, som skrev att hon kände igen den lilla enörade hunden och nu av en ren slump ramlade många av pusselbitarna från Pippis förra liv på plats.

Sherylee bor tydligen i Hikkaduwa ett stenkast från Babelena house, huset vi hyrde från början när vi kom till Hikkaduwa och där Pippi hittade oss. Denna kvinna visade sig ha haft en roll i Pippis liv och genom henne har vi nu fått en historia om vår fina hotellhund och en förklaring till varför hon är som hon är. 

När Pippi var drygt 4-6 veckor gammal blev hon lämnad av någon tillsammans med sin syster. En kort tid efter gick hennes syster ett tufft öde till mötes då en ödla hittade valparna och åt upp henne, efter det började den också äta på Pippi. Som tur var åt den bara upp hennes ena öra av någon anledning. Den närmaste tiden var Pippi helt ensam och hemlös och det tog inte lång tid förrän det var dags för en kull  valpar. Enligt Sherylee fick hon 9 valpar och därefter lyckades kvinnan fånga in henne och tog henne till en veterinärklink i närheten för att få henne steriliserad. Sherylee och veterinären försökte få tag på någon som var villig att ta hand om den unga tiken men utan framgång. Sherylee fick återlämna Pippi till ett liv på gatan. Under sommaren 2015 när Pippi var 3 år hittade hon till oss och Babelena house. Vi började så smått att prata med henne och ge henne mat. Under tiden hade vi i familjen många diskussioner om hur vi skulle göra, för att bara ge en hemlös hund mat fungerar ju inte på lång sikt, det gör ju bara situationen sämre för hunden. 

Till slut bestämde vi oss för att ta oss an henne och att också försöka få med henne ner till hotellet. Veterinären tillkallades, Pippi blev drogad och därefter vaccinerad mot diverse otäcka saker. Någon dag efter det stängde vi in henne i hennes hundbur, lastade den på en landmaster(typ jordfräs med släp) och körde ner henne till hotellet. Hennes nya bestående hem, som vi hoppades!!!

Dagen efter försvann hon helt under 1,5 dygn. Många timmar av letande och oro för oss alla i familjen. Så helt plötsligt, en tidig morgon är vi åt frukost, ranglade hon darrande in till oss och åt som vi aldrig sett henne äta förut. Hon hade bestämt sig för att bo hos oss. Vilken härlig känsla det var!

Så nu är vi glada att kunna presentera, Pippi, vår hotellhund. En hemlös hund som valde oss och som numera förgyller dagen både för oss när vi är på Sri Lanka och förhoppningsvis för våra gäster!

Nu har Pippi sin sovplats på mattan utanför vårt rum, alltid!
Nu har Pippi sin sovplats på mattan utanför vårt rum, alltid!
Läs hela inlägget »
Ren meditation och tankning i form av blåbärsplockning. Ren meditation och tankning i form av blåbärsplockning.

Jaha, så var den svenska sommaren i det närmaste över och likaså semestern... Dessa veckor som är "sommaren" bara flyger förbi och helt plötsligt är man tillbaka på jobbet och kvällarna blir allt mörkare.

Den vanligaste frågan efter semestern: -Haft en bra sommar?
Ja, det har varit en skön sommar för hela familjen Ternön, skulle jag nog säga. Vi har haft en sommar med väldigt låga krav och väldigt få måsten. Otroligt skönt! Eftersom att vi också hyrt ut huset i två veckor(kan man göra om pengakistan är lite tom;) och bott hos snälla vänner i gäststuga och villavagn har vi varit tvungna att emellanåt inte kunna göra någonting...vilket har varit helt underbart! Jag har laddat batterierna med långa promenader och joggingturer(inte så långa!) i skogen. Blivit peppad och tankad av mängder av människor som jag lyssnat på, bland annat har Sven Melander inspirerat, jag har fått en stor dos tacksamhet efter att ha lyssnat på Magda Gad, mina skratt har ekat i skogen ihop med Skäringer & Mannheimer(podd) och jag har blivit boostad av Magnus Helgesson. Med andra ord har jag fått en stor portion egentid, vilket är så viktigt för mig! Dessutom har vi utan någon större planering, umgåtts med gamla och nya vänner. Många har varit nya bekantskaper som vi lärt känna genom Sri Lanka på något vis. Väldigt kul med nya intryck och nya vänskaper, en härlig bieffekt av vårt äventyr!

Härliga norska vänner på besök, som vi lärt känna på Sri Lanka.
Härliga norska vänner på besök, som vi lärt känna på Sri Lanka.

Så nu vänder vi blad och börjar att ladda för vinterns säsong i Hikkaduwa på Jippie the villa. Det kommer att bli Ubbe som åker cirka 4 månader dit ner för att ta hand om hotellet och gästerna. Som det ser ut nu så kommer jag och tjejerna att komma ner ett par veckor runt jul och nyår. Det ska förstås bli väldigt roligt och härligt att återse hotellet, personalen, Pippi och de vi känner.
Så nu börjar vi tänka i banorna: Vad kan vi ta med ner och vad får plats?...Vad är det absolut viktigaste att ta med från Sverige? Just nu laborerar vi med att "brickbord" som vi hittade på Rusta. Eftersom att det saknas bord till våra stolar utomhus så funderar vi på att försöka få ner ett gäng brickbord för att använda på hotellet. Får väga och mäta och se om, och hur vi får ihop det;) Det gäller verkligen att planera och prioritera när utrymmet är begränsat...

Känns skönt att ha lite värme och sol att se framemot i vinter....
Maja har gjort en liten film om härliga Sri Lanka, klicka här!

Brickbord som eventuellt får flytta ner till Sri Lanka.
Brickbord som eventuellt får flytta ner till Sri Lanka.
Läs hela inlägget »
Här säljs det prylar! Här säljs det prylar!

Ja, så har man då acklimatiserat sig totalt till den svenska vardagen och med allt vad det innebär. Pratade häromdagen med kompisar om Sri Lanka och faktiskt känns det nästan som att vi inte ens varit där...eller i alla fall att det var väldigt längesedan!

I helgen var jag och tjejerna tillbaka på Slottskogens bakluckeloppis för att kränga en del gamla saker som vi inte längre vill ha. Ganska exakt 2 år efter att vi sålde av en del där, för att spara ihop till vår Sri Lanka-resa och där tv-teamet första gången filmade oss. Första bekantskapen med mikrofonmyggor innanför tröjan, en tv-kamera framför näsan och en coachande producent. Tror att vi definitivt sålde mer denna gång utan ett tv-team som flåsade oss i nacken;)

Sedan har jag och syster infört en ny klok sak...nämligen kvalitetstid, bara vi två. Har hunnit med en första träff, utanför Falkenberg, som är mitt emellan där vi bor. Vi tog med oss en fikakorg med goa grejer, promenerade och pratade, pratade och så pratade vi lite till. Värsta "Carinboosten". Funkar alldeles utmärkt och något jag rekommenderar! Funderar mer och mer på det där med att hitta de små guldkornen i vardagen och njuta av dessa. Kanske att jag blivit lite klokare eller kanske är det övergående;)...men just nu känns det gott att leva...just här!

Vilken natur och vilket sällskap...
Vilken natur och vilket sällskap...
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv

Senaste kommentarer

  • Farmor » En välmående Maja, hösten 2018:  ”Kämpa på Maja Du klarar detta nu! Många kramar till dig!❤️ Farmor o farfar! ”

  • Kajsa » En välmående Maja, hösten 2018:  ”Så roligt att läsa hur du har det, Maja! Fortsatt lycka till! ”

  • Annika Hallen Persson » Så kom då dagen...:  ”Bra gjort av dig. Varför kämpa på och inte må bra av det. Jag har gjort samma sa..”

  • Annika Hallen Persson » Rapport från Maja:  ”Vad glad jag blir över ditt beslut att ta över ditt liv för att må bättre. Det o..”

  • MALIN » Så kom då dagen...:  ”Längtar efter uppdatering, både från dig och från Maja! ❤”