2017

Jag vet inte hur det är med andra, men jag är en rastlös själ som väldigt lätt tröttnar på vardagen. Jag är nog en ganska trevlig person och lätt att umgås med, tror jag, men att leva med mig nära inpå, det är inte helt lätt. När man är så rastlös och hela tiden letar nya kickar. Ni förstår kanske nu vem det var, först och främst, som drog iväg familjen till Sri Lanka. Det är jag som är gasen i vårt äktenskap och Ubbe är förstås bromsen! Vi kompletterar varandra men jag kan bli, ack så jobbig. Den som lider mest i det här förhållandet över att jag ständigt gasar, är nog jag själv...

Och varje gång jag är sugen på ett äventyr, litet som stort, så går det ju inte att dra med familjen till ett främmande land i ett och halvt år. Nej, efter 48 år i livet så försöker jag nu leta upp små äventyr, för att få till en vardag som är ganska ok och ett sånt äventyr var jag med för några veckor sedan.

Jag och min syster samt bådas döttrar drog iväg för att prova på sup, eller standup paddling som förkortningen egentligen betyder. Man står på en bräda med en paddel och försöker klara sig så länge som möjligt utan att göra någon snygg liten piruett och drutta i. Ah, det är väl ungefär det som det handlar om. Vi åkte utmed en å cirka 1,5-2 tim. Men du milde göta petter, vad detta var roligt! Alltså, både ett och två ofrivilliga snedsteg togs emellanåt på brädorna, och jag och min syster som ändå är "medelålders" druttade i på de mest akrobatiska elefantliknande sätt, under höga hysteriska skrik. Och inte blev det lugnare när vi väl landat i det iskalla vattnet. En riktig kick och många goda skratt, en helt vanlig vardag!

Det är ju egentligen såna små saker som gör att livet blir mycket mycket roligare och mer värt att leva...Även på vardagarna måste man ju leva, inte bara på helgen, och då gäller det att hitta de små guldkornen även om man inte är på äventyr i Sri Lanka:) Så där har ni ett tips på ett guldkorn i vardagen!

Läs hela inlägget »
Bilden på Pippi som hamnade på Facebook. Bilden på Pippi som hamnade på Facebook.

Det började med att vår hotellgäst Lesley, la ut en bild på facebook på vår fina hotellhund, Pippi. Lesley skrev en kommentar om att hon nu efter några nätter på hotellet äntligen kunde muta Pippi med lite frukost. I kommentarsfältet under bilden var det helt plötsligt en annan kvinna, Sherylee, som skrev att hon kände igen den lilla enörade hunden och nu av en ren slump ramlade många av pusselbitarna från Pippis förra liv på plats.

Sherylee bor tydligen i Hikkaduwa ett stenkast från Babelena house, huset vi hyrde från början när vi kom till Hikkaduwa och där Pippi hittade oss. Denna kvinna visade sig ha haft en roll i Pippis liv och genom henne har vi nu fått en historia om vår fina hotellhund och en förklaring till varför hon är som hon är. 

När Pippi var drygt 4-6 veckor gammal blev hon lämnad av någon tillsammans med sin syster. En kort tid efter gick hennes syster ett tufft öde till mötes då en ödla hittade valparna och åt upp henne, efter det började den också äta på Pippi. Som tur var åt den bara upp hennes ena öra av någon anledning. Den närmaste tiden var Pippi helt ensam och hemlös och det tog inte lång tid förrän det var dags för en kull  valpar. Enligt Sherylee fick hon 9 valpar och därefter lyckades kvinnan fånga in henne och tog henne till en veterinärklink i närheten för att få henne steriliserad. Sherylee och veterinären försökte få tag på någon som var villig att ta hand om den unga tiken men utan framgång. Sherylee fick återlämna Pippi till ett liv på gatan. Under sommaren 2015 när Pippi var 3 år hittade hon till oss och Babelena house. Vi började så smått att prata med henne och ge henne mat. Under tiden hade vi i familjen många diskussioner om hur vi skulle göra, för att bara ge en hemlös hund mat fungerar ju inte på lång sikt, det gör ju bara situationen sämre för hunden. 

Till slut bestämde vi oss för att ta oss an henne och att också försöka få med henne ner till hotellet. Veterinären tillkallades, Pippi blev drogad och därefter vaccinerad mot diverse otäcka saker. Någon dag efter det stängde vi in henne i hennes hundbur, lastade den på en landmaster(typ jordfräs med släp) och körde ner henne till hotellet. Hennes nya bestående hem, som vi hoppades!!!

Dagen efter försvann hon helt under 1,5 dygn. Många timmar av letande och oro för oss alla i familjen. Så helt plötsligt, en tidig morgon är vi åt frukost, ranglade hon darrande in till oss och åt som vi aldrig sett henne äta förut. Hon hade bestämt sig för att bo hos oss. Vilken härlig känsla det var!

Så nu är vi glada att kunna presentera, Pippi, vår hotellhund. En hemlös hund som valde oss och som numera förgyller dagen både för oss när vi är på Sri Lanka och förhoppningsvis för våra gäster!

Nu har Pippi sin sovplats på mattan utanför vårt rum, alltid!
Nu har Pippi sin sovplats på mattan utanför vårt rum, alltid!
Läs hela inlägget »
Ren meditation och tankning i form av blåbärsplockning. Ren meditation och tankning i form av blåbärsplockning.

Jaha, så var den svenska sommaren i det närmaste över och likaså semestern... Dessa veckor som är "sommaren" bara flyger förbi och helt plötsligt är man tillbaka på jobbet och kvällarna blir allt mörkare.

Den vanligaste frågan efter semestern: -Haft en bra sommar?
Ja, det har varit en skön sommar för hela familjen Ternön, skulle jag nog säga. Vi har haft en sommar med väldigt låga krav och väldigt få måsten. Otroligt skönt! Eftersom att vi också hyrt ut huset i två veckor(kan man göra om pengakistan är lite tom;) och bott hos snälla vänner i gäststuga och villavagn har vi varit tvungna att emellanåt inte kunna göra någonting...vilket har varit helt underbart! Jag har laddat batterierna med långa promenader och joggingturer(inte så långa!) i skogen. Blivit peppad och tankad av mängder av människor som jag lyssnat på, bland annat har Sven Melander inspirerat, jag har fått en stor dos tacksamhet efter att ha lyssnat på Magda Gad, mina skratt har ekat i skogen ihop med Skäringer & Mannheimer(podd) och jag har blivit boostad av Magnus Helgesson. Med andra ord har jag fått en stor portion egentid, vilket är så viktigt för mig! Dessutom har vi utan någon större planering, umgåtts med gamla och nya vänner. Många har varit nya bekantskaper som vi lärt känna genom Sri Lanka på något vis. Väldigt kul med nya intryck och nya vänskaper, en härlig bieffekt av vårt äventyr!

Härliga norska vänner på besök, som vi lärt känna på Sri Lanka.
Härliga norska vänner på besök, som vi lärt känna på Sri Lanka.

Så nu vänder vi blad och börjar att ladda för vinterns säsong i Hikkaduwa på Jippie the villa. Det kommer att bli Ubbe som åker cirka 4 månader dit ner för att ta hand om hotellet och gästerna. Som det ser ut nu så kommer jag och tjejerna att komma ner ett par veckor runt jul och nyår. Det ska förstås bli väldigt roligt och härligt att återse hotellet, personalen, Pippi och de vi känner.
Så nu börjar vi tänka i banorna: Vad kan vi ta med ner och vad får plats?...Vad är det absolut viktigaste att ta med från Sverige? Just nu laborerar vi med att "brickbord" som vi hittade på Rusta. Eftersom att det saknas bord till våra stolar utomhus så funderar vi på att försöka få ner ett gäng brickbord för att använda på hotellet. Får väga och mäta och se om, och hur vi får ihop det;) Det gäller verkligen att planera och prioritera när utrymmet är begränsat...

Känns skönt att ha lite värme och sol att se framemot i vinter....
Maja har gjort en liten film om härliga Sri Lanka, klicka här!

Brickbord som eventuellt får flytta ner till Sri Lanka.
Brickbord som eventuellt får flytta ner till Sri Lanka.
Läs hela inlägget »
Här säljs det prylar! Här säljs det prylar!

Ja, så har man då acklimatiserat sig totalt till den svenska vardagen och med allt vad det innebär. Pratade häromdagen med kompisar om Sri Lanka och faktiskt känns det nästan som att vi inte ens varit där...eller i alla fall att det var väldigt längesedan!

I helgen var jag och tjejerna tillbaka på Slottskogens bakluckeloppis för att kränga en del gamla saker som vi inte längre vill ha. Ganska exakt 2 år efter att vi sålde av en del där, för att spara ihop till vår Sri Lanka-resa och där tv-teamet första gången filmade oss. Första bekantskapen med mikrofonmyggor innanför tröjan, en tv-kamera framför näsan och en coachande producent. Tror att vi definitivt sålde mer denna gång utan ett tv-team som flåsade oss i nacken;)

Sedan har jag och syster infört en ny klok sak...nämligen kvalitetstid, bara vi två. Har hunnit med en första träff, utanför Falkenberg, som är mitt emellan där vi bor. Vi tog med oss en fikakorg med goa grejer, promenerade och pratade, pratade och så pratade vi lite till. Värsta "Carinboosten". Funkar alldeles utmärkt och något jag rekommenderar! Funderar mer och mer på det där med att hitta de små guldkornen i vardagen och njuta av dessa. Kanske att jag blivit lite klokare eller kanske är det övergående;)...men just nu känns det gott att leva...just här!

Vilken natur och vilket sällskap...
Vilken natur och vilket sällskap...
Läs hela inlägget »

Torsdag kväll. Vi står och trängs framför en blomstersmyckad scen, solen skiner, barn springer förvantansfullt runt, flaggorna vajar och det är avslutning. När skolans minsta barn sjunger - "vi ska ta över världen, vi ska bli stora, vi ska bli mäktiga" Lalehs låt, då känns det så där härligt. Att få stå här i Sverige på en avslutning och invänta "Den blomstertid nu kommer..." vilken skön känsla...

Fredag morgon, 03.27. Jag vaknar med en hisnade huvudvärk, det känns som att huvudet ska sprängas...på riktigt! Med en gång förstår jag vad det är som händer...än en gång svarar min kropp mig när det bara är fööör mycket. Några käftsmällar på jobbet, dåligt samvete för obesvarade mail och en alltför tyst blogg/facebook/instagram, ansträngd ekonomi, oklarheter om hur hotellet ska drivas, vardagens alla måsten och dessutom en massa onödiga dumma funderingar om allt mellan himmel och jord som inte går att stänga av!
Det är när hjärnan går alldeles för mycket på högvarv och det är helt enkelt omöjligt att koppla från den, det är då som kroppen säger ifrån. Så urbota dumt och korkat och så väldigt svårt att förändra. En gång duktig flicka, alltid duktig flicka...

Söndag kväll och sommarsverige bjuder på sin bästa sida och allt känns lättare. Nu kör vi igen och jag SKA tänka mindre och göra mindre och vara mer här och nu, lovar jag mig själv när jag vilar i sängen och Ubbe tillsammans med tjejerna klipper den vildväxta häcken utanför huset. Nu ska det bli ändring och sommaren ska bli så lång och så härlig. Välkommen "den blomstertid, som nu kan komma"...

Ljuvliga blomstertid!
Ljuvliga blomstertid!
Läs hela inlägget »
Lägg till din egen HTML-kod här.

Visst är det coolt att ha ett hotell på Sri Lanka och visst är det häftigt att då och då svänga sig med titeln hotelldirektör? Men efter många månaders tungt arbete på Sri Lanka visar det sig nu att det blir en helt annan form av  tungt arbete i Sverige. Pappersarbete, regelläsning och deklarationsifyllnad. För när man kommer hem till rediga landet Sverige och har "busat" som vi har gjort, så förstår jag verkligen varför så få svenska människor, som vi, "busar" i Sverige såväl som utomlands.

För vad händer nu? Nu ska ödestimmen slå för hur mycket fel vi "busat" på Sri Lanka. För hur ska hela denna sörjan redas ut? Efter otaliga telefonköer till banken, Skatteverket och Bolagsverket med PWC som bollplank är det nu klart att ingen riktigt vet hur det hela ska hanteras...vilket lämnar oss med att vi själva ska gissa så bra som det bara går! Och då går det plötsligt upp ett stort ljus för mig...hade vi veta detta, kanske vi inte startat detta "busiga" projekt. Alltså, det är därför som så få svenskar "busar"...de vet vad som komma skall...Så trist!

Läs hela inlägget »
En galet laddad och livsfarlig:) Carin bakom ratten på väg hem från en grym arbetsdag! En galet laddad och livsfarlig:) Carin bakom ratten på väg hem från en grym arbetsdag!

Och så kom den där arbetsdagen som laddar mig full med energi och öser kreativa tankar över mig så att jag nästan spricker.

Dagens förmiddag bjöd på ett gäng härliga inspiratörer som berättade om spännande livsresor och kvällen bjöd på ett möte med 18 hungriga nytänkande entreprenörer i kommunens starta-eget skola. (Har jag skrivit om att jag jobbar som näringslivsutvecklare i kommunen?) Vilken fröjd att höra deras tankar och berättelser. Dessa stunder är mitt jobb världens bästa! Men vad händer med en Carin-hjärna i detta läge? Redan innan jag sätter mig i bilen på väg hem med musiken på duktigt hög volym känner jag att min hjärnceller ger sig ut på någon form av kombinerad galopp-hinder-studs-bana. Tankarna tar en galen fart och jag börjar direkt fundera i ett rasande tempo:  -Vilken grym idé, kanske kan vi samarbeta? - Åh, hur kan man sälja in den affärsidé? - Ett sånt företag skulle jag också vilja starta! - Åh, så mycket jag vill göra!

Ubbe frågade mig häromdagen -Vad vill du egentligen jobba med? och la sedan till, -Du är så tröttsam! Då svarade jag honom helt ärligt - Om du tycker att jag är tröttsam så är det inget mot vad jag själv tycker. Och tro mig, det är helt sant!

Man skulle kunna tro att efter 1,5 års äventyr på Sri Lanka med diverse utmaningar, att man då kanske skulle  kunna vara nöjd med en väldigt bra vardag i Sverige. Min stora fundering just nu är: HUR NÅR MAN DIT? Svar på det...någon...

Bjuder på ett riktigt bra citat från dagens föreläsning! Så sant!

Läs hela inlägget »
Skål för en skön vänskap! Skål för en skön vänskap!

Många människor kommer och går i ens liv. En del går snabbt vidare och en del stannar till ett tag för att sedan gå vidare. Men så finns det en del som faktiskt stannar kvar för lång, lång tid. Det är de vännerna som alltid finns där och till en relativt liten insats. I den vänskapen finns en ömsesidig insats och utkomst vilket båda sidorna är helt överens om. 

Jag har en vän som kom in i mitt liv för mer än 30 år sedan via min systers kompis. Paula är en sån vän som jag kan träffa en gång om året eller var tredje år, nästan aldrig tala med i telefon och ändå när vi väl träffas så är det hjärtligt och gärna från oss båda. Samtalet då vi träffas fortsätter helt naturligt där vi avslutade det förra gången vi träffades. Underbart att få träffa henne nu igen efter drygt 3 år.

En sån vänskap som är väldigt vilsam och befriande då det ibland kan kännas som en återkommande kamp att hinna med att underhålla gamla vänner och fånga in nya. Det finns små korn att suga på i det fantastiska liv man har...det gäller bara att leta fram dem emellanåt, Paula är ett sånt korn. Tack för det!

Läs hela inlägget »

Mera mod!

Under veckan som gått har Kungsbacka varit värd för två stora konferenser, en lokal med 600 deltagare och en nationell med 450 deltagare. Båda konferenserna har handlat om det viktiga ämnet, samverkan mellan skola och arbetsliv/näringsliv och samtliga deltagare leter efter inspiration för att vässa skolan ytterligare kring denna fråga.
Eftersom jag i mitt jobb som näringslivsutvecklare jobbar med detta område har veckan varit väldigt intensiv och när jag inte deltagit i arbetet kring konferensen har jag fått möjligheten att faktiskt sitta ner och bli inspirerad av många härliga människor med så kloka tankar.

Under fredagen fick jag återigen höra på Björn Söderberg, en person som verkligen har blivit en stor förebild. Har ni möjlighet att lyssna på honom så gör det! Vilken kille, ingen direkt utstrålning, ser allmänt bortkommen ut på scenen men det han säger är klokt, tårfyllt och får ens hår på armarna att resa sig. Förutom att han gjort ett enormt stort socialt arbete i Nepal under de 16 år han bott där, så har han så många kloka tankar om den svenska skolan. Han menade att dagens skolsystem bara premierar elever/barn som tyst gör sina uppgifter. Skolan måste också premiera barn som visar mod och vågar misslyckas! Vi behöver ungdomar och barn som har mod! Mod att förändra världen och stå upp för sina ideal.

Alla måste vi hjälpas åt!
Alla måste vi hjälpas åt!

Det är så mycket i världen som behöver förändras i framtiden, bland annat när det gäller klimatförändringar och rasism och de som går i skolan nu har en stor uppgift i sitt kommande arbetsliv. Enligt FN har vi  fram till 2030 på oss att förändra jordens klimatförändringar, och hur länge vi har på oss innan rasismen hugger klorna i Europa är det ingen som vet. En väldigt tung tanke men otroligt viktig. Vi måste alla dra vårt strå till stacken i dessa frågor!

När jag satt och lyssnade på honom fick jag så många aha-känslor. Dels attt göra som han, driva ett social företag, fast för min del på Sri Lanka i framtiden och dels att vi måste ladda våra barn med mod att stå upp och våga förändra. Frågan är bara hur?

Vill du veta mer om inspirerande Björn, klicka här

Läs hela inlägget »

Halloj igen, jag/Maja som skriver idag. Gör det som jag brukar göra när jag skriver, lite om vad som hänt på sistone och vad som snurrar runt i huvudet. 
 
Påsklovet var lyckat, jag träffade vänner, festade, umgicks med familjen och åkte till Halmstad. Det gick lite för fort för min smak men det är inte så långt kvar tills sommarlovet nu. Längtar tills man kan gå utanför dörren med de kläderna man har på sig inomhus utan att frysa. Nu vet jag inte om jag någon gång kommer vara nöjd med värmen i Sverige eftersom att jag jämför med Sri Lanka, men det får väl duga. Jag nämnde det innan när jag satt och åt med mamma och pappa. Det är underskattat, solljuset, vilken skillnad det är ändå. På vintern ser man inte solen många timmar men på sommaren går den ner någon gång runt 11. I Sri Lanka kommer man hem från skolan och runt 6 på kvällen blir det becksvart och sen klockan 6 går den upp igen. Varje dag, hela året om.

Tillbaka till påsklovet och Halmstad. Jag var och bodde hos min kusin Evelina, en väldigt actionfylld dag då brandkåren kom på besök. Det är (lyckligtvis) första gången jag sett brandkåren in action på nära håll. Det var nämligen så att när jag stod och tog en dusch så kom Evelina inspringandes och sa till mig att skynda mig ut ur huset. Deras panna hade börjat brinna, så ut sprang jag i handduk och inväntade två stora brandbilar med sirener påslagna. Som tur var så blev det inget allvarligt, men det var då när jag satt i handduk och iakttog brandmännen som jag förstod hur häftigt det måste vara att jobba med det. Eller kanske inte häftigt men mäktigt, att rädda människor som yrke (i princip).  

Detta leder vidare till något jag tänkte på när jag kom hem från Halmstad och sa till mamma och pappa "Jag vill nog bli brandman". Ni vet hur föräldrar har en sådan där blick eller ett visst tonfall som man kan läsa, man vet exakt vad de menar fast de inte vill säga det rätt ut. Som när man visar mamma en fin klänning och säger "Åh va fin den här är!" och mamma ger en blick, man vet direkt vad hon menar. Den blicken gav de varandra innan de sa "Jo visst det kan du bli". Jag vill inte döma föräldrar eller någon. Sedan jag varit 12 så har jag fått höra fördomar kring yrken/jobb, inte bara från mina föräldrar utan från alla människor runt om mig. Klart att jag också har dem, man tänker inte ens på det. Men jag måste bara säga att det förstör så mycket, jag har haft många tankar kring vad jag vill bli. Ett tag ville jag bli konstnär -det kan man inte försörja sig på. Psykolog -då blir man knäpp. Journalist -det är extremt slitigt. Brandman -det får man inget betalt för. Jag vet att lite av det är sant men det spelar ingen roll, om jag älskar att måla så låt mig. När jag blir vuxen och om jag har kvar en passion för att måla så kommer jag antagligen förstå att det blir svårt att försörja sig på att måla men jag fortsätter för att jag älskar det och kanske skaffar ett extra jobb. Men när man får höra att det aldrig kommer gå, gång på gång på gång så ger man upp direkt. 
 
När jag gick i 5:an så pratade läraren om arbeten, hon frågade en av killarna i klassen vad han ville bli när han blir stor. "Fotbollsproffs" sa han med stolthet i rösten. Hon skrattade och sa "Det kommer aldrig hända, du får tänka mer realistiskt". Killen spelar nu i ungdomslandslaget, visst han kanske inte kommer kunna försörja sig på det, men ojj vad han kan gå långt. Det är så fruktansvärt onödiga kommentarer, även om det är orealistiskt, säg inget! Låt oss drömma!
 
Nu har jag sagt mitt för denna gång, måste bara säga att jag tycker det är så roligt att skriva, många som har svarat positivt och det är häftigt att man kan påverka människor bara genom att skriva vad man tycker och tänker. Så fortsätt drömma!  Kramar från Maja 

Läs hela inlägget »
Vårblomman scilla som blygsamt tar plats bland barrväxter! Vårblomman scilla som blygsamt tar plats bland barrväxter!

Just nu är det inte riktigt "guld och gröna skogar" i familjen Ternön. Alla går runt på sitt håll och funderar över livet, den svenska vardagen och hur man ska återanpassa sig. Inte helt lätt att landa i den svenska vardagen efter många månaders lankeisiskt liv, varken för gammal eller ung. MEN...det känns bättre och bättre och lättare och lättare. Inte minst gör den härliga svenska våren sitt med att pigga upp och bidra med både ljus och lite, lite värme...

Tittar man ut och runt blir man helt varm i hjärtat av alla vårtecken. För det är inte mycket i världen som slår en ljus, krispig svensk vår. De små blommorna tittar blygsamt och förskrämt upp ur jorden, studsmattorna tar svulstigt plats i de svenska trädgårdarna och den väldoftande tvätten brer ut sig på diverse tvättställ. Ingen annanstans vill  vi vara denna årstid. Inte ens på Sri Lanka. En härlig och innerlig upplevelse att nu igen få uppleva denna årstid. Kanske mer intensiv just för att vi missade förra...Gott folk, njut av det som spirar och ta hand om varandra!

Ett säkert vårtecken...som doftar ljuvligt!
Ett säkert vårtecken...som doftar ljuvligt!
Läs hela inlägget »
Snart hela familjen i samma säng! Snart hela familjen i samma säng!

Efter 3 månaders längtan efter barn,  föräldrar och man/fru så är det nu äntligen dags för familjens stora återförening. På tisdag sätter Ubbe sina bruna fötter återigen på svensk mark efter nästan 19 månaders vistelse i varma heta Sri Lanka. Det känns väldigt märkligt och sååå skönt. Att nu återigen bli en hel familj för att kunna stötta varandra i att ta bra beslut, få hjälp med att rensa i garaget;) och inte minst kunna turas om med all matlagning, tvätt, körning, handling, tankning, städning...

Säsongen i Hikkaduwa är mer eller mindre över och turisterna blir allt färre. Inte för att vädret blir sämre eller svalare utan för att havet blir alltmer svårbadat ju närmare vår sommar vi kommer. Det blir högre vågor och kraftigare strömmar. Men om man vill ha varmt och är nöjd med endast en strand att bada på så är det läge att åka till Hikkaduwa året om. Nu är det Janaka(vår vän och partner) som håller ställningen på hotellet tillsammans med vår personal och vi ber en bön att det ramlar in lite gäster via booking.com. Känns lite jobbigt och läskigt att lämna VÅRT hotell sådär...men "what to do"? Det är bara att luta sig tillbaka och njuta av den svenska våren, som nu äntligen är i antågande!

Nu tar den sköna Janaka över rodret på Jippie the villa.
Nu tar den sköna Janaka över rodret på Jippie the villa.

Inte bara säsongen är slut utan också den berömda Ubbe/Olle -eran, som varade i hela 3 veckor och, tror jag, var räddningen för stackars hemlängtande Ubbe. Olle kom som en räddande ängel precis när han som mest behövdes och plötsligt var det Knoll och Tott som huserade och tog hand om gästerna på Jippie the villa. Och det gjorde de sååååå bra, till och med Pippi tog några glädjeskutt under dessa veckor. Vi är så tacksamma för att just Knoll dök upp i rätt tid. Stort tack till en ny skön vän!

Bra jobbat, Knoll och Tott!
Bra jobbat, Knoll och Tott!
Läs hela inlägget »

Efter att ha landat i kalla Sverige, i en stressad och tempofylld vardag känner jag ett stort behov och längtan efter att göra yoga. Återvända till min lilla energibubbla och ladda min kropp med den där sköna lugna energin som landar djupt ner i själen.

Jag tror att många med mig behöver yoga och en stund för att ladda sina batterier emellanåt. Så nu kör vi igen....YOGA PÅ JIPPIE THE VILLA!

Jaaaa, i slutet av november kan du slinka undan den svenska gråa vardagen och ta flyget ner till härliga Hikkaduwa, vara med om en toppenvecka på Jippie the villa. Under sön-lör vecka 45, 5 - 11 nov  eller vecka 46 , 12 - 18 nov , är du välkommen för att blomstra, fylla på energi och veckla ut dig! Du kommer att bli boostad av Karin Björnsdotter genom både yoga och föreläsningar, dricka energigivande smoothies, få ayurvedisk konsultation(Vata, Pitta eller Kapha, därigenom ökad förståelse för dig själv), äta god mat och träffa ett gäng härliga människor på Jippie the villa. Under dessa veckorna kommer hotellet endast att användas av yogagäster.

För mer information läs nedan:
Blomstra hos oss med yoga, massage, barfotapromenader och salta havsbad
 
• I paketet ingår 6 nätters boende på Jippie- the villa, i delat dubbelrum med frukost, AC, wi-fi och kostnadsfritt vatten.
• Auyrvedisk konsultation av Dr Prasanga, 45 min
•   Yoga/meditation, 6 morgonpass och 4 eftermiddagspass
• Svensk yogalärare
• Energigivande smoothies inför varje eftermiddagspass
• En eftermiddagsutflykt till Galle fort och Moonstone gruvan
• Massage, 60 min
• Föreläsning om att hitta mod och styrka
• 2 gemensamma middagar, välkomstmiddag på söndag kväll och lankesisk avslutningsmiddag på fredag kväll
 
Priset för paketet exklusive flygresan är 11 000 kronor om du bokar innan sista maj. Efter sista maj kostar det 12 500 kronor. För att yogaveckan ska genomföras krävs minst 6 bokningar. För bokning och mer information maila carin@jippiebyus.se
 
Om Karin Björnsdotter

Karin är utbildad illustratör och efter att ha yogat sedan 80-talet blev det ett naturligt steg att också utbilda sig till yogalärare. Karin jobbar med yogan och kreativiteten som medium för att hitta din inre kraft, hon är en närvarande lärare/instruktör som inspirerar dig till att utmana dig själv och till att våga.
Att yoga och måla har hjälpt Karin genom livets djupare kriser. Hon är till stor del uppvuxen i olika delar av världen och det har fostrat henne till att vara en empatisk person med stort intresse för människor av olika ursprung och historia. Att kunna hjälpa andra att nå sin fulla potential har genom åren blivit hennes ledstjärna. Karin Björnsdotter driver bland annat företaget Korulife http://www.korulife.se/


Om yogan

Karin är utbildad kundaliniyogalärare samt yinyogalärare men har lång erfarenhet av yoga av olika former. Att hon själv fastnade för Kundaliniyoga och yin var för deras djupt läkande egenskaper. Att kombinera meditation, andning med statiska ställningar som i yinyoga eller kundaliniyogans underbara djupt läkande kriyor, mantrasång och härliga meditationer ger henne dagligen kraft och mod.
Karins klasser ger energi, uthållighet och skapar förändring. Hon delar gärna med sig av sin kunskap och vägleder dig utifrån din förmåga att finna lugnet, modet och styrkan.
Förutom de fysiska övningarna, innehåller alla klasser andning, koncentration och avslappning. Självklart är meditation  en  självklar del av undervisningen. Under hennes ledning får du kraft genom yogan till att bearbeta blockeringar, hitta lugnet och din inre kraft
Vill du upptäcka glädjen och kraften i att försätta dig i ett flowtillstånd genom enkla kreativa övningar så kan du ta del av hennes kreativa workshops
 
Om Dr Prasanga

Dr Udaya Prasanga har en Bachelorutbildning i ayurvedisk medicin och västerländsk kirurgi från University of Colombo. Dessutom har han stor erfarenhet av akupunktur, yoga, meditation och Pranic healing. Pranic Healing bygger på principen att kroppen kan läka sig själv. Pranic healers använder kroppens energi för att stabilisera och väcka prana (livskraft). I Pranic Healing ingår bland annat allmän självläkning, rytmisk andning och avslappning. Dr Prasanga använder bara örter som plockas på utvalda ställen på Sri Lanka, till sina egengjorda mediciner/oljor  http://www.ayurvedic.lk/

Under den ayurvediska konsultation kartläggs bland annat livsbeteende, medicinsk historia, behov och vilken energi du tillhör (Vata, Pitta eller Kapha) m.m. Önskas någon form av ayurvedisk behandling av doktor Prasanga som gör kartläggningen, betalas detta separat.
Morgonens yoga/meditationspass består av kraft och energi och under eftermiddagen ligger fokus på kreativitet, inre styrka och flow. Yogan vi tränar under veckan utgår från individen och varje övning anpassas efter personens egna förutsättningar. Alla passen ger möjlighet för var och en att hitta sin nivå.
 
Flygresan till och från Colombo ingår inte i priset. Transfer kan bokas och betalas separat, kostar cirka 650 kronor (tar 2,5 timme från flygplatsen). Möjlighet finns att boka extra nätter före och efter yogaveckan på Jippie the villa. Dessutom skräddarsyr vi turer om någon är intresserad av det före eller efter yogaveckan.
 

Läs hela inlägget »
Vänner som man bara vill bita i! Vänner som man bara vill bita i!

Visst är det väl så att vänner kommer och går igenom hela livet. Men just när man varit borta ett längre tag, som 1,5 år, så tycks det ännu mera sättas på sin spets, det här med vänner... Vissa bara lyckas försvinna och vissa bekanta som man tycker att man tidigare kände frågar knappt någonting nu när man väl är hemma igen. Kanske kan man inte klandra varken de nära vännerna eller de som är lite mindre nära? Livet går ju vidare och det är ju vi som själva valt att ta ett steg bort från Sverige, ett steg bort under en lång tid. Ett steg bort under en lång tid med allt vad det nu kan innebära, både risker och förstås möjligheter. En sorglig känsla...

Jag var på en föreläsning i förra veckan där det var en klok ung människa som poängterade vikten av att omge sig med rätt personer. De som vill en väl, de som tror på en och de som ger energi. Så rätt han har denna unga människa och så lång tid det har tagit för mig att klura ut det!!! Under denna tid som vi varit iväg har jag träffat på en handfull såna där människor som man bara vill stoppa ner i fickan och ibland då och då bita lite i. Ni vet såna där ovanliga själsfränder. Kan inte komma på något bättre ord, men de man träffar väldigt sällan men som man aldrig får nog av. Man blir nästan lite kär...

På fredag ska jag ta ett rejält bett i en sådan person som jag träffade nere på Sri lanka. Ett samtal fullt med energi och positiv anda. Så visst är det så att vänner kommer och går...kanske är det meningen och kanske att det kommer ut något ännu mer värdefullt i den förändringen. Just nu hoppas jag på det!

Läs hela inlägget »

Hotellet är inte bara kysst av den lankesiska solen utan nu också av en skön tavla med en röd pigg mun helt  i metall av härliga Virvla från Varberg. Vi har fått häftigaste tavlan nerlevererad till Jippie- the villa. Kolla in hennes fantastiska coola verk på hemsidan. Man blir så glad när man ser den härliga färgklicken på väggen i receptionen/matsalen. Pricken över i:et, eller en smällkyss som heter duga! Stort tack!

Förutom en härlig kyss inne i hotellet så bjuder trädgården på blommor i alla möjliga färger och former...samt lite annat spännande. Förutom att det nu är varmaste tiden på året så har det kommit en del regnskurar och detta är förstås något som de kära växterna bara älskar! Bästa växthuset! Ljuvliga blommor och lite annat smått och gott kan man nu se i trädgården. Underbart! Idag blir det inte bara en röd kyss på bild utan också en kavalkad av härliga färgglada växter och blommor. Håll tillgodo!

Första ananasen, välkommen!
Första ananasen, välkommen!
Orkiden trivs i trädet vid duschen.
Orkiden trivs i trädet vid duschen.
En hyfsat stor lime...
En hyfsat stor lime...
Läs hela inlägget »

Tjenare, nu är jag här igen! (Maja)

Denna gång tänkte jag berätta lite om skolan. Jag har ingen bra erfarenhet av skolor, har bytt många gånger och har inte haft så många vänner. Men jag har alltid försökt ha hopp till vissa lärare, där har i alla fall alltid funnits en eller två lärare här och där som varit helt fantastiska. De som verkligen brann för det de gjorde och faktiskt menade det de sa. Som när de säger -"Hur mår du?" och faktiskt menar det, sådana lärare gör att jag kan gilla skolan ibland. Men nu på senaste har det varit tomt med dessa lärare, jag tycker nästan att skolan är ett skämt. Lärare skyller på elever som inte är studiemotiverade och elever skyller på att lärare är kassa. Jag har ingen lösning men jag vet att alla måste hjälpa till, föräldrarna kan inte bara blint lyssna på sina barn och stå på deras sida och lärare måste också försöka tänka utifrån elevernas perspektiv. Det är en besvikelse att komma hem från Sri Lanka och börja gymnasiet och så blev det sådär trist igen, men det blir väl bättre... Då betyder sådana små grejer väldigt mycket, som häromdagen när en tjej i min klass sa att mina kläder var fina eller bara en vanlig sak som att någon håller upp dörren för en. Eller när man gör en sådan där felbedömning om någon man inte känner och tänker att hon/han är nog oskön men sen visar de motsatsen, det gör min dag. 

Igår var det Internationella kvinnodagen och det är en så´n dag när man som tjej ska tanka energi och tänka på alla starka kvinnor som finns nu och funnits. Jag och Stina peppade varandra! Härligt med en syster|<3
 

Tillsammans är vi starka!
Tillsammans är vi starka!
Läs hela inlägget »

Som en liten snödroppe, en frusen blomma som motvilligt tittar upp ur marken. Den lilla knoppen som lojt hänger som ett litet huvud på sitt skaft. Precis så känner jag mig just nu. Jag står där i den kyliga mars, i vardagen här i Sverige. Men huvudet är inte alls på skaft och det är en aning motvilligt som jag just nu deltar i vardagen...Tankarna maler, men jag fick en dos energi och samlade tankarna under morgondagens yoga...

Men livet rullar på och till vår stora glädje så är Olle, i detta nu, på väg ner till Ubbe. Ett sällskap han så gärna vill ha och behöver. Olle, bästa "lekkompisen" ska stanna i 3 veckor och sällskapa min kära man och barnens pappa, vilket han verkligen förtjänar! Sista veckan har handlat om att handla på oss saker som vi kan skicka ner med Olle. Krokar i alla möjliga former, Marabou chokladkakor, filmer, hundgodis till lilla Pippi(som tydligen också känner sig som en liten snödroppe och inte ens springer längre) och dessutom en cool tavla som vår lokala konstnär Virvla, har gjort. Hon har varit och hälsat på Jippie the villa och tyckte att vi skulle ha ett konstverk av henne där. Det kommer att bli hur snyggt som helst när den kommer på plats!


Nu laddar jag för en ny arbetsvecka och försöker att inte fullständigt duka under denna  vintersvängen som helt plötsligt tog fart. Gillar inte...

Läs hela inlägget »

Nästan 2 veckor sedan jag landade i Sverige, februarivädret och i en "vanlig" svensk vardag. För att sammanfatta den perioden skulle jag kunna skriva grått, många eldar i öppna spisen och många måsten. För så måste det förstås bli när mycket ska fixas och beställas för att familjen ska kunna återgå till en vardag i Sverige.

Men tankarna när jag står i garaget och plockar i alla saker som vi glömt och som fortfarande inte fått någon plats inne i huset, går till Sri Lanka-tiden och vad jag egentigen fått med mig efter detta "äventyr". Vad har jag lärt mig och vad kan jag faktiskt ta med mig hit, till ett helt vanligt liv i Sverige? Inte helt lätt att svara på den frågan. När vi var på Sri Lanka trodde jag kanske att vi ändå kommit ifrån shoppinglust, slit och släng och prylfixering. Men nu när vi kommit hem och gamla halvmoderna kläder plockas upp ur flyttlådorna så vill i alla fall jag bara springa till närmaste shoppingcenter och sätta sprätt på en massa pengar, alla vissna torkade krukväxter vill jag byta ut mot nya pigga varianter och våra slitna möbler vill jag genast  slänga ut och inhandla nya moderna på något hippt möbelvaruhus. Och det känns ju inte så bra...

Så var ska vi lägga ribban efter denna resa och har vi egentligen lärt oss något? Kanske lite tidigt att svara på den frågan. Men kanske är det så att vissa saker kan man aldrig helt ändra, man får ta små steg som också fungerar i en svensk vardag. Men det som jag säkert vet att vi fått med oss är att banden till familjen är starka och viktiga för oss alla fyra, och just nu är jag så tacksam och glad för den lärdomen. 

Läs hela inlägget »
Visst blev det hur bra som helst? Kom gärna förbi och se det live! Visst blev det hur bra som helst? Kom gärna förbi och se det live!

Jaha, så har de två första arbetsdagarna blivit avklarade. Jag kan inte säga annat än att det har varit jobbigt...nästan som en liten käftsmäll och så detta dystra dimmiga februariväder upptill. Men det känns ändå bra att komma igång och kul att träffa så många härliga kollegor igen. På riktigt, back in business!

I Hikkaduwa och på Jippie the villa händer det också en del. Ubbe pinnar på därnere och servar gäster och fixar med lokaler. Nu är den finfina målningen färdig, som Karin har gjort på muren utmed vägen. Ingen kommer någonsin gå förbi Jippie the villa och undra vad hotellet heter. Nu är det hur tydligt som helst. I stora gröna bokstäver lyser vår glada logga. Helt enkelt underbart, och ännu mer härligt är det ju när en av våra gäster erbjuder sig att måla den. Det värmer gott i en hotelldirektörs hjärta kan jag lova...

Äntligen så har de omdiskuterade palmstubbarna nu också kommit till användning. Innan jag åkte hem sprayade jag de sex mest raka och jämna i vit sprayfärg. Nu är de torra och fina och får agera piedestal för växterna i de virkade krukorna inne i samtliga rum. Hur nöjd som helst känner jag mig och min käre man verkar faktiskt också ganska nöjd med arrangemanget efter många diskussioner. Små, små pusselbitar som läggs på plats och ytterligare ett gäng bitar väntar...men tålamod är ju en dygd och nu får vi ta en sak i taget...

Läs hela inlägget »
Hemma i härliga vinterSverige, -8 grader. Hemma i härliga vinterSverige, -8 grader.

Ibland kommer det över mig, att tänk vad livet skulle vara lättare om jag bara hade valt den breda vanliga vägen som majoriteten faktiskt väljer. Istället för att ta den krokiga smala vägen där så få går... Speciellt känner jag detta när jag de senaste dagarna står med flyttlådor upp till anklarna i vårt hus, där allt verkligen är huller om buller. Saker som till exempel hudlotion, förvaringsburkar och värmeljus trängs tillsammans med gamla bankpapper och nylonstrumpor i alla möjliga färger. Detta är priset jag och vi betalar för att ta den där krokiga smala vägen. Just där och då går funderingarna...är det verkligen värt det?...Men jag vet att senare så finns inget annat alternativ för mig, jag måste välja den smala krokiga vägen och efter ett tag är det verkligen värt det och nödvändigt för mig, för att kunna leva ett liv som tillfredsställer mig! Men ack så tröttsamt emellanåt...Som tur är har jag en familj som hänger med mig på de där krokiga vägarna och det är jag så lycklig för!

Vad är då viktigast när man kommer hem efter dryt 1,5 års vistelse på Sri Lanka? Förutom att få lukta och pussa på de underbara "ongarna" så faktiskt helt otippat, inte maten!!! För mig var det den där sköna känslan av att dricka kallt och klart vatten direkt ur kranen. Vilken lyx, gång på gång var jag tvungen att bara lapa detta underbara fräscha vatten som helt naturligt strömmar ut ur kranen. Som nummer två på att göra listan kom helt självklart...klippa mig. Det hänger på håret, nästan helt bokstavligt! Är man inte fin i håret så finns det inga kläder som kan kompensera detta! Alltså, så idag har jag klippt och slingat håret och simsalabim, vilken pingla jag helt plötsligt blev;) Lyx och välmående i ett! Nu känner jag mig rustad att möta arbetslivet på torsdag. Kungsbacka, here I come!

Styrkan sitter absolut i håret!
Styrkan sitter absolut i håret!
Läs hela inlägget »

Dags för mig (Maja) att rapportera igen, från kalla och dessutom snöiga Sverige. Nu är det nästan en månad sedan som jag skrev och det har rullat på sedan dess, desto längre tiden går desto mer kommer man in i den svenska vardagen med skolan, aktiviteter och vänner. Jag har åkt fram och tillbaka mellan Halmstad och Varberg på helgerna och Varberg och Kungsbacka på vardagarna. Nu fattar jag varför pappa tycker att det är så jobbigt att pendla mellan Varberg och Göteborg varje dag, jisses. Häromdagen hoppade jag på tåget till Kungsbacka och fick världens panik när jag kom på mig själv att jag somnat, är lite rädd att jag någon gång ska somna och vakna upp i Göteborg. 

Den stora nyheten nu är ju att vi faktiskt börjar närma oss en hel familj på samma kontinent. Igår kväll åkte jag, Stina, grannen Mia, mormor, morfar och moster Bettan upp till Landvetter flygplats för att ta emot min älskade pepparkaksbruna mamma. Kändes helt underbart att få krama henne och känna hennes doft ”live” istället för att sniffa på hennes sjalar eller koftor här hemma. Fast jag kunde ändå inte vara glad fullt ut när jag visste att pappa var kvar på andra sidan jorden, men jag vet att han är stark och att han har Pippi och massa andra härliga människor där. 

Så när vi hämtat hem mamma till lilla Kärradal så blev det lite mat och tårta, eld i öppna spisen (underbara 23 grader i huset) och en allmänt mysig kväll.

Så idag var vi tvungna att hasa oss ut ur det varma huset och ut i de hemska minusgraderna mot Coop. Mamma körde bil första gången på ett och ett halvt år, jag var inte helt avslappnad i sätet bredvid men det gick bra hela vägen. Efter en ganska lång dag så ska vi nu sätta på en film och bara mysa ner oss i soffan. 

Ha en bra fredagskväll, kramar Maja :)

Läs hela inlägget »
Finfint sängöverkast gör sig fint på den stora väggen! Finfint sängöverkast gör sig fint på den stora väggen!

Tick, tack, tick, tack...tiden rullar obönhörligt på och jag kastas mellan att ömsom vilja hinna med så mycket som möjligt och ömsom att bara lukta, titta och njuta av att vara här. Ena sekunden brister mitt hjärta av längtan till barnen hemma i Sverige och andra sekunden stiger tårarna i ögonen när jag tänker på allt jag måste åka ifrån. Tänk om man ändå kunde stanna tiden...

Nu är det som det är, jag och Ubbe har bestämt oss för att njuta "ändå in i kaklet" och det tänker vi göra...så det så. Allting löser sig och detta är faktiskt något som vi valt själva och vi ångrar oss INTE!!

Idag har listan över vad som måste göras blivit lite kortare...tur att det är två dagar kvar innan jag lämnar härliga Sri Lanka för ett kyligare men ett såååå lyxigt Sverige. Vi har hängt upp finaste handsydda sängöverkastet på övervåningen och jag har börjat vitspraya palmstubbar som ska in i rummen. Att ha ont om tiden är ibland en bra sporre;)

Trots fullt schema kommer det stundande avskedet över mig lite då och då. Någon sa att det är nyttigt att längta efter varandra...säkert så sant men också säkert så hjärtslitande...

Viktigt med njutningsstunderna...
Viktigt med njutningsstunderna...
Läs hela inlägget »
Konstnären med "ölsupportsman";) Konstnären med "ölsupportsman";)

Jag har sagt det innan och jag säger det igen...vi har de bästa gästerna man kan önska. Visst kan ett hotell vara fint, med god frukost och bra service, men ett hotell blir aldrig personligt och inbjudande utan härliga gäster. Och det har vi...i mängder! Vilken fröjd det är att få träffa dessa intressanta människor och höra om deras historia. Just nu har vi Karin och Pehr på besök från Kungsbacka som förutom att de är enormt trevliga så är de också väldigt drivna och kreativa. Så nu har Karin bestämt sig för att rita vår logga på muren på hotellets utsida. Hur fräckt som helst och man blir väldigt tacksam för att någon på sin semester faktiskt kan tänka sig att offra ett gäng timmar för hjälpa oss. Stort tack...och det kommer att bli jättefint! Bild på det färdiga konstverket kommer senare...

Förutom gästerna inne på hotellet så har vi också en del ofrivilliga gäster utanför hotellet. Bland annat en lite skränig tupp som gärna vill höras runt 4-tiden på morgonen. Tyvärr håller den till precis utanför vår lägenhet, vilket gör att dess skräniga "kuckeliku" genljuder väl i vårt sovrum. Charmigt kan en del tycka, och ja, litegrann kan jag tycka. Men ibland är det faktiskt lite "tuppmordsvarning" vid just denna tiden på morgonen. Så just nu precis innan sängdags sänder jag en liten tanke just till den skräniga tuppen i, Hikkaduwa, att vara lite extra morgontrött imorgon. Det är ju ändå lördag!!! God natt på er!

Där sitter den lilla morgonpigge tuppen och laddar...
Där sitter den lilla morgonpigge tuppen och laddar...
Läs hela inlägget »
Inför en härlig helkroppsbehandling. Inför en härlig helkroppsbehandling.

Vilken energiboost tisdagen bjöd på då!  Man säger ju att "Det ska vara gött att leva" och idag har det varit riktigt gött att leva.

Eftersom att vi nu under februari faktiskt kan erbjuda våra gäster massage här på Jippie the villa så måste förstås även vi testa på lite olika massager, just bara i studiesyfte;) Så idag slog vi till med varsin helkroppsmassage och dessutom fick det bli en liten fotmassage som pricken över i:et. Helt ljuvligt var det förstås.  Vi studsade ut, kände oss oss 10 år yngre och med fötter som en barnrumpa. 

Kvällen avslutade vi i sköna gästers sällskap med ett glas vin och lite god mat och sedan var minsann denna dag slut. En riktigt skön tisdag med lite go påfyllning för både kropp och själ...

Fullständigt avslappnad!
Fullständigt avslappnad!
Läs hela inlägget »
Perfekta lilla golvlampan utanför gästtoan. Perfekta lilla golvlampan utanför gästtoan.

På vägen till Kandy finns det så finurligt som tre olika byar som helt specialiserat sig på lite olika saker. En by som säljer mängder med cashewnötter, en by som tillverkar ofantligt fina rottingsaker och en by som säljer bilsäten. Ja, de säljer faktiskt bilsäten till minibussar. Köper man en minibuss här så ingår inga säten utan då åker man, förslagsvis, till "bilsätesbyn" och köper ett par passande säten till sin lilla minibus. Helt självklart!

Nu när vi åkte runt så var vi ju tvungna att stanna till i "rottingbyn". Helt otippat så hoppade vi över "bilsätesbyn";) För är det något som är fint i inredningsväg så är det just rotting, som både jag och Ubbe gillar. Här finns fina rottingmöbler helt gjorda för hand. Fynden denna gång blev en fin lampa till hotellet och äntligen hittade jag små brickor gjorda av blad som vi ska ha att sätta hotellrummens glas på. Det känns viktigt att vi inte bara säger att vi vill vara miljövänliga och att vi också visar detta i bland annat inredningen!

Återvunnen disk med återvunna konservburkar som pennställ. Hur snygg som helst, tycker jag!
Återvunnen disk med återvunna konservburkar som pennställ. Hur snygg som helst, tycker jag!

Sedan som kronan på verket denna lördag, så har nu den fina "illblåa" receptionsdisken blivit färdig. Jag är jättenöjd och tycker att den blev väldigt fin där, Ubbe är lite mindre nöjd-men han vänjer sig...så är det ibland med honom. Han behöver lite tid och sedan vips, så tycker han att det blev riktigt bra!

Så nu kan vi ståta med en receptionsdisk också, nästan som ett riktigt hotell;)

För övrigt kanske vi kan få ett råd från någon av er, kloka läsare. Har försökt många gånger nu att anmäla Jippie the villa till Tripadvisor och varje gång har vi blivit nekade utan någon uttalad anledning. Någon av er som kanske har något klokt förslag hur vi ska göra? Känns ju bra att vara med där framöver!!!

Läs hela inlägget »
Regntunga skyar utanför Kandy Regntunga skyar utanför Kandy

Ja, så var vi då påfyllda med ny energi,nya intryck och ett par spännande funderingar inför framtiden. Vi har varit en sväng upp till vackra Kandy i bergen i centrala Sri Lanka, en sisådär 20 mil härifrån. Kandy som också kallas "den heliga staden" och blev ett världsarv på Unescos lista 1988. Här hittar man det berömda Tandtemplet, där enligt buddhisterna Buddhas tand ligger, därför är förstås Kandy är en helig stad för miljontals troende buddhister.

Tja, nu var det var ju inte därför som vi var där utan för att träffa på en god vän till oss, en entreprenör med en drivkraft något utöver det vanliga. Han har under några år förädlat en bit mark utanför Dambulla som han nu ville visa oss.

Kanske ett ställe i framtiden för att ladda batterierna och hämta ny kraft!
Kanske ett ställe i framtiden för att ladda batterierna och hämta ny kraft!

Platsen som han visade för oss var helt magisk. Ingenstans kunde man se några byggnader eller grannar och det enda man hörde var fåglarna och vattnet från en liten bäck. Väldigt harmoniskt och så vackert. Överallt på området hade han planterat en mängd frukter som han visade för oss. Det var passionsfrukt, citron, carambole, apelsiner, mango, lime, anoda, drakfrukt m.m. Imponerande och så spännande tankar som vi spånade fram inför framtiden, där och då. Ibland om man bara låter saker komma till en, så kan så mycket spännande ske...

Nu är vi tillbaka i lilla Hikka igen med många idéer, ny energi och med en låda frukt samt en stor säck med ännu mer frukt. Flera frukter som vi inte ens kan namnet på, kanske är det läge nu att testa lite nya frukter och juicer på våra stackars hotellgäster;)

Anoda, carambole, stooor citron och någon brun liten rackare!
Anoda, carambole, stooor citron och någon brun liten rackare!
Läs hela inlägget »

Tjenare! Nu är det jag som skriver (Maja), ska helt enkelt försöka sammanfatta allt som hänt för både mig och Stina sedan vi åkte hem till Sverige. Det är en hel del att ta in, jag har fortfarande svårt att fatta att vi inte ska tillbaka hem till Sri Lanka på ett bra tag. Jag ska börja från början iallafall.

