Middag i två olika världar

Ooops, blev lite sent igår, därav den något förkortade bloggen... Någon form av nytt lankesiskt rekord denna lördag, tror jag(förutom nyår då). Kom i säng vid 01.30 efter att den trevliga familjen Hallström cyklade hem i den becksvarta lankesiska natten. Hmm, känner att jag är nog inte riktigt är purung längre;) Men det var det värt!
 

Som tur var Janka med som stöd och Tuk-tuk-chaufför. Som tur var Janka med som stöd och Tuk-tuk-chaufför.

Igår fick vi bevista en lankesisk Almsgiving(Allmosegivning), vilket innebär att 3 månader efter begravningen har man en "liten" middagsbjudning(drygt ett hundratal! nära och kära) för att ge munkarna allmosor, ge den döda lycka i nästa liv och  bjuda samtliga gäster på en rejäl middag. Detta kan sedan upprepas varje årsdag efter begravningen under ett tag, enligt Janaka. Och denna middagen skulle jag verkligen kalla rejäl. Nial, vår byggmästare hade bjudit in oss. Det var för hans döda mamma, det hölls en Almsgiving. Jag och tjejerna hade kallt räknat med att hoppa över detta, eftersom att vi inte ens var med på begravningen. Men se, det gick inte alls för sig, tyckte Janaka, Nial hade ju till och med fixat fram bestick för vår skull!!! Givetvis åkte vi dit och det kändes som en stor ära att få komma samtidigt som att vi var sällskapets stora underhållning...ja, det är spännande att titta på oss vitingar!
 

Saknas ett tiotal tallrikar på bordet med allt det som vi inte kunde äta, som Janaka bad dem ta bort! Helt galet mycket mat! Saknas ett tiotal tallrikar på bordet med allt det som vi inte kunde äta, som Janaka bad dem ta bort! Helt galet mycket mat!

Alla satt utanför och åt på rad men för att göra det ännu mer besvärande så hade de dukat för oss inomhus, på den enda möbeln mitt i rummet, ett eget bord. Ja, vad ska man göra...bara nicka och le, nicka och le.

Maten var helt fantastisk, av det som våra små känsliga munnar kunde äta;) Vi åt, och åt och åt, sedan åt vi efterrätt också. Otroligt mycket mat att välja på, tonfisken sköljde de dessutom av åt oss för den skulle vi ju absolut smaka på!

Slutet blev lite konstigt eftersom att någon tagit Stinas flip-flop, och att ta något gör man inte ostraffat på Sri Lanka. Stor uppståndelse blev det och alla letade runt, för inte kunde den stackars bleka flickan gå hem barfota. Puh! Efter några pinsamma minuter kom flip-flopen fram och vi åkte iväg sprängfyllda både av god mat och av kärlek från dessa människor! Otroligt vilka fina människor som tar så väl hand om en vilsen svensk familj på andra sidan jordklotet, det värmer verkligen i hjärtat!

Ja, här kommer vi och smälter in alldeles utmärkt...
Ja, här kommer vi och smälter in alldeles utmärkt...

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Farmor o Farfar » Pusselbitar från Facebook:  ”Tänk så glad Pippi blir när ni kommer ner. Hoppas hon känner igen er. Lycka till..”

  • Eva Marie Dahlstedt » Pusselbitar från Facebook:  ”Jag blev så glad då jag läste att ni tog hand om en gatuhund i Sri Lanka. Där fi..”

  • Susanne » Pusselbitar från Facebook:  ”Så bra för er att få den charmiga Pippis historia. Klappade henne i febr. när vi..”

  • Mia » Pusselbitar från Facebook:  ”Så fin hon är lilla Pippi. Vi hade äran att träffa henne i februari när vi bodde..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln