Livet är orättvist, Majas tankar

Idag blir det ett tungt men kort blogginlägg. Som vissa vet så har jag börjat på Löftadalens  folkhögskola i Åsa. Alla elever på skolan är väldigt snälla och jag har känt mig mer välkommen än på någon annan skola. Lärarna är bra och speciellt en lärare, Zaid. När vi började skolan fick vi två lärare som mentorer varav en var Zaid. Han hade pluggat psykologi i USA och dessutom jobbat som lärare på IB vilket direkt fick mig att känna ett band till honom. För ett tag sedan var vi tvungna att byta lärare så vi inte skulle ha Zaid något mer, lite tråkigt men vi fick en annan bra lärare. Dessutom hade jag fortfarande psykologi med honom. 

I söndags vaknade jag och fick reda på en fruktansvärd nyhet. Jag trodde det var något absurt skämt, men det var sant. Under torsdags natten hade Zaid drabbats av en massiv hjärtattack och gått bort. Jag brast ut i tårar. Hur kan någon bara försvinna sådär? Över en natt var han borta, 57 år gammal med barn och fru. 

Idag (måndag) har varit en extremt jobbig dag, alla har gråtit och tänkt på Zaid. Han var en fantastisk lärare som alltid spred glädje runt om sig och fick alla att känna sig bra nog. Det är så fruktansvärt orättvist och det gör så ont att inse att han inte finns mer, när han fanns för bara några dagar sedan. 

Så med detta sagt så vill jag bara påminna alla att uppskatta varje dag och ta vara på tiden med de ni älskar. Att alltid säga hejdå när ni skiljs åt och att inte vänta med saker. Passa på nu och ta inte för givet att ni har all tid i världen på er. Älska, skratta och lev för de som inte fick chansen att leva livet ut. 

Vila i frid Zaid