Resan från Sri Lanka till Köpenhamn var jobbig, inte på det sättet att vi var två ”barn” som reste själva runt halva jorden utan att vi visste att vi inte skulle få träffa mamma och pappa på ett bra tag. Jag, som storasyster, försökte hålla mig samman så mycket som möjligt och trösta Stina samtidigt. När vi efter 15 timmars resa landade i Köpenhamn förväntade vi oss farmor stå där med sina skyltar som hon förberett men vi blev lyckligt överraskade när vi såg kusinerna, grannarna och farmor. Kärlek i mängder och kramar för att hålla värmen, satans kallt. Första natten spenderades hos farmor och farfar i Halmstad, vi åkte till Maxi och handlade. Förstår ni att man kan handla mjölk, trosor och batterier i samma affär?! Natten var inte den bästa, helt knäpptyst, ingen AC, inga ekorrar, ingen fläkt, bara mina egna andetag...

Sen var det dags att åka hem hem till lilla Kärradal. Det kändes fel att stiga in i huset utan mamma och pappa. Det tog inte lång tid innan det mesta var upplockat från garaget och vi hade gjort det som hemma (eller det är ju hemma). Vi var med kompisar, shoppade och njöt av mat och godis. Jag och Stina har sovit i samma säng de flesta nätterna, vi har haft ganska blandade drömmar/mardrömmar och på kvällen innan man somnar är då man/jag börjar tänka för mycket och då är det skönt att ha någon bredvid.

Sen var det dags, det jag försökt förtränga, skolan. Jag har börjat på en ny skola tre gånger de senaste 3 åren, men man kan aldrig bli van eller öva bort den ångesten och nervositeten man får första dagen när man ska börja skolan. Farmor och Stina åkte med mig dit på morgonen men resten av dagen var jag själv med min nya klass. Jag klarade mig bra, det händer så mycket att man inte hinner tänka utan mest bara iaktta och ta in allt runt om en. Det var/är faktiskt jävligt jobbigt, har aldrig varit med om det innan, att inte ha sina föräldrar där när man ska göra något som är lite ”tyngre”. Nu skyller jag inte detta på dem, så ni behöver inte tro att de har tvingat mig och Stina att göra detta. Så mycket fantastiskt vi har upplevt och lärt oss under tiden i Sri Lanka. Jag ångrar mig inte för en sekund. Vi har skypat ganska mycket men det är verkligen inte samma sak, när man får den där ångestattacken klockan 10 på kvällen innan man ska somna och gråter så mycket att man inte vet vart man ska ta vägen. Då är allt man vill, att få en kram av mamma och pappa.

Som tur är har vi världens bästa människor runt om oss, kompisar, kusiner, släkten och grannar. Det som jag och Stina går igenom nu vill jag inte gå igenom igen men det får en att tänka på de där små sakerna som man inte tänker på, som när man kommer hem från skolan och mamma/pappa frågar ”hur var det?” eller bara ”vad fick ni till lunch?”, det gör så mycket.

I allafall, Stina har sina sköna kompisar från sin gamla skola som hon börjat på nu igen, sen har hon också startat med fotbollen. Verkar som ett skönt gäng med tjejer. Är så tacksam att Stina trivs och har sina vänner. Jag antar att jag tar platsen som hennes mamma lite för ofta, hon är mitt allt.

Hittills så rullar allt på, skolan funkar som den ska, farmor tar hand om oss och vi försöker att inte frysa ihjäl på morgonen när man tappar känseln i benen och hackar tänder. Nu i helgen ska jag träffa en kompis och ha en myskväll, antagligen plugga lite också. Stina ska åka till sina kompisar och sova där och sen på söndag blir det fotbollsträning utomhus…är inte så avis på henne;)

Ha det bra allihopa så ses vi nästa säsong i Sri Lanka, längtar redan :)

Läs hela inlägget »

Skulle faktiskt påstå att jag är mer lycklig på Sri Lanka än hemma i Sverige! Man skulle kunna tro att det kan bero på de svajande palmerna, ljumma vågorna, härliga klimatet, all underbar frukt eller glädjen i att vara en hotelldirektör;) Nej, sanningen är stunderna av lycka som kommit till mig allt oftare här än hemma, enbart beror på att det har funnits mer av tid. Mer tid till att på riktigt umgås med familjen, mer tid till att bara njuta av stunden och mer tid till att bara vara. Jag säger inte att det är hemligheten till att känna lycka...men för mig är tillgången till tid helt avhängig hur lycklig jag känner mig. Hur ska man annars hinna känna känslan av lycka? Det är ju helt omöjligt när man stressar till ett morgonmöte, sitter i bilkö till Maxi, hämtar barnen i skolan eller står och steker falukorv medan familjen hungrigt väntar vid bordet. Ni kan säga vad ni vill, men för min del känns det som att jag tagit ett litet steg i min personliga utveckling under tiden här på Sri Lanka och jag är så tacksam...

Till sist vill jag också uttrycka min tacksamhet över dagens sköna gäster från Lindome som levererade tre styck finfin stekspadar från IKEA. Då kan man också känna lycka;) Tack Nina och Camilla, imorgon blir det pannkaka till frukost med alldeles nya stekspadar från IKEA i Kållered. Kanske kan det göra någon av gästerna en aning mer lyckliga?

Läs hela inlägget »
Härliga hotellgäster! Härliga hotellgäster!

Tänk vilket underbart jobb vi har som hotelldirektörer...dock kanske inte de vardagliga sakerna såsom att köpa frukt, kolla städningen, brygga svenskt kaffe eller att snickra på vår tilltänkta receptionsdisk. Nej, det som förgyller en hotelldirektörs vardag är de där små sakerna som man kan leva på och njuta av länge. Fredagskvällen var ett så´nt tillfälle. Då ville samtliga gäster på Jippie -the villa gå ut och äta tillsammans med oss!!!! Otroligt trevlig samling och härligt samtal som kan göra den minsta lilla hotellägare mallig. Vilka gäster vi har!

Igår morse fick vi ett litet paket av vår nattvakt. Det visade sig att sötaste Lester och Naima(6, 9 år) hade innan avresan till flygplatsen under natten lämnat ett litet brev och en ursöt sköldpadda till oss...deras kompisar;) Man blir ju hur rörd och glad som helst. Vilka underbara gäster vi har! Så nu pryder den lilla sköldpaddan hyllan i trappan och varje gång vi går förbi blir vi påminda om de härliga gäster som vi haft och alla de härliga som ska komma. Dem ser vi verkligen framemot att få träffa!

Underbara ungar!
Läs hela inlägget »
Avslappnat på Sri Lanka! Avslappnat på Sri Lanka!

Nu har vi korat vinnaren av kategorin bevingade ord på Sri Lanka. En kategori som vi precis kommit på och som har en självklar vinnare. Vinnaren är Amila på restaurangen "Harbour" som härom kvällen kläckte ur sig "What to do?"(ungefär Vad kan göras?). Detta efter att vi beställt en flaska rödvin och han istället serverat oss tre glas vin. Därför hade han nu ingen hel flaska vin att ge oss och då frågade han oss så klart "What to do?" med ett snett litet leende. Precis, vad kan han göra?  I Sverige skulle vi tycka att han kan göra mycket. Fixa fram en annan flaska, erbjuda ett annat vin m.m. Men här är det självklart att både fråga sig själv och gästerna "What to do?". Dess ord passar så bra till så många situationer som händer här dagligen. Som till exempel när vi beställde stolar och bord till vår lägenhet. Det dröjde i runda slängar 2 månader innan de kom. Efter att vi fått besked om att de skulle komma flera gånger så vips en dag kom de bara och då betalar man utan att nämna ett ord om de extra månadernas försening. Så "What to do?", då? Inte mycket, bara att vänta så löser det sig...Eller när glaspartierna skulle monteras i entrén innan vi skulle öppna hotellet. Kom ingen, kom ingen, kom ingen och så plötsligt  häromdagen när vi hade fullt med gäster så monterades de...så "What to do?". Kanske att vi skulle behöva använda dessa ord lite oftare i Sverige, bli lite mindre stressade av saker eller människor som inte kommer i tid eller prylar som inte funkar enligt instruktionerna. Kanske att vi skulle bli lite mer avslappnade! Vad sägs om att testa nästa gång du ska på möte med några kollegor och du dyker upp en kvart försent, stapplar in genom dörren och mumlar med ett leende "What to do?"....Hänvisa gärna till vinnaren av bevingade ord på Sri Lanka;)

Läs hela inlägget »
Förhoppningsvis bästa dataaffären i sta´n! Förhoppningsvis bästa dataaffären i sta´n!

Så plötsligt händer det... inte oväntat sällskap eller någon fin liten lotterivinst utan...datorn dör och det är stört omöjligt att få liv i den igen. Den blinkar inte ens för att ladda. Vilken katastrof och stort elände!! Helt handikappad och är man dessutom lite extra "begåvad"(som jag nu råkar vara) så har man ju förstås ingen backup på alla fina hotelllistor, bokningar, broschyrer eller foto m.m. som jag lyckats spara på datorn. I det läget känner man(jag) sig inte så nöjd och speciellt orolig är jag för att jag är på Sri Lanka. Ett land som kanske inte är det vassaste på teknik, det känns så i alla fall.

Men efter lite googlande, några telefonsamtal och några turer så lyckas vi faktiskt hitta ett ställe som verkar vara...seriöst. Där lämnar jag min älskade dator. Två veckor tar det, blir beskedet. Döm om min förvåning när de ringer mig endast 4 dagar senare! Du milde göta petter, den är färdig tidigare än utlovat...har nog aldrig hänt för oss någonsin här på Sri Lanka att saker kommer eller blir färdiga tidigare än utlovat. Kors i taket och stort tack kära tekniker!

Ja, så sitter jag här nu en helt vanlig kväll och ska skriva lilla bloggen. Hur bra fungerar datorn då...jo, den fungerar alldeles toppen i max 10 minuter och sedan måste jag starta om den, och det händer gång på gång på gång. Ingenting för mitt tålamod alltså, så nu är jag åter bänkad vid den gamla datorn och knappar. Åter till brottsplatsen imorgon för ännu en inlämning! Tröttsamt!

Vår lilla "vakthund" Pippi verkar vara helt under isen och vaktar sämre än någonsin. Förutom att hon nu har ätit upp en av mina flip-flops reagerar hon inte ens på ödlor som vandrar förbi hennes nos. Jag tror att vi kan ge upp hoppet om henne som vakthund. Vi får mer se henne som en utsmyckning i trädgården, typ en trädgårdstomte;) Just nu känns det extra bra att ha en sådan "trädgårdstomte" att ta hand om när de små döttrarna flugit hem. Så vi är faktiskt väldigt glada för den lilla enörade tomten som ligger vid poolen, vakthund eller inte!

Slutligen kommer här en liten filmsnutt från tjejernas resa hem från Sri Lanka och till Sverige! Inte utan att föräldrarna hade, inte bara en utan flera klumpar i hjärtat den natten de åkte, men förstås klarade de det galant och landade mitt ibland härliga vänner och familj! Vilka kontraster, härliga Sverige och härliga Sri Lanka! Fantastiska länder!

Läs hela inlägget »
På väg till flygplatsen. På väg till flygplatsen.

Otroligt vad livet blir mer tomt och tyst när barnen försvinner. Helt plötsligt behöver man inte anpassa sig till när de vill äta frukost eller lunch. En väldigt annorlunda känsla,antagligen precis så det är när barnen flyttar hemifrån. Vi får helt enkelt se detta som en tuff men god träning;) Men ack så hjärtskärande det är...

Vad som värmer ett mammahjärta extra mycket dessa dagar är när vänner och familj står där på Kastrup klockan 6.00 och faktiskt välkomnar tjejerna till Sverige en helt vanlig vardag. Vilken lycka för oss på andra sidan jordklotet att det finns en hel uppsjö med härliga människor som fakiskt tänker på våra döttrar denna dag! Ett stort tack till er alla!

Vi lämnade av tjejerna på flygplatsen efter en bra stunds tårdrypande hulkande gråt. Hjärtat kändes som att det höll på att brista och under hemvägen i bilen var tystnaden kompakt och tankarna vandrade för oss båda. Stina och Maja hade minsann inte haft det så tungt, visade det sig senare. Maja hade fått fotmassage i någon fin lounge och Stina mumsade gratis snacks. När vi var uppe vid 2-tiden på natten för att kolla så att allt gick bra till i Doha där de skulle byta flyg, så åkte de golfbil inne i flygplatsen och hade världens äventyr. Så det gick verkligen ingen nöd på tjejerna, inte alls som det gick på de stackars föräldrarna...

Men nu har de landat i huset utanför Varberg med farmor, kaninen Kolan, kompisar och en härlig släkt. Allt verkar vara toppen och vi sitter här lite förvånade och förstås väldigt lättade över att allt har gått så bra! Nu gäller det att öva på att vara en liten familj och faktiskt njuta av det! Det ska nog gå bra även om halva hjärtat just nu befinner sig i ett hus utanför Varberg!

Hela det fantastiska gänget som mötte upp på Kastrup 06.00.
Hela det fantastiska gänget som mötte upp på Kastrup 06.00.
Läs hela inlägget »

Varenda timme och varje minut har vi de närmaste dagarna bara ägnat åt att vara här, nu och tillsammans. Tidpunkten då Maja och Stina åker hem till Sverige närmar sig med stormsteg och strupen snörs ihop så fort jag tänker på det! Alltså tänker vi inte på det...så har vi gjort tidigare när vi haft besök och så gör vi nu och det fungerar! Imorgon bär det av till flygplatsen för att vinka av våra älskade "ongar" för avresa till Sverige. Inte alls kul...nu dröjer det en och en halv månad för mig innan jag återser dem och för stackars Ubbe dröjer det mer än tre månader. Tufft och väldigt, väldigt tomt! Men nu är det som det är, vi har valt situationen och det är bara att bita ihop...som tur finns det ju fantastisk kommunikation nuförtiden och en snäll familj som hjälper till på hemmaplan.

De senaste dagarna har minst sagt varit intensiva. Här ska upplevas till sista stund. Förutom ett antal surfstunder så har vi varit ute på snorkel/dyktur  med vänner och där fick tjejerna blodad tand så de har hunnit med två dyk de senaste dagarna och det lyser ur ögonen på dem när de berättar om den häftiga undervattensvärlden. Låter helt magiskt! Skulle tro att det blir en fortsättning på detta under nästa säsong.

Glada nybörjardykare!
Glada nybörjardykare!

Lilla Pippi känner nog av våra planer för hon har varit väldigt orolig den senaste tiden och legat precis utanför dörren hela nätterna liksom för att vakta. Men lilla "Pippiluring" får allt stanna kvar i hennes miljö och nästa säsong kommer det att bli sååå roligt att träffa henne igen. Längtar redan och bävar så inför morgondagen...hualia!!

Läs hela inlägget »
Ny frisyr i på gång. Ny frisyr i på gång.

Ja, att vara hotelldirektör är just precis allting annat än att vara just direktör. Uppgifterna varierar från dag till dag och det är verkligen kul och ibland lite klurigt. Det kan handla om, var man kan äta god mat, köpa frukt, hitta till ATM, köpa flip-flop, underkläder eller kanske bara få transport från a till b. De senaste dagarna har det varit lite ovanliga saker som ingått i hotellservicen. Olle behövde en hårklippning med trimmer och givetvis ställer hotelldirektör Ubbe upp. Någon dag senare fick en gäst problem med sitt öra och som tur är har vi ju då tillgång till hotelldirektör/apoteksägare Janaka som kan hoppa in och serva med lite örondroppar. Galet omväxlande och väldigt, väldigt roligt! De där små guldkornen är inte svåra att hitta när man har så sköna gäster som vi har. Senast idag fick vi hit en härlig familj som helt resolut packat en hel resväska full med mat till OSS! Totalt otippat och totalt underbart!!!! Kaffe, mängder av ost, LEVERPASTEJ, choklad och BREGOTT och OSTBÅGAR med mera. Så nu kanske till och med gästerna får en alldeles extra svensk guldkant på frukosten! Otroligt gott och så otroligt lycklig man kan bli av ...mat!!!

Otroligt lyxig gåva!
Otroligt lyxig gåva!

Finaste julklappen i år utan konkurrens, var ett underbart kort av vår favorithund hemifrån. Våra vänner och grannar har en ljuvlig Flatcoated retriever som heter Jippie. Och det är faktiskt på grund av henne som jag en gång för längesedan tänkte att -"Ska jag någonsin starta ett företag så ska det heta Jippie".  Jippie är en sådan härligt pigg och lydig hund med en liten räv bakom örat så henne blir man alltid glad över att se och just den känslan tycker jag att själva ordet Jippie förmedlar. Hoppas verkligen att vi har lyckats få med en liten gnutta av detta till vårt hotell, Jippe the villa. Så nu med all rätt, fina Jippie står du på hedersplatsen på hotellet, där vi alltid kan känna den där känslan när vi tittar på dig kära "upphovshund". Välkommen till Jippie the villa!

Läs hela inlägget »

2017

Jag vet inte hur det är med andra, men jag är en rastlös själ som väldigt lätt tröttnar på vardagen. Jag är nog en ganska trevlig person och lätt att umgås med, tror jag, men att leva med mig nära inpå, det är inte helt lätt. När man är så rastlös och hela tiden letar nya kickar. Ni förstår kanske nu vem det var, först och främst, som drog iväg familjen till Sri Lanka. Det är jag som är gasen i vårt äktenskap och Ubbe är förstås bromsen! Vi kompletterar varandra men jag kan bli, ack så jobbig. Den som lider mest i det här förhållandet över att jag ständigt gasar, är nog jag själv...

Och varje gång jag är sugen på ett äventyr, litet som stort, så går det ju inte att dra med familjen till ett främmande land i ett och halvt år. Nej, efter 48 år i livet så försöker jag nu leta upp små äventyr, för att få till en vardag som är ganska ok och ett sånt äventyr var jag med för några veckor sedan.

Jag och min syster samt bådas döttrar drog iväg för att prova på sup, eller standup paddling som förkortningen egentligen betyder. Man står på en bräda med en paddel och försöker klara sig så länge som möjligt utan att göra någon snygg liten piruett och drutta i. Ah, det är väl ungefär det som det handlar om. Vi åkte utmed en å cirka 1,5-2 tim. Men du milde göta petter, vad detta var roligt! Alltså, både ett och två ofrivilliga snedsteg togs emellanåt på brädorna, och jag och min syster som ändå är "medelålders" druttade i på de mest akrobatiska elefantliknande sätt, under höga hysteriska skrik. Och inte blev det lugnare när vi väl landat i det iskalla vattnet. En riktig kick och många goda skratt, en helt vanlig vardag!

Det är ju egentligen såna små saker som gör att livet blir mycket mycket roligare och mer värt att leva...Även på vardagarna måste man ju leva, inte bara på helgen, och då gäller det att hitta de små guldkornen även om man inte är på äventyr i Sri Lanka:) Så där har ni ett tips på ett guldkorn i vardagen!

Läs hela inlägget »
Bilden på Pippi som hamnade på Facebook. Bilden på Pippi som hamnade på Facebook.

Det började med att vår hotellgäst Lesley, la ut en bild på facebook på vår fina hotellhund, Pippi. Lesley skrev en kommentar om att hon nu efter några nätter på hotellet äntligen kunde muta Pippi med lite frukost. I kommentarsfältet under bilden var det helt plötsligt en annan kvinna, Sherylee, som skrev att hon kände igen den lilla enörade hunden och nu av en ren slump ramlade många av pusselbitarna från Pippis förra liv på plats.

Sherylee bor tydligen i Hikkaduwa ett stenkast från Babelena house, huset vi hyrde från början när vi kom till Hikkaduwa och där Pippi hittade oss. Denna kvinna visade sig ha haft en roll i Pippis liv och genom henne har vi nu fått en historia om vår fina hotellhund och en förklaring till varför hon är som hon är. 

När Pippi var drygt 4-6 veckor gammal blev hon lämnad av någon tillsammans med sin syster. En kort tid efter gick hennes syster ett tufft öde till mötes då en ödla hittade valparna och åt upp henne, efter det började den också äta på Pippi. Som tur var åt den bara upp hennes ena öra av någon anledning. Den närmaste tiden var Pippi helt ensam och hemlös och det tog inte lång tid förrän det var dags för en kull  valpar. Enligt Sherylee fick hon 9 valpar och därefter lyckades kvinnan fånga in henne och tog henne till en veterinärklink i närheten för att få henne steriliserad. Sherylee och veterinären försökte få tag på någon som var villig att ta hand om den unga tiken men utan framgång. Sherylee fick återlämna Pippi till ett liv på gatan. Under sommaren 2015 när Pippi var 3 år hittade hon till oss och Babelena house. Vi började så smått att prata med henne och ge henne mat. Under tiden hade vi i familjen många diskussioner om hur vi skulle göra, för att bara ge en hemlös hund mat fungerar ju inte på lång sikt, det gör ju bara situationen sämre för hunden. 

Till slut bestämde vi oss för att ta oss an henne och att också försöka få med henne ner till hotellet. Veterinären tillkallades, Pippi blev drogad och därefter vaccinerad mot diverse otäcka saker. Någon dag efter det stängde vi in henne i hennes hundbur, lastade den på en landmaster(typ jordfräs med släp) och körde ner henne till hotellet. Hennes nya bestående hem, som vi hoppades!!!

Dagen efter försvann hon helt under 1,5 dygn. Många timmar av letande och oro för oss alla i familjen. Så helt plötsligt, en tidig morgon är vi åt frukost, ranglade hon darrande in till oss och åt som vi aldrig sett henne äta förut. Hon hade bestämt sig för att bo hos oss. Vilken härlig känsla det var!

Så nu är vi glada att kunna presentera, Pippi, vår hotellhund. En hemlös hund som valde oss och som numera förgyller dagen både för oss när vi är på Sri Lanka och förhoppningsvis för våra gäster!

Nu har Pippi sin sovplats på mattan utanför vårt rum, alltid!
Nu har Pippi sin sovplats på mattan utanför vårt rum, alltid!
Läs hela inlägget »
Ren meditation och tankning i form av blåbärsplockning. Ren meditation och tankning i form av blåbärsplockning.

Jaha, så var den svenska sommaren i det närmaste över och likaså semestern... Dessa veckor som är "sommaren" bara flyger förbi och helt plötsligt är man tillbaka på jobbet och kvällarna blir allt mörkare.

Den vanligaste frågan efter semestern: -Haft en bra sommar?
Ja, det har varit en skön sommar för hela familjen Ternön, skulle jag nog säga. Vi har haft en sommar med väldigt låga krav och väldigt få måsten. Otroligt skönt! Eftersom att vi också hyrt ut huset i två veckor(kan man göra om pengakistan är lite tom;) och bott hos snälla vänner i gäststuga och villavagn har vi varit tvungna att emellanåt inte kunna göra någonting...vilket har varit helt underbart! Jag har laddat batterierna med långa promenader och joggingturer(inte så långa!) i skogen. Blivit peppad och tankad av mängder av människor som jag lyssnat på, bland annat har Sven Melander inspirerat, jag har fått en stor dos tacksamhet efter att ha lyssnat på Magda Gad, mina skratt har ekat i skogen ihop med Skäringer & Mannheimer(podd) och jag har blivit boostad av Magnus Helgesson. Med andra ord har jag fått en stor portion egentid, vilket är så viktigt för mig! Dessutom har vi utan någon större planering, umgåtts med gamla och nya vänner. Många har varit nya bekantskaper som vi lärt känna genom Sri Lanka på något vis. Väldigt kul med nya intryck och nya vänskaper, en härlig bieffekt av vårt äventyr!

Härliga norska vänner på besök, som vi lärt känna på Sri Lanka.
Härliga norska vänner på besök, som vi lärt känna på Sri Lanka.

Så nu vänder vi blad och börjar att ladda för vinterns säsong i Hikkaduwa på Jippie the villa. Det kommer att bli Ubbe som åker cirka 4 månader dit ner för att ta hand om hotellet och gästerna. Som det ser ut nu så kommer jag och tjejerna att komma ner ett par veckor runt jul och nyår. Det ska förstås bli väldigt roligt och härligt att återse hotellet, personalen, Pippi och de vi känner.
Så nu börjar vi tänka i banorna: Vad kan vi ta med ner och vad får plats?...Vad är det absolut viktigaste att ta med från Sverige? Just nu laborerar vi med att "brickbord" som vi hittade på Rusta. Eftersom att det saknas bord till våra stolar utomhus så funderar vi på att försöka få ner ett gäng brickbord för att använda på hotellet. Får väga och mäta och se om, och hur vi får ihop det;) Det gäller verkligen att planera och prioritera när utrymmet är begränsat...

Känns skönt att ha lite värme och sol att se framemot i vinter....
Maja har gjort en liten film om härliga Sri Lanka, klicka här!

Brickbord som eventuellt får flytta ner till Sri Lanka.
Brickbord som eventuellt får flytta ner till Sri Lanka.
Läs hela inlägget »
Här säljs det prylar! Här säljs det prylar!

Ja, så har man då acklimatiserat sig totalt till den svenska vardagen och med allt vad det innebär. Pratade häromdagen med kompisar om Sri Lanka och faktiskt känns det nästan som att vi inte ens varit där...eller i alla fall att det var väldigt längesedan!

I helgen var jag och tjejerna tillbaka på Slottskogens bakluckeloppis för att kränga en del gamla saker som vi inte längre vill ha. Ganska exakt 2 år efter att vi sålde av en del där, för att spara ihop till vår Sri Lanka-resa och där tv-teamet första gången filmade oss. Första bekantskapen med mikrofonmyggor innanför tröjan, en tv-kamera framför näsan och en coachande producent. Tror att vi definitivt sålde mer denna gång utan ett tv-team som flåsade oss i nacken;)

Sedan har jag och syster infört en ny klok sak...nämligen kvalitetstid, bara vi två. Har hunnit med en första träff, utanför Falkenberg, som är mitt emellan där vi bor. Vi tog med oss en fikakorg med goa grejer, promenerade och pratade, pratade och så pratade vi lite till. Värsta "Carinboosten". Funkar alldeles utmärkt och något jag rekommenderar! Funderar mer och mer på det där med att hitta de små guldkornen i vardagen och njuta av dessa. Kanske att jag blivit lite klokare eller kanske är det övergående;)...men just nu känns det gott att leva...just här!

Vilken natur och vilket sällskap...
Vilken natur och vilket sällskap...
Läs hela inlägget »

Torsdag kväll. Vi står och trängs framför en blomstersmyckad scen, solen skiner, barn springer förvantansfullt runt, flaggorna vajar och det är avslutning. När skolans minsta barn sjunger - "vi ska ta över världen, vi ska bli stora, vi ska bli mäktiga" Lalehs låt, då känns det så där härligt. Att få stå här i Sverige på en avslutning och invänta "Den blomstertid nu kommer..." vilken skön känsla...

Fredag morgon, 03.27. Jag vaknar med en hisnade huvudvärk, det känns som att huvudet ska sprängas...på riktigt! Med en gång förstår jag vad det är som händer...än en gång svarar min kropp mig när det bara är fööör mycket. Några käftsmällar på jobbet, dåligt samvete för obesvarade mail och en alltför tyst blogg/facebook/instagram, ansträngd ekonomi, oklarheter om hur hotellet ska drivas, vardagens alla måsten och dessutom en massa onödiga dumma funderingar om allt mellan himmel och jord som inte går att stänga av!
Det är när hjärnan går alldeles för mycket på högvarv och det är helt enkelt omöjligt att koppla från den, det är då som kroppen säger ifrån. Så urbota dumt och korkat och så väldigt svårt att förändra. En gång duktig flicka, alltid duktig flicka...

Söndag kväll och sommarsverige bjuder på sin bästa sida och allt känns lättare. Nu kör vi igen och jag SKA tänka mindre och göra mindre och vara mer här och nu, lovar jag mig själv när jag vilar i sängen och Ubbe tillsammans med tjejerna klipper den vildväxta häcken utanför huset. Nu ska det bli ändring och sommaren ska bli så lång och så härlig. Välkommen "den blomstertid, som nu kan komma"...

Ljuvliga blomstertid!
Ljuvliga blomstertid!
Läs hela inlägget »
Lägg till din egen HTML-kod här.

Visst är det coolt att ha ett hotell på Sri Lanka och visst är det häftigt att då och då svänga sig med titeln hotelldirektör? Men efter många månaders tungt arbete på Sri Lanka visar det sig nu att det blir en helt annan form av  tungt arbete i Sverige. Pappersarbete, regelläsning och deklarationsifyllnad. För när man kommer hem till rediga landet Sverige och har "busat" som vi har gjort, så förstår jag verkligen varför så få svenska människor, som vi, "busar" i Sverige såväl som utomlands.

För vad händer nu? Nu ska ödestimmen slå för hur mycket fel vi "busat" på Sri Lanka. För hur ska hela denna sörjan redas ut? Efter otaliga telefonköer till banken, Skatteverket och Bolagsverket med PWC som bollplank är det nu klart att ingen riktigt vet hur det hela ska hanteras...vilket lämnar oss med att vi själva ska gissa så bra som det bara går! Och då går det plötsligt upp ett stort ljus för mig...hade vi veta detta, kanske vi inte startat detta "busiga" projekt. Alltså, det är därför som så få svenskar "busar"...de vet vad som komma skall...Så trist!

Läs hela inlägget »
En galet laddad och livsfarlig:) Carin bakom ratten på väg hem från en grym arbetsdag! En galet laddad och livsfarlig:) Carin bakom ratten på väg hem från en grym arbetsdag!

Och så kom den där arbetsdagen som laddar mig full med energi och öser kreativa tankar över mig så att jag nästan spricker.

Dagens förmiddag bjöd på ett gäng härliga inspiratörer som berättade om spännande livsresor och kvällen bjöd på ett möte med 18 hungriga nytänkande entreprenörer i kommunens starta-eget skola. (Har jag skrivit om att jag jobbar som näringslivsutvecklare i kommunen?) Vilken fröjd att höra deras tankar och berättelser. Dessa stunder är mitt jobb världens bästa! Men vad händer med en Carin-hjärna i detta läge? Redan innan jag sätter mig i bilen på väg hem med musiken på duktigt hög volym känner jag att min hjärnceller ger sig ut på någon form av kombinerad galopp-hinder-studs-bana. Tankarna tar en galen fart och jag börjar direkt fundera i ett rasande tempo:  -Vilken grym idé, kanske kan vi samarbeta? - Åh, hur kan man sälja in den affärsidé? - Ett sånt företag skulle jag också vilja starta! - Åh, så mycket jag vill göra!

Ubbe frågade mig häromdagen -Vad vill du egentligen jobba med? och la sedan till, -Du är så tröttsam! Då svarade jag honom helt ärligt - Om du tycker att jag är tröttsam så är det inget mot vad jag själv tycker. Och tro mig, det är helt sant!

Man skulle kunna tro att efter 1,5 års äventyr på Sri Lanka med diverse utmaningar, att man då kanske skulle  kunna vara nöjd med en väldigt bra vardag i Sverige. Min stora fundering just nu är: HUR NÅR MAN DIT? Svar på det...någon...

Bjuder på ett riktigt bra citat från dagens föreläsning! Så sant!

Läs hela inlägget »
Skål för en skön vänskap! Skål för en skön vänskap!

Många människor kommer och går i ens liv. En del går snabbt vidare och en del stannar till ett tag för att sedan gå vidare. Men så finns det en del som faktiskt stannar kvar för lång, lång tid. Det är de vännerna som alltid finns där och till en relativt liten insats. I den vänskapen finns en ömsesidig insats och utkomst vilket båda sidorna är helt överens om. 

Jag har en vän som kom in i mitt liv för mer än 30 år sedan via min systers kompis. Paula är en sån vän som jag kan träffa en gång om året eller var tredje år, nästan aldrig tala med i telefon och ändå när vi väl träffas så är det hjärtligt och gärna från oss båda. Samtalet då vi träffas fortsätter helt naturligt där vi avslutade det förra gången vi träffades. Underbart att få träffa henne nu igen efter drygt 3 år.

En sån vänskap som är väldigt vilsam och befriande då det ibland kan kännas som en återkommande kamp att hinna med att underhålla gamla vänner och fånga in nya. Det finns små korn att suga på i det fantastiska liv man har...det gäller bara att leta fram dem emellanåt, Paula är ett sånt korn. Tack för det!

Läs hela inlägget »

Mera mod!

Under veckan som gått har Kungsbacka varit värd för två stora konferenser, en lokal med 600 deltagare och en nationell med 450 deltagare. Båda konferenserna har handlat om det viktiga ämnet, samverkan mellan skola och arbetsliv/näringsliv och samtliga deltagare leter efter inspiration för att vässa skolan ytterligare kring denna fråga.
Eftersom jag i mitt jobb som näringslivsutvecklare jobbar med detta område har veckan varit väldigt intensiv och när jag inte deltagit i arbetet kring konferensen har jag fått möjligheten att faktiskt sitta ner och bli inspirerad av många härliga människor med så kloka tankar.

Under fredagen fick jag återigen höra på Björn Söderberg, en person som verkligen har blivit en stor förebild. Har ni möjlighet att lyssna på honom så gör det! Vilken kille, ingen direkt utstrålning, ser allmänt bortkommen ut på scenen men det han säger är klokt, tårfyllt och får ens hår på armarna att resa sig. Förutom att han gjort ett enormt stort socialt arbete i Nepal under de 16 år han bott där, så har han så många kloka tankar om den svenska skolan. Han menade att dagens skolsystem bara premierar elever/barn som tyst gör sina uppgifter. Skolan måste också premiera barn som visar mod och vågar misslyckas! Vi behöver ungdomar och barn som har mod! Mod att förändra världen och stå upp för sina ideal.

Alla måste vi hjälpas åt!
Alla måste vi hjälpas åt!

Det är så mycket i världen som behöver förändras i framtiden, bland annat när det gäller klimatförändringar och rasism och de som går i skolan nu har en stor uppgift i sitt kommande arbetsliv. Enligt FN har vi  fram till 2030 på oss att förändra jordens klimatförändringar, och hur länge vi har på oss innan rasismen hugger klorna i Europa är det ingen som vet. En väldigt tung tanke men otroligt viktig. Vi måste alla dra vårt strå till stacken i dessa frågor!

När jag satt och lyssnade på honom fick jag så många aha-känslor. Dels attt göra som han, driva ett social företag, fast för min del på Sri Lanka i framtiden och dels att vi måste ladda våra barn med mod att stå upp och våga förändra. Frågan är bara hur?

Vill du veta mer om inspirerande Björn, klicka här

Läs hela inlägget »

Halloj igen, jag/Maja som skriver idag. Gör det som jag brukar göra när jag skriver, lite om vad som hänt på sistone och vad som snurrar runt i huvudet. 
 
Påsklovet var lyckat, jag träffade vänner, festade, umgicks med familjen och åkte till Halmstad. Det gick lite för fort för min smak men det är inte så långt kvar tills sommarlovet nu. Längtar tills man kan gå utanför dörren med de kläderna man har på sig inomhus utan att frysa. Nu vet jag inte om jag någon gång kommer vara nöjd med värmen i Sverige eftersom att jag jämför med Sri Lanka, men det får väl duga. Jag nämnde det innan när jag satt och åt med mamma och pappa. Det är underskattat, solljuset, vilken skillnad det är ändå. På vintern ser man inte solen många timmar men på sommaren går den ner någon gång runt 11. I Sri Lanka kommer man hem från skolan och runt 6 på kvällen blir det becksvart och sen klockan 6 går den upp igen. Varje dag, hela året om.

Tillbaka till påsklovet och Halmstad. Jag var och bodde hos min kusin Evelina, en väldigt actionfylld dag då brandkåren kom på besök. Det är (lyckligtvis) första gången jag sett brandkåren in action på nära håll. Det var nämligen så att när jag stod och tog en dusch så kom Evelina inspringandes och sa till mig att skynda mig ut ur huset. Deras panna hade börjat brinna, så ut sprang jag i handduk och inväntade två stora brandbilar med sirener påslagna. Som tur var så blev det inget allvarligt, men det var då när jag satt i handduk och iakttog brandmännen som jag förstod hur häftigt det måste vara att jobba med det. Eller kanske inte häftigt men mäktigt, att rädda människor som yrke (i princip).  

Detta leder vidare till något jag tänkte på när jag kom hem från Halmstad och sa till mamma och pappa "Jag vill nog bli brandman". Ni vet hur föräldrar har en sådan där blick eller ett visst tonfall som man kan läsa, man vet exakt vad de menar fast de inte vill säga det rätt ut. Som när man visar mamma en fin klänning och säger "Åh va fin den här är!" och mamma ger en blick, man vet direkt vad hon menar. Den blicken gav de varandra innan de sa "Jo visst det kan du bli". Jag vill inte döma föräldrar eller någon. Sedan jag varit 12 så har jag fått höra fördomar kring yrken/jobb, inte bara från mina föräldrar utan från alla människor runt om mig. Klart att jag också har dem, man tänker inte ens på det. Men jag måste bara säga att det förstör så mycket, jag har haft många tankar kring vad jag vill bli. Ett tag ville jag bli konstnär -det kan man inte försörja sig på. Psykolog -då blir man knäpp. Journalist -det är extremt slitigt. Brandman -det får man inget betalt för. Jag vet att lite av det är sant men det spelar ingen roll, om jag älskar att måla så låt mig. När jag blir vuxen och om jag har kvar en passion för att måla så kommer jag antagligen förstå att det blir svårt att försörja sig på att måla men jag fortsätter för att jag älskar det och kanske skaffar ett extra jobb. Men när man får höra att det aldrig kommer gå, gång på gång på gång så ger man upp direkt. 
 
När jag gick i 5:an så pratade läraren om arbeten, hon frågade en av killarna i klassen vad han ville bli när han blir stor. "Fotbollsproffs" sa han med stolthet i rösten. Hon skrattade och sa "Det kommer aldrig hända, du får tänka mer realistiskt". Killen spelar nu i ungdomslandslaget, visst han kanske inte kommer kunna försörja sig på det, men ojj vad han kan gå långt. Det är så fruktansvärt onödiga kommentarer, även om det är orealistiskt, säg inget! Låt oss drömma!
 
Nu har jag sagt mitt för denna gång, måste bara säga att jag tycker det är så roligt att skriva, många som har svarat positivt och det är häftigt att man kan påverka människor bara genom att skriva vad man tycker och tänker. Så fortsätt drömma!  Kramar från Maja 

Läs hela inlägget »
Vårblomman scilla som blygsamt tar plats bland barrväxter! Vårblomman scilla som blygsamt tar plats bland barrväxter!

Just nu är det inte riktigt "guld och gröna skogar" i familjen Ternön. Alla går runt på sitt håll och funderar över livet, den svenska vardagen och hur man ska återanpassa sig. Inte helt lätt att landa i den svenska vardagen efter många månaders lankeisiskt liv, varken för gammal eller ung. MEN...det känns bättre och bättre och lättare och lättare. Inte minst gör den härliga svenska våren sitt med att pigga upp och bidra med både ljus och lite, lite värme...

Tittar man ut och runt blir man helt varm i hjärtat av alla vårtecken. För det är inte mycket i världen som slår en ljus, krispig svensk vår. De små blommorna tittar blygsamt och förskrämt upp ur jorden, studsmattorna tar svulstigt plats i de svenska trädgårdarna och den väldoftande tvätten brer ut sig på diverse tvättställ. Ingen annanstans vill  vi vara denna årstid. Inte ens på Sri Lanka. En härlig och innerlig upplevelse att nu igen få uppleva denna årstid. Kanske mer intensiv just för att vi missade förra...Gott folk, njut av det som spirar och ta hand om varandra!

Ett säkert vårtecken...som doftar ljuvligt!
Ett säkert vårtecken...som doftar ljuvligt!
Läs hela inlägget »
Snart hela familjen i samma säng! Snart hela familjen i samma säng!

Efter 3 månaders längtan efter barn,  föräldrar och man/fru så är det nu äntligen dags för familjens stora återförening. På tisdag sätter Ubbe sina bruna fötter återigen på svensk mark efter nästan 19 månaders vistelse i varma heta Sri Lanka. Det känns väldigt märkligt och sååå skönt. Att nu återigen bli en hel familj för att kunna stötta varandra i att ta bra beslut, få hjälp med att rensa i garaget;) och inte minst kunna turas om med all matlagning, tvätt, körning, handling, tankning, städning...

Säsongen i Hikkaduwa är mer eller mindre över och turisterna blir allt färre. Inte för att vädret blir sämre eller svalare utan för att havet blir alltmer svårbadat ju närmare vår sommar vi kommer. Det blir högre vågor och kraftigare strömmar. Men om man vill ha varmt och är nöjd med endast en strand att bada på så är det läge att åka till Hikkaduwa året om. Nu är det Janaka(vår vän och partner) som håller ställningen på hotellet tillsammans med vår personal och vi ber en bön att det ramlar in lite gäster via booking.com. Känns lite jobbigt och läskigt att lämna VÅRT hotell sådär...men "what to do"? Det är bara att luta sig tillbaka och njuta av den svenska våren, som nu äntligen är i antågande!

Nu tar den sköna Janaka över rodret på Jippie the villa.
Nu tar den sköna Janaka över rodret på Jippie the villa.

Inte bara säsongen är slut utan också den berömda Ubbe/Olle -eran, som varade i hela 3 veckor och, tror jag, var räddningen för stackars hemlängtande Ubbe. Olle kom som en räddande ängel precis när han som mest behövdes och plötsligt var det Knoll och Tott som huserade och tog hand om gästerna på Jippie the villa. Och det gjorde de sååååå bra, till och med Pippi tog några glädjeskutt under dessa veckor. Vi är så tacksamma för att just Knoll dök upp i rätt tid. Stort tack till en ny skön vän!

Bra jobbat, Knoll och Tott!
Bra jobbat, Knoll och Tott!
Läs hela inlägget »

Efter att ha landat i kalla Sverige, i en stressad och tempofylld vardag känner jag ett stort behov och längtan efter att göra yoga. Återvända till min lilla energibubbla och ladda min kropp med den där sköna lugna energin som landar djupt ner i själen.

Jag tror att många med mig behöver yoga och en stund för att ladda sina batterier emellanåt. Så nu kör vi igen....YOGA PÅ JIPPIE THE VILLA!

Jaaaa, i slutet av november kan du slinka undan den svenska gråa vardagen och ta flyget ner till härliga Hikkaduwa, vara med om en toppenvecka på Jippie the villa. Under sön-lör vecka 45, 5 - 11 nov  eller vecka 46 , 12 - 18 nov , är du välkommen för att blomstra, fylla på energi och veckla ut dig! Du kommer att bli boostad av Karin Björnsdotter genom både yoga och föreläsningar, dricka energigivande smoothies, få ayurvedisk konsultation(Vata, Pitta eller Kapha, därigenom ökad förståelse för dig själv), äta god mat och träffa ett gäng härliga människor på Jippie the villa. Under dessa veckorna kommer hotellet endast att användas av yogagäster.

För mer information läs nedan:
Blomstra hos oss med yoga, massage, barfotapromenader och salta havsbad
 
• I paketet ingår 6 nätters boende på Jippie- the villa, i delat dubbelrum med frukost, AC, wi-fi och kostnadsfritt vatten.
• Auyrvedisk konsultation av Dr Prasanga, 45 min
•   Yoga/meditation, 6 morgonpass och 4 eftermiddagspass
• Svensk yogalärare
• Energigivande smoothies inför varje eftermiddagspass
• En eftermiddagsutflykt till Galle fort och Moonstone gruvan
• Massage, 60 min
• Föreläsning om att hitta mod och styrka
• 2 gemensamma middagar, välkomstmiddag på söndag kväll och lankesisk avslutningsmiddag på fredag kväll
 
Priset för paketet exklusive flygresan är 11 000 kronor om du bokar innan sista maj. Efter sista maj kostar det 12 500 kronor. För att yogaveckan ska genomföras krävs minst 6 bokningar. För bokning och mer information maila carin@jippiebyus.se
 
Om Karin Björnsdotter

Karin är utbildad illustratör och efter att ha yogat sedan 80-talet blev det ett naturligt steg att också utbilda sig till yogalärare. Karin jobbar med yogan och kreativiteten som medium för att hitta din inre kraft, hon är en närvarande lärare/instruktör som inspirerar dig till att utmana dig själv och till att våga.
Att yoga och måla har hjälpt Karin genom livets djupare kriser. Hon är till stor del uppvuxen i olika delar av världen och det har fostrat henne till att vara en empatisk person med stort intresse för människor av olika ursprung och historia. Att kunna hjälpa andra att nå sin fulla potential har genom åren blivit hennes ledstjärna. Karin Björnsdotter driver bland annat företaget Korulife http://www.korulife.se/


Om yogan

Karin är utbildad kundaliniyogalärare samt yinyogalärare men har lång erfarenhet av yoga av olika former. Att hon själv fastnade för Kundaliniyoga och yin var för deras djupt läkande egenskaper. Att kombinera meditation, andning med statiska ställningar som i yinyoga eller kundaliniyogans underbara djupt läkande kriyor, mantrasång och härliga meditationer ger henne dagligen kraft och mod.
Karins klasser ger energi, uthållighet och skapar förändring. Hon delar gärna med sig av sin kunskap och vägleder dig utifrån din förmåga att finna lugnet, modet och styrkan.
Förutom de fysiska övningarna, innehåller alla klasser andning, koncentration och avslappning. Självklart är meditation  en  självklar del av undervisningen. Under hennes ledning får du kraft genom yogan till att bearbeta blockeringar, hitta lugnet och din inre kraft
Vill du upptäcka glädjen och kraften i att försätta dig i ett flowtillstånd genom enkla kreativa övningar så kan du ta del av hennes kreativa workshops
 
Om Dr Prasanga

Dr Udaya Prasanga har en Bachelorutbildning i ayurvedisk medicin och västerländsk kirurgi från University of Colombo. Dessutom har han stor erfarenhet av akupunktur, yoga, meditation och Pranic healing. Pranic Healing bygger på principen att kroppen kan läka sig själv. Pranic healers använder kroppens energi för att stabilisera och väcka prana (livskraft). I Pranic Healing ingår bland annat allmän självläkning, rytmisk andning och avslappning. Dr Prasanga använder bara örter som plockas på utvalda ställen på Sri Lanka, till sina egengjorda mediciner/oljor  http://www.ayurvedic.lk/

Under den ayurvediska konsultation kartläggs bland annat livsbeteende, medicinsk historia, behov och vilken energi du tillhör (Vata, Pitta eller Kapha) m.m. Önskas någon form av ayurvedisk behandling av doktor Prasanga som gör kartläggningen, betalas detta separat.
Morgonens yoga/meditationspass består av kraft och energi och under eftermiddagen ligger fokus på kreativitet, inre styrka och flow. Yogan vi tränar under veckan utgår från individen och varje övning anpassas efter personens egna förutsättningar. Alla passen ger möjlighet för var och en att hitta sin nivå.
 
Flygresan till och från Colombo ingår inte i priset. Transfer kan bokas och betalas separat, kostar cirka 650 kronor (tar 2,5 timme från flygplatsen). Möjlighet finns att boka extra nätter före och efter yogaveckan på Jippie the villa. Dessutom skräddarsyr vi turer om någon är intresserad av det före eller efter yogaveckan.
 

Läs hela inlägget »
Vänner som man bara vill bita i! Vänner som man bara vill bita i!

Visst är det väl så att vänner kommer och går igenom hela livet. Men just när man varit borta ett längre tag, som 1,5 år, så tycks det ännu mera sättas på sin spets, det här med vänner... Vissa bara lyckas försvinna och vissa bekanta som man tycker att man tidigare kände frågar knappt någonting nu när man väl är hemma igen. Kanske kan man inte klandra varken de nära vännerna eller de som är lite mindre nära? Livet går ju vidare och det är ju vi som själva valt att ta ett steg bort från Sverige, ett steg bort under en lång tid. Ett steg bort under en lång tid med allt vad det nu kan innebära, både risker och förstås möjligheter. En sorglig känsla...

Jag var på en föreläsning i förra veckan där det var en klok ung människa som poängterade vikten av att omge sig med rätt personer. De som vill en väl, de som tror på en och de som ger energi. Så rätt han har denna unga människa och så lång tid det har tagit för mig att klura ut det!!! Under denna tid som vi varit iväg har jag träffat på en handfull såna där människor som man bara vill stoppa ner i fickan och ibland då och då bita lite i. Ni vet såna där ovanliga själsfränder. Kan inte komma på något bättre ord, men de man träffar väldigt sällan men som man aldrig får nog av. Man blir nästan lite kär...

På fredag ska jag ta ett rejält bett i en sådan person som jag träffade nere på Sri lanka. Ett samtal fullt med energi och positiv anda. Så visst är det så att vänner kommer och går...kanske är det meningen och kanske att det kommer ut något ännu mer värdefullt i den förändringen. Just nu hoppas jag på det!

Läs hela inlägget »

Hotellet är inte bara kysst av den lankesiska solen utan nu också av en skön tavla med en röd pigg mun helt  i metall av härliga Virvla från Varberg. Vi har fått häftigaste tavlan nerlevererad till Jippie- the villa. Kolla in hennes fantastiska coola verk på hemsidan. Man blir så glad när man ser den härliga färgklicken på väggen i receptionen/matsalen. Pricken över i:et, eller en smällkyss som heter duga! Stort tack!

Förutom en härlig kyss inne i hotellet så bjuder trädgården på blommor i alla möjliga färger och former...samt lite annat spännande. Förutom att det nu är varmaste tiden på året så har det kommit en del regnskurar och detta är förstås något som de kära växterna bara älskar! Bästa växthuset! Ljuvliga blommor och lite annat smått och gott kan man nu se i trädgården. Underbart! Idag blir det inte bara en röd kyss på bild utan också en kavalkad av härliga färgglada växter och blommor. Håll tillgodo!

Första ananasen, välkommen!
Första ananasen, välkommen!
Orkiden trivs i trädet vid duschen.
Orkiden trivs i trädet vid duschen.
En hyfsat stor lime...
En hyfsat stor lime...
Läs hela inlägget »

Tjenare, nu är jag här igen! (Maja)

Denna gång tänkte jag berätta lite om skolan. Jag har ingen bra erfarenhet av skolor, har bytt många gånger och har inte haft så många vänner. Men jag har alltid försökt ha hopp till vissa lärare, där har i alla fall alltid funnits en eller två lärare här och där som varit helt fantastiska. De som verkligen brann för det de gjorde och faktiskt menade det de sa. Som när de säger -"Hur mår du?" och faktiskt menar det, sådana lärare gör att jag kan gilla skolan ibland. Men nu på senaste har det varit tomt med dessa lärare, jag tycker nästan att skolan är ett skämt. Lärare skyller på elever som inte är studiemotiverade och elever skyller på att lärare är kassa. Jag har ingen lösning men jag vet att alla måste hjälpa till, föräldrarna kan inte bara blint lyssna på sina barn och stå på deras sida och lärare måste också försöka tänka utifrån elevernas perspektiv. Det är en besvikelse att komma hem från Sri Lanka och börja gymnasiet och så blev det sådär trist igen, men det blir väl bättre... Då betyder sådana små grejer väldigt mycket, som häromdagen när en tjej i min klass sa att mina kläder var fina eller bara en vanlig sak som att någon håller upp dörren för en. Eller när man gör en sådan där felbedömning om någon man inte känner och tänker att hon/han är nog oskön men sen visar de motsatsen, det gör min dag. 

Igår var det Internationella kvinnodagen och det är en så´n dag när man som tjej ska tanka energi och tänka på alla starka kvinnor som finns nu och funnits. Jag och Stina peppade varandra! Härligt med en syster|<3
 

Tillsammans är vi starka!
Tillsammans är vi starka!
Läs hela inlägget »

Som en liten snödroppe, en frusen blomma som motvilligt tittar upp ur marken. Den lilla knoppen som lojt hänger som ett litet huvud på sitt skaft. Precis så känner jag mig just nu. Jag står där i den kyliga mars, i vardagen här i Sverige. Men huvudet är inte alls på skaft och det är en aning motvilligt som jag just nu deltar i vardagen...Tankarna maler, men jag fick en dos energi och samlade tankarna under morgondagens yoga...

Men livet rullar på och till vår stora glädje så är Olle, i detta nu, på väg ner till Ubbe. Ett sällskap han så gärna vill ha och behöver. Olle, bästa "lekkompisen" ska stanna i 3 veckor och sällskapa min kära man och barnens pappa, vilket han verkligen förtjänar! Sista veckan har handlat om att handla på oss saker som vi kan skicka ner med Olle. Krokar i alla möjliga former, Marabou chokladkakor, filmer, hundgodis till lilla Pippi(som tydligen också känner sig som en liten snödroppe och inte ens springer längre) och dessutom en cool tavla som vår lokala konstnär Virvla, har gjort. Hon har varit och hälsat på Jippie the villa och tyckte att vi skulle ha ett konstverk av henne där. Det kommer att bli hur snyggt som helst när den kommer på plats!


Nu laddar jag för en ny arbetsvecka och försöker att inte fullständigt duka under denna  vintersvängen som helt plötsligt tog fart. Gillar inte...

Läs hela inlägget »

Nästan 2 veckor sedan jag landade i Sverige, februarivädret och i en "vanlig" svensk vardag. För att sammanfatta den perioden skulle jag kunna skriva grått, många eldar i öppna spisen och många måsten. För så måste det förstås bli när mycket ska fixas och beställas för att familjen ska kunna återgå till en vardag i Sverige.

Men tankarna när jag står i garaget och plockar i alla saker som vi glömt och som fortfarande inte fått någon plats inne i huset, går till Sri Lanka-tiden och vad jag egentigen fått med mig efter detta "äventyr". Vad har jag lärt mig och vad kan jag faktiskt ta med mig hit, till ett helt vanligt liv i Sverige? Inte helt lätt att svara på den frågan. När vi var på Sri Lanka trodde jag kanske att vi ändå kommit ifrån shoppinglust, slit och släng och prylfixering. Men nu när vi kommit hem och gamla halvmoderna kläder plockas upp ur flyttlådorna så vill i alla fall jag bara springa till närmaste shoppingcenter och sätta sprätt på en massa pengar, alla vissna torkade krukväxter vill jag byta ut mot nya pigga varianter och våra slitna möbler vill jag genast  slänga ut och inhandla nya moderna på något hippt möbelvaruhus. Och det känns ju inte så bra...

Så var ska vi lägga ribban efter denna resa och har vi egentligen lärt oss något? Kanske lite tidigt att svara på den frågan. Men kanske är det så att vissa saker kan man aldrig helt ändra, man får ta små steg som också fungerar i en svensk vardag. Men det som jag säkert vet att vi fått med oss är att banden till familjen är starka och viktiga för oss alla fyra, och just nu är jag så tacksam och glad för den lärdomen. 

Läs hela inlägget »
Visst blev det hur bra som helst? Kom gärna förbi och se det live! Visst blev det hur bra som helst? Kom gärna förbi och se det live!

Jaha, så har de två första arbetsdagarna blivit avklarade. Jag kan inte säga annat än att det har varit jobbigt...nästan som en liten käftsmäll och så detta dystra dimmiga februariväder upptill. Men det känns ändå bra att komma igång och kul att träffa så många härliga kollegor igen. På riktigt, back in business!

I Hikkaduwa och på Jippie the villa händer det också en del. Ubbe pinnar på därnere och servar gäster och fixar med lokaler. Nu är den finfina målningen färdig, som Karin har gjort på muren utmed vägen. Ingen kommer någonsin gå förbi Jippie the villa och undra vad hotellet heter. Nu är det hur tydligt som helst. I stora gröna bokstäver lyser vår glada logga. Helt enkelt underbart, och ännu mer härligt är det ju när en av våra gäster erbjuder sig att måla den. Det värmer gott i en hotelldirektörs hjärta kan jag lova...

Äntligen så har de omdiskuterade palmstubbarna nu också kommit till användning. Innan jag åkte hem sprayade jag de sex mest raka och jämna i vit sprayfärg. Nu är de torra och fina och får agera piedestal för växterna i de virkade krukorna inne i samtliga rum. Hur nöjd som helst känner jag mig och min käre man verkar faktiskt också ganska nöjd med arrangemanget efter många diskussioner. Små, små pusselbitar som läggs på plats och ytterligare ett gäng bitar väntar...men tålamod är ju en dygd och nu får vi ta en sak i taget...

Läs hela inlägget »
Hemma i härliga vinterSverige, -8 grader. Hemma i härliga vinterSverige, -8 grader.

Ibland kommer det över mig, att tänk vad livet skulle vara lättare om jag bara hade valt den breda vanliga vägen som majoriteten faktiskt väljer. Istället för att ta den krokiga smala vägen där så få går... Speciellt känner jag detta när jag de senaste dagarna står med flyttlådor upp till anklarna i vårt hus, där allt verkligen är huller om buller. Saker som till exempel hudlotion, förvaringsburkar och värmeljus trängs tillsammans med gamla bankpapper och nylonstrumpor i alla möjliga färger. Detta är priset jag och vi betalar för att ta den där krokiga smala vägen. Just där och då går funderingarna...är det verkligen värt det?...Men jag vet att senare så finns inget annat alternativ för mig, jag måste välja den smala krokiga vägen och efter ett tag är det verkligen värt det och nödvändigt för mig, för att kunna leva ett liv som tillfredsställer mig! Men ack så tröttsamt emellanåt...Som tur är har jag en familj som hänger med mig på de där krokiga vägarna och det är jag så lycklig för!

Vad är då viktigast när man kommer hem efter dryt 1,5 års vistelse på Sri Lanka? Förutom att få lukta och pussa på de underbara "ongarna" så faktiskt helt otippat, inte maten!!! För mig var det den där sköna känslan av att dricka kallt och klart vatten direkt ur kranen. Vilken lyx, gång på gång var jag tvungen att bara lapa detta underbara fräscha vatten som helt naturligt strömmar ut ur kranen. Som nummer två på att göra listan kom helt självklart...klippa mig. Det hänger på håret, nästan helt bokstavligt! Är man inte fin i håret så finns det inga kläder som kan kompensera detta! Alltså, så idag har jag klippt och slingat håret och simsalabim, vilken pingla jag helt plötsligt blev;) Lyx och välmående i ett! Nu känner jag mig rustad att möta arbetslivet på torsdag. Kungsbacka, here I come!

Styrkan sitter absolut i håret!
Styrkan sitter absolut i håret!
Läs hela inlägget »

Dags för mig (Maja) att rapportera igen, från kalla och dessutom snöiga Sverige. Nu är det nästan en månad sedan som jag skrev och det har rullat på sedan dess, desto längre tiden går desto mer kommer man in i den svenska vardagen med skolan, aktiviteter och vänner. Jag har åkt fram och tillbaka mellan Halmstad och Varberg på helgerna och Varberg och Kungsbacka på vardagarna. Nu fattar jag varför pappa tycker att det är så jobbigt att pendla mellan Varberg och Göteborg varje dag, jisses. Häromdagen hoppade jag på tåget till Kungsbacka och fick världens panik när jag kom på mig själv att jag somnat, är lite rädd att jag någon gång ska somna och vakna upp i Göteborg. 

Den stora nyheten nu är ju att vi faktiskt börjar närma oss en hel familj på samma kontinent. Igår kväll åkte jag, Stina, grannen Mia, mormor, morfar och moster Bettan upp till Landvetter flygplats för att ta emot min älskade pepparkaksbruna mamma. Kändes helt underbart att få krama henne och känna hennes doft ”live” istället för att sniffa på hennes sjalar eller koftor här hemma. Fast jag kunde ändå inte vara glad fullt ut när jag visste att pappa var kvar på andra sidan jorden, men jag vet att han är stark och att han har Pippi och massa andra härliga människor där. 

Så när vi hämtat hem mamma till lilla Kärradal så blev det lite mat och tårta, eld i öppna spisen (underbara 23 grader i huset) och en allmänt mysig kväll.

Så idag var vi tvungna att hasa oss ut ur det varma huset och ut i de hemska minusgraderna mot Coop. Mamma körde bil första gången på ett och ett halvt år, jag var inte helt avslappnad i sätet bredvid men det gick bra hela vägen. Efter en ganska lång dag så ska vi nu sätta på en film och bara mysa ner oss i soffan. 

Ha en bra fredagskväll, kramar Maja :)

Läs hela inlägget »
Finfint sängöverkast gör sig fint på den stora väggen! Finfint sängöverkast gör sig fint på den stora väggen!

Tick, tack, tick, tack...tiden rullar obönhörligt på och jag kastas mellan att ömsom vilja hinna med så mycket som möjligt och ömsom att bara lukta, titta och njuta av att vara här. Ena sekunden brister mitt hjärta av längtan till barnen hemma i Sverige och andra sekunden stiger tårarna i ögonen när jag tänker på allt jag måste åka ifrån. Tänk om man ändå kunde stanna tiden...

Nu är det som det är, jag och Ubbe har bestämt oss för att njuta "ändå in i kaklet" och det tänker vi göra...så det så. Allting löser sig och detta är faktiskt något som vi valt själva och vi ångrar oss INTE!!

Idag har listan över vad som måste göras blivit lite kortare...tur att det är två dagar kvar innan jag lämnar härliga Sri Lanka för ett kyligare men ett såååå lyxigt Sverige. Vi har hängt upp finaste handsydda sängöverkastet på övervåningen och jag har börjat vitspraya palmstubbar som ska in i rummen. Att ha ont om tiden är ibland en bra sporre;)

Trots fullt schema kommer det stundande avskedet över mig lite då och då. Någon sa att det är nyttigt att längta efter varandra...säkert så sant men också säkert så hjärtslitande...

Viktigt med njutningsstunderna...
Viktigt med njutningsstunderna...
Läs hela inlägget »
Konstnären med "ölsupportsman";) Konstnären med "ölsupportsman";)

Jag har sagt det innan och jag säger det igen...vi har de bästa gästerna man kan önska. Visst kan ett hotell vara fint, med god frukost och bra service, men ett hotell blir aldrig personligt och inbjudande utan härliga gäster. Och det har vi...i mängder! Vilken fröjd det är att få träffa dessa intressanta människor och höra om deras historia. Just nu har vi Karin och Pehr på besök från Kungsbacka som förutom att de är enormt trevliga så är de också väldigt drivna och kreativa. Så nu har Karin bestämt sig för att rita vår logga på muren på hotellets utsida. Hur fräckt som helst och man blir väldigt tacksam för att någon på sin semester faktiskt kan tänka sig att offra ett gäng timmar för hjälpa oss. Stort tack...och det kommer att bli jättefint! Bild på det färdiga konstverket kommer senare...

Förutom gästerna inne på hotellet så har vi också en del ofrivilliga gäster utanför hotellet. Bland annat en lite skränig tupp som gärna vill höras runt 4-tiden på morgonen. Tyvärr håller den till precis utanför vår lägenhet, vilket gör att dess skräniga "kuckeliku" genljuder väl i vårt sovrum. Charmigt kan en del tycka, och ja, litegrann kan jag tycka. Men ibland är det faktiskt lite "tuppmordsvarning" vid just denna tiden på morgonen. Så just nu precis innan sängdags sänder jag en liten tanke just till den skräniga tuppen i, Hikkaduwa, att vara lite extra morgontrött imorgon. Det är ju ändå lördag!!! God natt på er!

Där sitter den lilla morgonpigge tuppen och laddar...
Där sitter den lilla morgonpigge tuppen och laddar...
Läs hela inlägget »
Inför en härlig helkroppsbehandling. Inför en härlig helkroppsbehandling.

Vilken energiboost tisdagen bjöd på då!  Man säger ju att "Det ska vara gött att leva" och idag har det varit riktigt gött att leva.

Eftersom att vi nu under februari faktiskt kan erbjuda våra gäster massage här på Jippie the villa så måste förstås även vi testa på lite olika massager, just bara i studiesyfte;) Så idag slog vi till med varsin helkroppsmassage och dessutom fick det bli en liten fotmassage som pricken över i:et. Helt ljuvligt var det förstås.  Vi studsade ut, kände oss oss 10 år yngre och med fötter som en barnrumpa. 

Kvällen avslutade vi i sköna gästers sällskap med ett glas vin och lite god mat och sedan var minsann denna dag slut. En riktigt skön tisdag med lite go påfyllning för både kropp och själ...

Fullständigt avslappnad!
Fullständigt avslappnad!
Läs hela inlägget »
Perfekta lilla golvlampan utanför gästtoan. Perfekta lilla golvlampan utanför gästtoan.

På vägen till Kandy finns det så finurligt som tre olika byar som helt specialiserat sig på lite olika saker. En by som säljer mängder med cashewnötter, en by som tillverkar ofantligt fina rottingsaker och en by som säljer bilsäten. Ja, de säljer faktiskt bilsäten till minibussar. Köper man en minibuss här så ingår inga säten utan då åker man, förslagsvis, till "bilsätesbyn" och köper ett par passande säten till sin lilla minibus. Helt självklart!

Nu när vi åkte runt så var vi ju tvungna att stanna till i "rottingbyn". Helt otippat så hoppade vi över "bilsätesbyn";) För är det något som är fint i inredningsväg så är det just rotting, som både jag och Ubbe gillar. Här finns fina rottingmöbler helt gjorda för hand. Fynden denna gång blev en fin lampa till hotellet och äntligen hittade jag små brickor gjorda av blad som vi ska ha att sätta hotellrummens glas på. Det känns viktigt att vi inte bara säger att vi vill vara miljövänliga och att vi också visar detta i bland annat inredningen!

Återvunnen disk med återvunna konservburkar som pennställ. Hur snygg som helst, tycker jag!
Återvunnen disk med återvunna konservburkar som pennställ. Hur snygg som helst, tycker jag!

Sedan som kronan på verket denna lördag, så har nu den fina "illblåa" receptionsdisken blivit färdig. Jag är jättenöjd och tycker att den blev väldigt fin där, Ubbe är lite mindre nöjd-men han vänjer sig...så är det ibland med honom. Han behöver lite tid och sedan vips, så tycker han att det blev riktigt bra!

Så nu kan vi ståta med en receptionsdisk också, nästan som ett riktigt hotell;)

För övrigt kanske vi kan få ett råd från någon av er, kloka läsare. Har försökt många gånger nu att anmäla Jippie the villa till Tripadvisor och varje gång har vi blivit nekade utan någon uttalad anledning. Någon av er som kanske har något klokt förslag hur vi ska göra? Känns ju bra att vara med där framöver!!!

Läs hela inlägget »
Regntunga skyar utanför Kandy Regntunga skyar utanför Kandy

Ja, så var vi då påfyllda med ny energi,nya intryck och ett par spännande funderingar inför framtiden. Vi har varit en sväng upp till vackra Kandy i bergen i centrala Sri Lanka, en sisådär 20 mil härifrån. Kandy som också kallas "den heliga staden" och blev ett världsarv på Unescos lista 1988. Här hittar man det berömda Tandtemplet, där enligt buddhisterna Buddhas tand ligger, därför är förstås Kandy är en helig stad för miljontals troende buddhister.

Tja, nu var det var ju inte därför som vi var där utan för att träffa på en god vän till oss, en entreprenör med en drivkraft något utöver det vanliga. Han har under några år förädlat en bit mark utanför Dambulla som han nu ville visa oss.

Kanske ett ställe i framtiden för att ladda batterierna och hämta ny kraft!
Kanske ett ställe i framtiden för att ladda batterierna och hämta ny kraft!

Platsen som han visade för oss var helt magisk. Ingenstans kunde man se några byggnader eller grannar och det enda man hörde var fåglarna och vattnet från en liten bäck. Väldigt harmoniskt och så vackert. Överallt på området hade han planterat en mängd frukter som han visade för oss. Det var passionsfrukt, citron, carambole, apelsiner, mango, lime, anoda, drakfrukt m.m. Imponerande och så spännande tankar som vi spånade fram inför framtiden, där och då. Ibland om man bara låter saker komma till en, så kan så mycket spännande ske...

Nu är vi tillbaka i lilla Hikka igen med många idéer, ny energi och med en låda frukt samt en stor säck med ännu mer frukt. Flera frukter som vi inte ens kan namnet på, kanske är det läge nu att testa lite nya frukter och juicer på våra stackars hotellgäster;)

Anoda, carambole, stooor citron och någon brun liten rackare!
Anoda, carambole, stooor citron och någon brun liten rackare!
Läs hela inlägget »

Tjenare! Nu är det jag som skriver (Maja), ska helt enkelt försöka sammanfatta allt som hänt för både mig och Stina sedan vi åkte hem till Sverige. Det är en hel del att ta in, jag har fortfarande svårt att fatta att vi inte ska tillbaka hem till Sri Lanka på ett bra tag. Jag ska börja från början iallafall.

Resan från Sri Lanka till Köpenhamn var jobbig, inte på det sättet att vi var två ”barn” som reste själva runt halva jorden utan att vi visste att vi inte skulle få träffa mamma och pappa på ett bra tag. Jag, som storasyster, försökte hålla mig samman så mycket som möjligt och trösta Stina samtidigt. När vi efter 15 timmars resa landade i Köpenhamn förväntade vi oss farmor stå där med sina skyltar som hon förberett men vi blev lyckligt överraskade när vi såg kusinerna, grannarna och farmor. Kärlek i mängder och kramar för att hålla värmen, satans kallt. Första natten spenderades hos farmor och farfar i Halmstad, vi åkte till Maxi och handlade. Förstår ni att man kan handla mjölk, trosor och batterier i samma affär?! Natten var inte den bästa, helt knäpptyst, ingen AC, inga ekorrar, ingen fläkt, bara mina egna andetag...

Sen var det dags att åka hem hem till lilla Kärradal. Det kändes fel att stiga in i huset utan mamma och pappa. Det tog inte lång tid innan det mesta var upplockat från garaget och vi hade gjort det som hemma (eller det är ju hemma). Vi var med kompisar, shoppade och njöt av mat och godis. Jag och Stina har sovit i samma säng de flesta nätterna, vi har haft ganska blandade drömmar/mardrömmar och på kvällen innan man somnar är då man/jag börjar tänka för mycket och då är det skönt att ha någon bredvid.

Sen var det dags, det jag försökt förtränga, skolan. Jag har börjat på en ny skola tre gånger de senaste 3 åren, men man kan aldrig bli van eller öva bort den ångesten och nervositeten man får första dagen när man ska börja skolan. Farmor och Stina åkte med mig dit på morgonen men resten av dagen var jag själv med min nya klass. Jag klarade mig bra, det händer så mycket att man inte hinner tänka utan mest bara iaktta och ta in allt runt om en. Det var/är faktiskt jävligt jobbigt, har aldrig varit med om det innan, att inte ha sina föräldrar där när man ska göra något som är lite ”tyngre”. Nu skyller jag inte detta på dem, så ni behöver inte tro att de har tvingat mig och Stina att göra detta. Så mycket fantastiskt vi har upplevt och lärt oss under tiden i Sri Lanka. Jag ångrar mig inte för en sekund. Vi har skypat ganska mycket men det är verkligen inte samma sak, när man får den där ångestattacken klockan 10 på kvällen innan man ska somna och gråter så mycket att man inte vet vart man ska ta vägen. Då är allt man vill, att få en kram av mamma och pappa.

Som tur är har vi världens bästa människor runt om oss, kompisar, kusiner, släkten och grannar. Det som jag och Stina går igenom nu vill jag inte gå igenom igen men det får en att tänka på de där små sakerna som man inte tänker på, som när man kommer hem från skolan och mamma/pappa frågar ”hur var det?” eller bara ”vad fick ni till lunch?”, det gör så mycket.

I allafall, Stina har sina sköna kompisar från sin gamla skola som hon börjat på nu igen, sen har hon också startat med fotbollen. Verkar som ett skönt gäng med tjejer. Är så tacksam att Stina trivs och har sina vänner. Jag antar att jag tar platsen som hennes mamma lite för ofta, hon är mitt allt.

Hittills så rullar allt på, skolan funkar som den ska, farmor tar hand om oss och vi försöker att inte frysa ihjäl på morgonen när man tappar känseln i benen och hackar tänder. Nu i helgen ska jag träffa en kompis och ha en myskväll, antagligen plugga lite också. Stina ska åka till sina kompisar och sova där och sen på söndag blir det fotbollsträning utomhus…är inte så avis på henne;)

Ha det bra allihopa så ses vi nästa säsong i Sri Lanka, längtar redan :)

Läs hela inlägget »

Skulle faktiskt påstå att jag är mer lycklig på Sri Lanka än hemma i Sverige! Man skulle kunna tro att det kan bero på de svajande palmerna, ljumma vågorna, härliga klimatet, all underbar frukt eller glädjen i att vara en hotelldirektör;) Nej, sanningen är stunderna av lycka som kommit till mig allt oftare här än hemma, enbart beror på att det har funnits mer av tid. Mer tid till att på riktigt umgås med familjen, mer tid till att bara njuta av stunden och mer tid till att bara vara. Jag säger inte att det är hemligheten till att känna lycka...men för mig är tillgången till tid helt avhängig hur lycklig jag känner mig. Hur ska man annars hinna känna känslan av lycka? Det är ju helt omöjligt när man stressar till ett morgonmöte, sitter i bilkö till Maxi, hämtar barnen i skolan eller står och steker falukorv medan familjen hungrigt väntar vid bordet. Ni kan säga vad ni vill, men för min del känns det som att jag tagit ett litet steg i min personliga utveckling under tiden här på Sri Lanka och jag är så tacksam...

Till sist vill jag också uttrycka min tacksamhet över dagens sköna gäster från Lindome som levererade tre styck finfin stekspadar från IKEA. Då kan man också känna lycka;) Tack Nina och Camilla, imorgon blir det pannkaka till frukost med alldeles nya stekspadar från IKEA i Kållered. Kanske kan det göra någon av gästerna en aning mer lyckliga?

Läs hela inlägget »
Härliga hotellgäster! Härliga hotellgäster!

Tänk vilket underbart jobb vi har som hotelldirektörer...dock kanske inte de vardagliga sakerna såsom att köpa frukt, kolla städningen, brygga svenskt kaffe eller att snickra på vår tilltänkta receptionsdisk. Nej, det som förgyller en hotelldirektörs vardag är de där små sakerna som man kan leva på och njuta av länge. Fredagskvällen var ett så´nt tillfälle. Då ville samtliga gäster på Jippie -the villa gå ut och äta tillsammans med oss!!!! Otroligt trevlig samling och härligt samtal som kan göra den minsta lilla hotellägare mallig. Vilka gäster vi har!

Igår morse fick vi ett litet paket av vår nattvakt. Det visade sig att sötaste Lester och Naima(6, 9 år) hade innan avresan till flygplatsen under natten lämnat ett litet brev och en ursöt sköldpadda till oss...deras kompisar;) Man blir ju hur rörd och glad som helst. Vilka underbara gäster vi har! Så nu pryder den lilla sköldpaddan hyllan i trappan och varje gång vi går förbi blir vi påminda om de härliga gäster som vi haft och alla de härliga som ska komma. Dem ser vi verkligen framemot att få träffa!

Underbara ungar!
Läs hela inlägget »
Avslappnat på Sri Lanka! Avslappnat på Sri Lanka!

Nu har vi korat vinnaren av kategorin bevingade ord på Sri Lanka. En kategori som vi precis kommit på och som har en självklar vinnare. Vinnaren är Amila på restaurangen "Harbour" som härom kvällen kläckte ur sig "What to do?"(ungefär Vad kan göras?). Detta efter att vi beställt en flaska rödvin och han istället serverat oss tre glas vin. Därför hade han nu ingen hel flaska vin att ge oss och då frågade han oss så klart "What to do?" med ett snett litet leende. Precis, vad kan han göra?  I Sverige skulle vi tycka att han kan göra mycket. Fixa fram en annan flaska, erbjuda ett annat vin m.m. Men här är det självklart att både fråga sig själv och gästerna "What to do?". Dess ord passar så bra till så många situationer som händer här dagligen. Som till exempel när vi beställde stolar och bord till vår lägenhet. Det dröjde i runda slängar 2 månader innan de kom. Efter att vi fått besked om att de skulle komma flera gånger så vips en dag kom de bara och då betalar man utan att nämna ett ord om de extra månadernas försening. Så "What to do?", då? Inte mycket, bara att vänta så löser det sig...Eller när glaspartierna skulle monteras i entrén innan vi skulle öppna hotellet. Kom ingen, kom ingen, kom ingen och så plötsligt  häromdagen när vi hade fullt med gäster så monterades de...så "What to do?". Kanske att vi skulle behöva använda dessa ord lite oftare i Sverige, bli lite mindre stressade av saker eller människor som inte kommer i tid eller prylar som inte funkar enligt instruktionerna. Kanske att vi skulle bli lite mer avslappnade! Vad sägs om att testa nästa gång du ska på möte med några kollegor och du dyker upp en kvart försent, stapplar in genom dörren och mumlar med ett leende "What to do?"....Hänvisa gärna till vinnaren av bevingade ord på Sri Lanka;)

Läs hela inlägget »
Förhoppningsvis bästa dataaffären i sta´n! Förhoppningsvis bästa dataaffären i sta´n!

Så plötsligt händer det... inte oväntat sällskap eller någon fin liten lotterivinst utan...datorn dör och det är stört omöjligt att få liv i den igen. Den blinkar inte ens för att ladda. Vilken katastrof och stort elände!! Helt handikappad och är man dessutom lite extra "begåvad"(som jag nu råkar vara) så har man ju förstås ingen backup på alla fina hotelllistor, bokningar, broschyrer eller foto m.m. som jag lyckats spara på datorn. I det läget känner man(jag) sig inte så nöjd och speciellt orolig är jag för att jag är på Sri Lanka. Ett land som kanske inte är det vassaste på teknik, det känns så i alla fall.

Men efter lite googlande, några telefonsamtal och några turer så lyckas vi faktiskt hitta ett ställe som verkar vara...seriöst. Där lämnar jag min älskade dator. Två veckor tar det, blir beskedet. Döm om min förvåning när de ringer mig endast 4 dagar senare! Du milde göta petter, den är färdig tidigare än utlovat...har nog aldrig hänt för oss någonsin här på Sri Lanka att saker kommer eller blir färdiga tidigare än utlovat. Kors i taket och stort tack kära tekniker!

Ja, så sitter jag här nu en helt vanlig kväll och ska skriva lilla bloggen. Hur bra fungerar datorn då...jo, den fungerar alldeles toppen i max 10 minuter och sedan måste jag starta om den, och det händer gång på gång på gång. Ingenting för mitt tålamod alltså, så nu är jag åter bänkad vid den gamla datorn och knappar. Åter till brottsplatsen imorgon för ännu en inlämning! Tröttsamt!

Vår lilla "vakthund" Pippi verkar vara helt under isen och vaktar sämre än någonsin. Förutom att hon nu har ätit upp en av mina flip-flops reagerar hon inte ens på ödlor som vandrar förbi hennes nos. Jag tror att vi kan ge upp hoppet om henne som vakthund. Vi får mer se henne som en utsmyckning i trädgården, typ en trädgårdstomte;) Just nu känns det extra bra att ha en sådan "trädgårdstomte" att ta hand om när de små döttrarna flugit hem. Så vi är faktiskt väldigt glada för den lilla enörade tomten som ligger vid poolen, vakthund eller inte!

Slutligen kommer här en liten filmsnutt från tjejernas resa hem från Sri Lanka och till Sverige! Inte utan att föräldrarna hade, inte bara en utan flera klumpar i hjärtat den natten de åkte, men förstås klarade de det galant och landade mitt ibland härliga vänner och familj! Vilka kontraster, härliga Sverige och härliga Sri Lanka! Fantastiska länder!

Läs hela inlägget »
På väg till flygplatsen. På väg till flygplatsen.

Otroligt vad livet blir mer tomt och tyst när barnen försvinner. Helt plötsligt behöver man inte anpassa sig till när de vill äta frukost eller lunch. En väldigt annorlunda känsla,antagligen precis så det är när barnen flyttar hemifrån. Vi får helt enkelt se detta som en tuff men god träning;) Men ack så hjärtskärande det är...

Vad som värmer ett mammahjärta extra mycket dessa dagar är när vänner och familj står där på Kastrup klockan 6.00 och faktiskt välkomnar tjejerna till Sverige en helt vanlig vardag. Vilken lycka för oss på andra sidan jordklotet att det finns en hel uppsjö med härliga människor som fakiskt tänker på våra döttrar denna dag! Ett stort tack till er alla!

Vi lämnade av tjejerna på flygplatsen efter en bra stunds tårdrypande hulkande gråt. Hjärtat kändes som att det höll på att brista och under hemvägen i bilen var tystnaden kompakt och tankarna vandrade för oss båda. Stina och Maja hade minsann inte haft det så tungt, visade det sig senare. Maja hade fått fotmassage i någon fin lounge och Stina mumsade gratis snacks. När vi var uppe vid 2-tiden på natten för att kolla så att allt gick bra till i Doha där de skulle byta flyg, så åkte de golfbil inne i flygplatsen och hade världens äventyr. Så det gick verkligen ingen nöd på tjejerna, inte alls som det gick på de stackars föräldrarna...

Men nu har de landat i huset utanför Varberg med farmor, kaninen Kolan, kompisar och en härlig släkt. Allt verkar vara toppen och vi sitter här lite förvånade och förstås väldigt lättade över att allt har gått så bra! Nu gäller det att öva på att vara en liten familj och faktiskt njuta av det! Det ska nog gå bra även om halva hjärtat just nu befinner sig i ett hus utanför Varberg!

Hela det fantastiska gänget som mötte upp på Kastrup 06.00.
Hela det fantastiska gänget som mötte upp på Kastrup 06.00.
Läs hela inlägget »

Varenda timme och varje minut har vi de närmaste dagarna bara ägnat åt att vara här, nu och tillsammans. Tidpunkten då Maja och Stina åker hem till Sverige närmar sig med stormsteg och strupen snörs ihop så fort jag tänker på det! Alltså tänker vi inte på det...så har vi gjort tidigare när vi haft besök och så gör vi nu och det fungerar! Imorgon bär det av till flygplatsen för att vinka av våra älskade "ongar" för avresa till Sverige. Inte alls kul...nu dröjer det en och en halv månad för mig innan jag återser dem och för stackars Ubbe dröjer det mer än tre månader. Tufft och väldigt, väldigt tomt! Men nu är det som det är, vi har valt situationen och det är bara att bita ihop...som tur finns det ju fantastisk kommunikation nuförtiden och en snäll familj som hjälper till på hemmaplan.

De senaste dagarna har minst sagt varit intensiva. Här ska upplevas till sista stund. Förutom ett antal surfstunder så har vi varit ute på snorkel/dyktur  med vänner och där fick tjejerna blodad tand så de har hunnit med två dyk de senaste dagarna och det lyser ur ögonen på dem när de berättar om den häftiga undervattensvärlden. Låter helt magiskt! Skulle tro att det blir en fortsättning på detta under nästa säsong.

Glada nybörjardykare!
Glada nybörjardykare!

Lilla Pippi känner nog av våra planer för hon har varit väldigt orolig den senaste tiden och legat precis utanför dörren hela nätterna liksom för att vakta. Men lilla "Pippiluring" får allt stanna kvar i hennes miljö och nästa säsong kommer det att bli sååå roligt att träffa henne igen. Längtar redan och bävar så inför morgondagen...hualia!!

Läs hela inlägget »
Ny frisyr i på gång. Ny frisyr i på gång.

Ja, att vara hotelldirektör är just precis allting annat än att vara just direktör. Uppgifterna varierar från dag till dag och det är verkligen kul och ibland lite klurigt. Det kan handla om, var man kan äta god mat, köpa frukt, hitta till ATM, köpa flip-flop, underkläder eller kanske bara få transport från a till b. De senaste dagarna har det varit lite ovanliga saker som ingått i hotellservicen. Olle behövde en hårklippning med trimmer och givetvis ställer hotelldirektör Ubbe upp. Någon dag senare fick en gäst problem med sitt öra och som tur är har vi ju då tillgång till hotelldirektör/apoteksägare Janaka som kan hoppa in och serva med lite örondroppar. Galet omväxlande och väldigt, väldigt roligt! De där små guldkornen är inte svåra att hitta när man har så sköna gäster som vi har. Senast idag fick vi hit en härlig familj som helt resolut packat en hel resväska full med mat till OSS! Totalt otippat och totalt underbart!!!! Kaffe, mängder av ost, LEVERPASTEJ, choklad och BREGOTT och OSTBÅGAR med mera. Så nu kanske till och med gästerna får en alldeles extra svensk guldkant på frukosten! Otroligt gott och så otroligt lycklig man kan bli av ...mat!!!

Otroligt lyxig gåva!
Otroligt lyxig gåva!

Finaste julklappen i år utan konkurrens, var ett underbart kort av vår favorithund hemifrån. Våra vänner och grannar har en ljuvlig Flatcoated retriever som heter Jippie. Och det är faktiskt på grund av henne som jag en gång för längesedan tänkte att -"Ska jag någonsin starta ett företag så ska det heta Jippie".  Jippie är en sådan härligt pigg och lydig hund med en liten räv bakom örat så henne blir man alltid glad över att se och just den känslan tycker jag att själva ordet Jippie förmedlar. Hoppas verkligen att vi har lyckats få med en liten gnutta av detta till vårt hotell, Jippe the villa. Så nu med all rätt, fina Jippie står du på hedersplatsen på hotellet, där vi alltid kan känna den där känslan när vi tittar på dig kära "upphovshund". Välkommen till Jippie the villa!

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv

Senaste kommentarer

  • linda » Majas torsdagstankar...:  ”Hej Maja Vilken skola gick ni på i Sri Lanka, hittar ingen bra info på nätet? Hu..”

  • Lena Gunnarsson » Majas torsdagstankar...:  ”Maja du skriver så bra och medryckande kram”

  • Britt Lodenius » En hotelldirektörs vardag...:  ”Det är allt det där i en härlig blandning som måste göra att det är så roligt at..”

  • Margareta Ramnemark » En hotelldirektörs vardag...:  ”Tack för en underbar vistelse hos er ☀️ Hoppas vi ses snart ❤️”

  • Katarina Eiderbrant » Nu kör vi !:  ”Jag kommer! Ni är helt fantastiska! Lycka till!!”